Papayaklubben

Safir;
Okej sa jag. Nu hade vi kommit in i gränden och jag såg den stackars killen.
Han såg verkligen förskräcklig ur. Han hade flera riv och slag märken över hela kroppen var av några fortfarand blödde. Han hade ett stort sår på ena benet precis som om någon hade skurit honom med en vass kniv.

Suchi;
Jag kunde inte låta min bästa vän dö. Andas, andas sa jag till min själv

Safir;
Jag tänkte en liten stund innan jag kom på vad jag skulle göra. Jag lyfre upp killen med viss ansträgning eftersom han var enligt min bedömning jämnårig med mig. Sen sa jag till tjejen:
"Kan du inte gå lite i förväg ocg se om du hittar någon gränd elle så som vi kan skaka liv i honom i."

Suchi:
Jag kände hur någon lyfte upp mig från gatan, jag typ kurrade till eller något och tryckte mig närmare hans varma kropp

Selina;
Jag blev lättad när killen lyfte upp det blodiga byltet.
"Eh. Jo, okej" sa jag. Sedan började jag springa. Men efter en liten bit stannade jag. Vi kanske kunde be om hjälp på världshuset. Jag vände tillbaka mot killarna.
"Jag sov på ett världshus i natt. Vi kanske kan få hjälp där. Där finns ju mat och sängar och så." sa jag.

Safir;
Jag kände hur killen skakade och sökte skydd hos mig, han värkade vara riktigt illa däran. Vi fortsatte gå.
Jag hoppades att tjejen snart skulle hitta en återvändsgränd där vi kunde hjälpa killen. dels började jag bli lite trött i harmarna och killen behövde värkligen hjälp.nej,

Suchi;
Jag hörde hur de pratade men kunde inte urskilda rösterna från varandra

(Svarade Safir nej på det Selina sa eller vad?)

Suchi;
"Mannen", kraxade jag hest med slutna ögon "Ni måste få tag i honom och hämnas från mig"

Selina;
Jag blev förvånad när den skadade killen plötsligt pratade.
"Eh... Okej... Men vi vet ju inte ens vem det är. Dessutom måste du bli bra innan vi kan göra någotr annat." svarade jag efter ett litet tag. "Har du någon familj förresten?" tillade jag sedan.