Voldemorts dotter och den flammande bägaren [sv]

jättejättebra!!

tack så mycket

Jättebra som vanligt

Jag ber om ursäkt för att det här har tagit mig ett år att skriva -.-
Jag har inte haft någon inspiration eller tid helt enkelt men här är iallafall fortsättningen om någon nu läser den xD

”Då sitter vi åter här efter en väldigt lång tid, men jag har inte haft tid mer er tidigare. Men tryck på knappen nu!”

Dagarna hade gått fort, jag hade knappt märkt hur fort tisdagen närmade sig, det vill säga om Harry inte hela tiden hade påpekat det. Jag förstod att han var orolig men att klaga över det skulle inte hjälpa honom och han hade faktiskt utvecklat en bra plan, eller åtminstone en som kanske inte skulle få honom dödad. Jag visste inte hur han hade kommit på att han skulle flyga för att besegra draken, men det spelade egentligen ingen roll, det som hade spelat roll var att det var svårt för honom att tillkalla sig kvasten, men han verkade ha fått något sp när kläm på det. Hermione var nästan lika orolig som Harry och jag hade fått ägna mina dagar åt att lugna dem och nu när vi satt och åt lunch. Harry och Hermione stirrade ner i maten och petade endast på den och jag suckade.
”Ät, båda två!” sa jag bestämt och de såg på mig. ”Jag vet att ni är oroliga men att svimma ut av utmattning är ingen bra idé, särskilt inte för dig Harry!”
De båda nickade som två små barn och åt försiktigt av maten och jag skakade på huvudet när McGonagall kom fram till oss.
”Harry deltagarna skall samlas nere på planen nu, följ med mig” sa hon och Harry reste sig upp och vi såg på honom.
”Du kommer klara det här utan problem” sa jag uppmuntrande.
”Lycka till” sa Hermione och Harry tackade innan han försvann och jag såg på min vän.
”Lika bra att äta upp innan vi går ner och sätter oss så vi får bra platser.” sa jag och åt upp det sista på tallriken medan Hermione lämnade det mesta och jag valde att inte kommentera det. Precis som de flesta andra eleverna började vi röra oss ner mot quidditchplanen.
”Hej” sa en välbekant röst och jag såg på Draco och Blaise som kom fram till oss och jag lov vänligt mot dem.
”Hejsan” sa jag och såg på arenan som kom närmare.
”Vem dör tror ni?” sa Draco och Hermione blängde surt på honom och jag himlade med ögonen, det fanns en möjlighet att alla skulle dö, men jag valde att inte säga något, det skulle inte hjälpa.
Våra fotsteg ekade på trägolvet när vi gick ut för att sätta oss. Vi satte oss på raden längst fram och såg ner på planen. Jag undrade vad för sorts drakar de skulle få slåss mot. Jag vände mig om när någon satte sig på min vänstra sida och såg att det var Haltor.
”Hej” sa jag vänligt mot honom.
”Hej. Jag hoppas inte att det gör något att jag sitter här?” frågade han och jag skakade på huvudet.
”Nejdå, det här är Hermione, Draco och Blaise” sa jag och pekade på dem. ”Allihop det här är Haltor”
Draco såg med en mörk blick på honom och jag suckade.
”Bry dig inte om honom” svarade jag och Haltor nickade. ”Hur stor chans tror du Krum har?”
”Jag vet inte, han har inte talat om för oss vad han tänker göra” sa Haltor och jag nickade, det var kanske det smartaste draget.
”Jag hade inte heller avslöjat vad jag skulle göra” sa jag för att visa att om Haltor visste tänkte jag inte säga något om det, då jag inte tänkte avslöja något om Harrys plan. Jag vände mig ner mot plan när en ljudsignal ljöd och såg Cedric komma ut och fram på planen kom en Svensk Kortnosing. Jag såg på draken och log, de var otroligt fina djur. Jag hörde Bagman tala men valde att inte lyssna på honom då det kändes som om han endast skrek, vilket han mer eller mindre gjorde. Jag såg på Cedric som försökte sig på en avledningsmanöver, han förvandlade en sten till en labrador och det verkade fungera nästan perfekt innan draken valde att jaga honom istället för hunden. Hermione skrek till när elden träffade Diggory och jag ryckte på axlarna, det fanns alltid risker och man kunde inte alltid undkomma dem, han fick tag på sitt ägg och levde, det hade kunnat vara värre.
”Det var en hyfsad taktik” sa Haltor och jag nickade.
”Ja han lever” sa jag och log svagt. Jag såg på Fleur när hon kom in läktaren och människor jublade, jag såg att många av killarna såg extra på henne och jag log roat, det var som om de aldrig sett en kvinna förut. Jag vände blicken åt henne när hon förhäxade draken och jag skakade på huvudet, att lyckas förhäxa en drake helt var otroligt svårt, då de hade ett väldigt skyddande skal. Hennes Walesisk grön somnade men även den sprutade eld på henne och jag log roat när folk åter drog efter andan. Det kändes konstigt att ingen av deltagarna verkade ha tänkt på att skydda sig själv mot eld. Jag såg hur hon tog upp ägget även hon. Krum kom in och den Kinesiska Eldbollen kom in och även han försökte förhäxa den och jag vände bort blicken när draken mosade de flesta av sina ägg och jag hoppades att det inte var riktiga drakägg då han precis dödat dem. Men publiken jublade när han fick tag på sitt ägg och jag tittade på Harry när han kom in på arenan. Människors reaktioner var blandade, många jublade men lika många buade och jag skrattade åt Hermione som försökte överrösta Draco och Blaise och de såg på mig.
”Jag tänker inte skrika halsen av mig” sa jag endast åt dem och tittade på Harry som väntade på sin kvast. Människor såg undrande på honom och jag log när kvasten kom, publiken jublade högt när han slängde sig upp på kvasten. Den Ungerska Taggsvansen såg en aning förvirrad ett tag men den återhämtade sig snart och blev då mer ilsk än innan. Hermione protesterade över att den här draken var mer ilsk än alla andra och att det var orättvist.
”Livet är orättvist” sa jag bara lågt och Haltor log roat.
”Hon är för ung för att förstå” sa han och jag höjde ett ögonbryn mot honom.
”Vi är lika gamla” sa jag och han log bara men sa inget mer. Jag misstänkte att han trott att jag var äldre än Hermione, människor trodde oftast det utan anledning. Jag såg på Harry när han tillslut fick Taggsvansen att lyfta, det tog ett tag då den verkligen var ovillig att lämna sina ägg, draken sprutade eld efter honom och Hermione skrek åter till när draken lyckades riva honom på axeln, men Harry verkade inte ta någon notis om det och snart hade även han fått tag på ägget. Publiken jublade och de flesta ställde sig upp. Harry försvann och Hermione sprang ner för att gratta honom, jag såg även Ron resa sig upp och försvinna.
”Jaha, det verkar som om jag blev kvarglömd” sa jag och log roat, jag var van vid att de ibland glömde mig men jag ryckte bara på axlarna och såg på killarna.
”Så de överlevde allihop” sa Blaise och jag nickade.
”Det verkade så” svarade jag och såg på Taggsvansen när den försvann. ”Jag hade velat möta drakarna”
”Det tror jag inte” sa en välbekant röst bakom mig och jag såg på Charlie som stod där. Jag hade inte sett honom bland allt folk.
”Charlie” sa jag glatt och hälsade på mannen.
”De är inte direkt vänliga” sa han och jag log.
”Kanske inte, men de är fantastiska varelser och jag hade velat studera dem mer”
”Du får komma och besöka mig någon gång i Rumänien” sa han och jag nickade.
”Det gör jag gärna” svarade jag glatt och Charlie log.
”Då säger vi det, men nu måste jag rusa. Mamma vill att jag skriver till henne” sa han och jag log innan han försvann. Jag vände mig om och Draco såg surt på mig och jag bara suckade innan jag väntade på poängen. Det var ganska höga poäng tills de kom till Karkaroff som endast gav Harry fyra poäng och jag log roat, de här domarna var inte alls partiska, tänkte jag.
”De ligger lika, Krum och Harry” sa Haltor och jag nickade.
”Det verkar så” svarade jag. ”Lika bra att börja röra på sig, här kommer det inte hända så mycket mer” sa jag och killarna nickade och vi lämnade arenan. Jag misstänkte att de andra tre redan var på väg mot skolan och jag fann ingen anledning att leta upp dem, jag skulle finna dem förr eller senare.
”Här skiljs våra vägar åt” sa Haltor och jag stannade och såg på honom och nickade.
”Vi ses snart igen” sa jag och han tog min hand och kysste den.
”Tills vi ses igen min sköna” sa han och vände sig om och gick, jag log roat och vände mig sedan om till Draco när han muttrade något men valde att inte kommentera det, han verkade vara ovanligt grinig idag, kanske var det för att jag pratade med någon annan och nästan glömt bort honom. Jag gick fram till Draco och la en arm runt hans axlar.
”Du kommer alltid vara min bästa vän” sa jag till honom och han såg nästan mer sorgsen ut. ”Vill du inte vara min vän?” frågade jag.
”Jo” svarade han väldigt snabbt och jag höjde ett ögonbryn men sa inget, jag misstänkte att Draco skulle prata med mig när han kände för det. Vi kom fram till trapporna och jag såg på killarna.
”Hejdå” sa jag och de nickade innan jag började gå upp för trapporna till mitt rum. Jag visste att Wesley tvillingarna skulle ge Harry ett party på kvällen och det var lika bra att vila innan det. Jag misstänkte att det skulle behövas.
Jag klev in i uppehållsrummet som nästan var tomt, men jag misstänkte att de flesta var ute och pratade om turneringen. Jag var inte direkt intresserad av den utan mer intresserad över vad Merlin sagt, att jag skulle få se min far i slutet av året, jag hoppades att året skulle gå fort när jag la mig på sängen och somnade.

”Här tänker jag avsluta. Jag har inte tid mer er längre.”

*Kash*

Du skriver superawesome ^w^

Tack så mycket
Kul att du fortfarande läser den och gillar den

Haha jadå :3

Super bra! Underbar läsning du har verkligen fått med mycket

Lite "kritik" Snape var lite för trevlig i Sirius närvaro, dom hatar ju varann. Sen är det lite overkligt att Voldemort skulle låta sin dotter vara med Harry Potter + att dom nog inte skulle vilja vara med henne då.

Annars så var det helt super! Man ser verkligen platserna framför sig fast jag började skratta när jag föreställde mig Snape i ett rosa förkläde......

Kul att du gillar den

Haha de är trevliga för att Cara är med
Och Voldemort vet inte om att de umgås och de vet inte att hon är Voldys dotter, det är bara Hermione som vet det
Dessutom bestämmer hon själv

Haha jag älskar Sev i rosa förkläde

Jag läser! För alltid tills världen går under. ._.