Runaway (Rollspel)

"Sov gott." Säger Janet till Sarah och May lägger sig med huvudet i Janets knä. Janet lutar sig mot väggen och till slut somnar hon. Slutstationen är Miami. Nog kan hon sova ett tag.

"Detsamma." sa Sarah. Hon aomnar nästan på direkten.

((Vi säger att Lukas och Filip sitter i en kupé))
Jag kände mig lite tryggare när jag hörde Filips snarkningar. Det var lugnande.
Jac satt på min andra sida och viftade vänligt på mig. Som svar kliade jag honom bakom öronen.

((Kan vi säga att Jac rymde, omdu inte går med på det kan jag ta bort/ändra inlägget))


Sarah vaknade tvärt av att en hund kom inrusande i kupén. Hon satte sig tvärt upp när den hoppade upp på bakbenen och slickade henne i ansiktet.

((Ja det går bra!!))
"Jac var tog du vägen?" Jag ville, men kunde inte gå och leta efter honom. Jag hoppades att det inte hände något!

Lättväckta Janet vaknar av att något kommer in i kupén och ett gällt skrik bekräftar hennes misstankar om att ett fybent däggdjur, även kallat hund, kommit in i kupén. När hon ser efter är hunden den där killens. May klättrar förskräckt upp på Janet.
"Snälla, May. Andas." Säger Janet och den panikslagna May hyperventilerar. "Långsamt." Fortsätter Janet och går ut ur sin kupé med May fastklamrad på ryggen. Hon hittar killen rätt snart.
"Du, skulle du kunna ta hand om den där hunden? Det är din va?" Frågar Janet och inser att luvan åkt av och hon sätter hastigt på sig den igen.

"Såja! Såja!" Sarah småskrattade lite medan hon klappade hunden som viftade på svansen.
"Vad heter du då?" sa hon (Ska Jac ha ett halsband?)
Men innan Sarah hann titta såg hon Janet gå ut ur kupén.

Joseph suckar och ser uttråkat på Elijah.
"Jag har tråkigt", sade han då Elijah såg frågande på honom.
"Vi går till kafévagnen", sade Elijah tonlöst och ställde sig smidigt upp i en hastig rörelse.
"Bra, du bjuder alltså", sade Joseph roat och följde efter sin bror genom kupéerna mot kafét längst bak i tåget.
"Nej, inte på något med alkohol, du är fortfarande för ung", muttrade Elijah med sin vuxna allvarligt stämma. Joseph himlade med ögonen och gjorde en gest ut med armarna.
"För ung? Jag är tusen år för gammal!"utbrast han utan att tänka på att andra personer fanns i just den kupén. Då först märkte han att det var några av de samma barn som varit ute på perrongen tidigare. Elijah stannade och gjorde en gest mot dem.
"Bra gjort Idiot, se vad du nu ställt till med!"sade Elijah ilsket.

Janet rycker till, hon vänder sig inte om men May gör.
"1000 år?" Säger May frågande och betraktar dem två. Janet synar dem försiktigt under luvan, ja det hon ser. En av de som kommit in i kupén verkar vara äldre än den andra men båda verkar vara annorlunda.
"Är du verkligen 1000 år??" Frågar May nyfiket från sin plats på Janets rygg.

"Nej."sade Joseph hårt och Elijah ler mot flickorna.
"Han tycker om att skoja, eller hur Joseph?"säger Elijah tillgjort och Joseph himlar med ögonen.
"Väx upp", muttrade Joseph och vänder sig mot flickorna igen. "Något mer ni vill påpeka?"
Hans humör hade mörknat med ens, Elijah behandlade honom som ett småbarn, han var vuxen, eller nästan alla fall, han kunde ta hand om sig själv!