Robin Hood och hans glada gäng

Nicci stannade iskogsbrynet och funderade på om hon skulle rida in i staden eller inte. Hon började bli riktigt trött på dem, hon var kanske inte som dem en hon skrattade inte åt dem för att de inte kunde allt hon kunde. Hon hörde häst steg bakom sig och vände si om och såg Robin
"tänker du förråda oss?" sa han
"nej jag tänker inte förråda er men jag tänker inte stanna hos er om ni ska behandla mig så här heller" sa hon allvarligt
"Nicci vi är bara inte van vid att umgås med människor som du, vi brukar råna dem" sa han
"jag är medveten om det men jag brukar inte umgås med folk som er heller" sa hon bara och han tog hennes tyglar "släpp dem" sa hon
"du kan inte rida in där" sa han ich såg på Nothingham
"jag är trött på dig Robin Hood! Du är en arogant idiot" sa hon på franska och satte hälarna i Dragorns sidor och red mot staden

Robin kom tillbaka och var sur och tvär.
Adina log för sig själv, det var kul att han inte alltid fick som han ville.
Men hon var orolig för Nicci och hoppades att hon skulle klara sig.
Adina saknade henne, det var inte lika kul, utan hennes sälskap, tänkte hon medan hon drog fingrarna genom håret.

Nicci red in genom muren och folk aktade sig för henne. Hon red fram till slottet och satte av.
"fröken StarNight" sa Charlie och Nicci log
"det är trevligt att se dig igen, jag är ledsen att jag försvann men jag var tvungen att tänka klart" sa hon ursäktande
"Guy såg dig i skogen, var du med Robin" sa Charlie och tog ta i hennes arm
"nej, jag umgås inte med rövare, men jag kände mig instängd. Jag saknade skogen som fanns vid Vercal och ja ni förstår säkert" sa hon ursäktande och Sheriffen släppte henne
"ja jag förstår" sa han och Nicci andades ut
"men jag litar inte på dig, lås in henne" sa Charlie och några vakter kom mot henne
"vad ska jag göra för att du ska lita på mig igen?" sa Nicci och Charlie log
"gifta dig med mig" sa han och log roat och Nicci såg på honom och tänkte efter, hon visste inte vad hon skulle göra. Det verkade som hon verkligen ställt till det. Allt hon ville göra var att åka hem till Frankrike.
"som du vill, om du litar på mig då så gifter jag mig med dig" sa Nicci och Charlie log
"ta henne till sin kammare" sa han till vakten och kallade på Guy och Nicci undrade vad hon satt sig själv i

Adina drog på sig stövlarna och såg på de andra.
- Jag tänker se vad som hänte med henne, om hon är tryggt på slottet så kommer jag tillbaka.
Hon var orolig för Nicci och ville gärna prata med henne men det sa hon inte.
Hon flätade sabbt in håret och gömde det i hatten innan hon tog sitt koger och pilbåge och gav sig iväg.

Nicci klev in i sin kammare och bestämde sig för att tvätta av sig och byta kläder. Hon satte på sig en enkel blå klänning och fixade håret och tittade sen ut genom fönstret och undrade vad hon skulle göra. Hon kunde knappast rymma igen, hon skulle inte komma långt. Hon tog fram lite av broderiet och började brodera. Hon hade egentligen inte lust att gifta sig med Charlie men hon ville inte vara med några i skogen heller som bara drev med henne och aldrig tog henne seriöst. Hon tog några vindruvor från fruktkorgen, hon skulle i alla fall få det bra hos Charlie, hon skulle inte behöva oroa sig för något. Men hon visste inte vilket som var värst, hon kände sig som en fånge i båda fallen en fånge insett land lågt borta

Adina gick längst vägen och kände hur härligt det var att vara man och kunna gå utan att nån stoppade henne.
Efter ett tag kom hon fram till staden och följde strömmen av folk in i staden.
Hon stannade och såg sig om, hon kunde aldrig ana att den skulle vara så stor, och vart skulle hon ta vägen?
Hon kunde ju inte precis machera in på slottet och fråga efter Nicci.

Nicci satte de sista stygnen på bilden och la sen ner den på bordet och reste sig upp när Charlie kom in i rummet
"du är lika vacker som första gången jag såg dig" sa han och Nicci log och fejkade en rodnad som så många gånger innan
"du vet precis vad du ska säga" sa hon och log svagt. Det här var vad Nicci var uppfostrad i att göra. Vara trevlig
"gör du mig den äran och promenerar med mig?" frågade Charlie
"det vore mig en stor ära att få göra det" sa hon och tog hans arm och de lämnade rummet och hon såg på honom "vore det oartigt av mig att fråga om vi kan gå genom staden. Vi kanske skulle kunna hitta ett par ringar" sa hon blygt
"en utmärkt ide" sa han och de gick ner mot staden

Adina gick längst gatorna och såg sig om.
Hur kunde folk gilla att bo såhär?, det var ju både trångt och smutsigt på sina ställen.
Hon gick vidare, men hon skulle knappast hitta Nicci i de här kvarteren, så hon gick ut och såg i skyltfönster, här verkar rikare människor hålla till, i alla fall handla.

Nicci såg på folket och log mot Charlie, lika bra att göra det bästa av situationen, de stannade vid ett stånd med smyken och Nicci såg på några guldringar och log lite
"gillar du dem?" frågade sheriffen och Nicci nickade och han tog dem och satte den på hennes finger och hon log mot honom även om hon inte menade det. Hon hade verkligen ställ till det för sig den här gången, fast hennes föräldrar skulle väll bli stolta
"jag skulle behöva några nya klänningar" sa Nicci och spelade blygt
"ja jag märker det" sa Charlie och först var hon påväg att snäsa åt honom men hon sa inget utan bara log. De började gå mot skräddaren och hon såg Adian och stannade
"Adam?" sa hon förvånat och Sheriffen såg på henne
"Vem är deT?" frågade Charlie
"Det är min lillebror" sa hon och gick mot Adina och kramade om henne och pussade henne på båda kinderna
"Din vad? och varför är han klädd så där?" sa haqn och såg på Adina
"Ja Adam är min lillebror och det bor rövare i trakterna så det är smartast att inte visa att man är adlig. Adam har alltid varit den smarta av oss" sa Nicci och skrattade mjukt
"Varför säger han inget?" frågade Charlie misstänksamt
"Han kan inte så mycket engelska, det är ju inte han som brukar vara ute och resa" sa Nicci leende "men vad gör du här? jag har ju inte medelat er än att jag skall gifta mig" sa Nicci leende och la huvudet mot Charlies axel och låtsades vara kär, hon undrade vad Adina egentligen skulle göra
"Adam, du kan väll följa med oss, om det inte gör dig något Charlie?" frågade Nicci vänligt
"Han är ju en fåordigman så det är nog inga problem" sa Charlie och Nicci log mot Adina och de började gå mot skräddare, hon undrade vad hon egentligen gjorde här?

Adina blev helt paff när Nicci kom och pussa henne på kinderna, egentligen ville hon bara dra sig där ifrån men fann sig.
Egentligen ville hon slå till Nicci, vadå lillebror?, adlig? och inte kunna Engelska, det ända hon kunde.
Hur länge hade hon trott att det här skådespelet skulle fungera, hon kunde ju inget om Niccis värd, plus att hon var kvinna med.
Och vadå gifta sig?, när hade hon bestämt sig för det, det tyckte hon inte om.
Men det var väll lika bra att hålla tyst och följa med, men hon gillade det inte.
Blev hon påkommen, skulle hon bli ett huvud kortare.
Hon hoppades att hon kunde prata med Nicci i enrum sen, inte ville hon avslöja något för den där mannen, tänkte hon och slängde en blick på de båda.