Pregnant at seventeen [SV]

Haha, jag har sträckläst alla kapitel här nu, och den äger sönder den hära ff:n!


Haha, det har nog bara flugit in i mig och börjar tänka Colins band är som typ State of Drama, men det är skillnad på Emil och Colin, för den ena är bäst och den andra typ sämst. Haha men du är jättebra på att översätta c; Kollade på orginalet, och jag tyckte det såg svårt att översätta.

AWESOME!
btw, får jag hjälpa dig med nästa text? Jag skulle egentligen gjort det med nästa (den här) men du skickade aldrig texten :c

Nej, jag bad dig för hur läng sen som helst, snälla!

Hej allihopa! Jag har precis skrivit färdigt en del som jag jättegärna vill lägga upp, men först måste nån läsa igenom det och rätta eventuella fel, dvs korrekturläsa den=)
Nån som vill göra det åt mig?

Jag kan göra det

Jag skulle gärna göra det, men jag är inte säker på att jag hinner.

Hej! Jag har äntligen haft tid att skriva klart kapitlet och här är det! Tack till alla er som kommenterat! Ni är verkligen bäst!♥♥♥♥
Och tack till Luna Chang, som tog sig tid för att rätta och fixa texten! Så, hoppas att alla gillar kapitlet!

_______________________________________________________________________

"Ja", sa Grace. "Ja, ja, ja."
Aidan lyfte upp henne och snurrade runt henne. När han satte ner henne, tog hon tag i hans ansikte mellan hennes händer och kysste honom på munnen. De stod så, glada och kära, ganska länge.

Och jag kände mig ännu mer ensam.


Under tiden som Rox forsatte att ignorera mig, så spenderade Grace och Aidan bara mer tid tillsammans och jag kände sig bara ensammare och ensammare.

Jag behövde Teddy. Jag behövde prata med honom. Jag behövde hans vänskap.

Så jag ugglade honom ett par dagar före den första Hogsmeadeutflykten på den nya terminen och frågade honom om han kunde tänka sig att möta mig där.

Hans svar var kort och rakt på sak.

Vic
Tre kvastar, 12.00
Teddy

Jag var nervös när jag anlände till puben. Jag hade ingen aning om vad jag skulle vänta mig. Jag var tio minuter tidig, så jag antog att jag skulle få vänta på honom. Men till min förvåning, fick jag syn på honom nästan omedelbart. Han satt vid ett litet bord i hörnet, med sitt turkosa hår som det ljusaste tinget i rummet.

Jag slog mig ner mitt emot honom.

"Hej, Victoire", sa han, med sin röst nästan formell.

"Hej", svarade jag.

"Hur mår du?" frågade han.

"Bra", sa jag och härmade hans stela röst. "Och du?"

"Kan inte klaga", Svarade han.

Vi satt i tystnad i vad som kändes som år. Och det var en obekväm sorts tystnad. Den där sorten som fick dig att be om ett öppet hål i marken som du kunde ramla ned och försvinna i.

Jag hade ingen aning om vad jag skulle säga till honom. Hur var det tänkt att du skulle be din före detta pojkvän att bli vän med dig igen?

Jag kastade en blick på honom. Han tittade inte på mig. Det var nästan som om han försökte undvika att få ögonkontakt med mig. Jag följde hans blick och märkte att det verkade som att han tittade på en tjej.

En ung söt tjej. Jag visste att han förmodligen bara tittade i tomma luften, men jag kände mig plötsligt väldigt nervös. Så nervös att jag på något sätt lyckades välta hans honungsöl.

Snabbt vände han blicken mot mig när han hörde mitt tysta tjut då hans halvfulla glas slagit i bordet.
Och av någon anledning vällde det upp tårar när jag fick syn på den bruna vätskan som låg överallt.

Snabbt renskrubbade Teddy röran. När han tittade upp och såg tårarna rinna ner för mitt ansikte, såg han förskräckt ut.

"Det är bara honungsöl. Vic", sa han. "Jag kan hämta en annan. Du behöver inte gråta."

Jag torkade mina ögon och näsan med min tröjarm, och brydde mig inte om hur äckligt det såg ut.
Teddy gjorde ett bra jobb för att snabbt dölja hans avvisande beteende.

"Jag gråter inte över honungsölen", sa jag. "Jag har bara mycket skit som finns i mitt liv just nu och att välta över din jäkla dricka blev droppen för mig av någon anledning.

"Vad för sorts skit?" frågade han. Han försökte verkligen inte undvika att få ögonkontakt med mig nu. Hans bruna ögon borrade in i mina och var fulla med oro.

"Tja", började jag, "den största anledningen är att Rox hatar mig."

Han tittade vantroget på mig. "Rox hatar dig?"

"Hon pratar inte med mig. Har inte gjort det på veckor."

Han skakade på huvudet. "Det är otroligt. Ni två har alltid varit oskiljaktiga. Vad hände?"

"Hon blev bara förbannad för något jag sa till henne. Och det har verkligen varit jobbigt. Hon är min bästa vän, vet du. "Det känns som att jag inte har någon att anförtro mig åt ".

"Men Grace då?" frågade han.

"Tja, Aidan och hon blev äntligen tillsammans. Vilket är underbart, missförstå mig inte, men de spenderar mycket tid tillsammans. Jag känner mig som ett tredje hjul när jag är med dem."

Plötsligt kände jag dem dumma tårarna välla upp i mina ögon. "Jag bara behöver nån att prata med", sa jag. "Nån som...som du."

"Vic..." började han.

"Jag vet att du inte gillar idén av att vara vänner", avbröt jag. "Men jag behöver dig verkligen Jag behöver ha allt som det var innan vi började dejta Snälla."

Han nickade. "Okej", sa han. " Låt oss ge den en chans."

Jag log. "Tack."


______________________________________________________________________
Jag vill jättegärna veta vad ni tycker, så skriv!
Om ni har synpunkter på översättningen får ni jättegärna lämna en uggla och hjälpa mig om ni vill^^

Underbart !!

Mycket bra, och rörande historia! SKRIV MER!

UNDERBART kapitel