Voldemorts dotter och den flammande bägaren [sv]

Jag jobbar på veckorna så jag hoppas hinna nästa helg när jag inte har något inplanerat

JAAAAAAAAA!!!!

Så där nu kommer äntligen fortsättningen, ber om ursäkt för att det har tagit sådan tid xD

”Tiden går så fort, men jag kan ge er en kort stund av mitt liv. Tryck på knappen”

Jag hade tagit tag i mina vänners händer innan de hunnit reagera och snart hade vi landat i den lilla byn som var min morfars hem. Jag såg på marken som den här gången inte var lerig utan snarare torr, lite för torr. Jag undrade om vädret i den här byn inte kunde ha ett mellanläge. Att de verken var för vått eller för torrt.
”Wow förde du oss tillbaka i tiden?” frågade Harry och jag skrattade.
”Nästintill” sa jag och Hermione verkade studera så mycket hon kunde. ”Vi får åka hit någon gång då du kan studera det hela men nu är vi här av en annan anledning” sa jag och började gå emot min morfars hus. Jag kom fram till dörren och knackade på.
”Kom in” hördes en röst inifrån och jag öppnade dörren. Merlin stod vid den öppna spisen och rörde om i en gryta. Han vände sig om och sken upp i ett leende. ”Cara, lilla barn” sa han och gick fram till mig och kramade om mig. Jag slog armarna om honom, trotts att vi bara setts ett flertal gånger betydde han oerhört mycket för mig och jag blev alltid glad att se honom. Jag släppte honom sedan och vände mig emot mina vänner.
”Det här är Merlin min morfar. Morfar det här är Harry och Hermione” sa jag och pekade på dem, han nickade bara och vände sig sedan om emot grytan.
”Prata på ni, jag måste bara röra om här” sa han och jag log roat, han var som han var.
”Det är så att vi behöver din hjälp” sa jag och han nickade.
”Gillade du dina födelsedagspresenter?” frågade han och slängde ett öga på mig.
”Jag älskade dem, särskilt min mors halsband. Fotoalbumet var jätte fint, jag gillade dock inte alla bilderna” sa jag ärligt och han skrattade varmt.
”Jag misstänker att de bilderna du inte gillade var dem på din far” sa han utan att vänta på ett svar. ”Men hennes halsband klär dig” sa han och såg på det och jag log svagt.
”Tack, det är fint” sa jag och han såg åter ner i grytan.
”Så vad ville ni ha hjälp med?” frågade han och jag såg på Harry som försiktigt gick fram emot honom medan jag satte mig ner i en av fåtöljerna. Hermione studerade noggrant rummet och jag log åt henne. Harry berättade kort om tuneringen och hur han blivit anmäld och Merlin skrattade.
”Åldersgräns, ja ministeriet har då veknat sedan min tid. När jag gick på skolan så fick till och med förstaårs eleverna vara med” sa han och jag log emot honom.
”Jag tror ni klarade det lite bättre, eller att ministeriet inte var lika rädd för föräldrar som skulle klaga.” sa jag och Merlin skrattade.
”Ja föräldrarna har då också veknat på senaste tid. Så vad är det för uppgift som du behöver hjälp med” sa Merlin och doppade sleven i grytan. ”Här smaka” sa han och räckte över den till mig och jag tog emot den och drack försiktigt och skrattade sedan.
”Hallonsaft” sa jag och han nickade.
”Ja, en förbaskat jobbig saft att göra, men jag fick stora mängder av Magda längre upp på gatan och tänkte att det var värt ett försök” sa han och tog emot sleven och väntade på Harry svar.
”Drakar” svarade Harry bara och Merlin tittade misstroget på honom.
”Drakar? Är det de enda? Jaja de har då verkligen veknat” sa han och Harry stirrade på honom.
”Det enda?” sa han och Hermione som verkat sett klart på allt i rummet instämde med Harry.
”Vi hade farligare uppgifter, men nog om det nu.” sa han och tog fram en sockerkaka ur ett skåp. ”Kaka?” frågade han och jag nickade.
”Det vore gott” sa jag och tog emot en bit, han väntade inte på svar ifrån de andra utan räckte bara över bitar till dem och tog en stor bit själv.
”Ja om det bara är drakar gäller det att finna dess svaghet och din styrka. Du kan till exempel gräva dig en tunnel under draken om det är en Japansk drake, de är otroligt dåliga på att gräva. Du kan flyga om du möter en Afrikansk drake, de flyger inte lika bra. Det är inte så svårt som du tror, ta bara reda på vad det är för sorter, hitta deras svagheter och dra nytta av dem” sa Merlin och tog fram en stor bok.
”Här läs den här så klarar du dig, den är skriven av en drake” sa han och Harry stirrade nästintill hatiskt på boken medan Hermione såg ut som om hon hamnat i himmelriket.
”Hur kan en drake skriva?” sa Harry och Merlin skrattade.
”Han pratade jag skrev, han må ha varit en tjurskallig drake men han var en förbaskat intelligent varelse” sa Merlin och log svagt. ”Han dog så klart för många år sedan som de flesta andra”
”Får jag fråga hur det kommer sig att ni lever då?” sa Hermione försiktigt och Merlin klappade henne på huvudet.
”Flicka lilla tror du inte jag vet hur man förlänger sin livslängd? Det är något som inte är så svårt, men något som du inte skulle klara av” skrattade han vänligt och gick fram till spisen igen och såg på saften och svor till. ”Det är något som saknas” sa han.
”Prova att lägga i rosenblad” sa jag och såg på honom och sedan Harry som börjat bläddra i boken.
”Rosenblad?” sa Merlin förvånat och jag nickade.
”Severus lärde mig det tippset för många år sedan.” svarade jag leende.
”Brygger han saft?” sa Harry tveksamt och jag skrattade.
”Han är trolldrycklärare men när hans guddotter vill ha saft när hon var liten fick han lära sig” sa jag och log. Merlin började rota runt i en massa burkar efter rosenblad, han hällde sedan i dem i saften.
”Kan jag låna den här?” frågade Harry och Merlin såg på honom.
”Ja inte förväntade jag mig att du skulle läsa igenom hela nu pojk” sa han och skrattade. Harry rodnade lite och muttrade ett tack. ”Men säg mig barn borde ni inte återvända till skolan innan någon saknar er?”
”Jag antar det” sa jag lite dystert och Merlin lyfte min haka och såg på mig.
”Allt ordnar sig” sa han leende och lutade sig framåt och viskade åt mig ”Ta dig igenom det här året så får du snart återse din far” sa han och jag tittade chockat på honom, vad menade han med det? Men han sa inget utan log bara stort emot mig. Harry och Hermione började gå emot dörren och jag följde långsamt efter.
”Kom snart tillbaka” sa Merlin och vinkade åt oss. ”Och skriv om det är något Cara”
”Det skall jag” svarade jag lågt innan jag stängde dörren bakom oss, jag tog tag i våra händer och transfererade oss tillbaka till mitt rum.
”Din morfar är…öh speciell” sa Harry lite roat och jag nickade.
”Ja han är det” sa jag lite frånvarande.
”Men tack för hjälpen, jag skall börja läsa med en gång” sa han och såg sedan menande på Hermione som nästan hoppade upp och ner.
”Jag hjälper dig” sa hon, något som Harry verkat hoppats på.
”Vi syns i morgon” sa jag och stängde dörren. Jag vred om nyckeln och låste dörren. Jag satte mig en av fåtöljerna och stirrade in i elden, vad menade morfar? Skulle pappa komma tillbaka? Hur skulle det gå till? Jag suckade, jag saknade honom något enormt men vad skulle hända om han återvände? Hur skulle mitt liv då förändrats? Skulle jag ens kunna gå kvar på Hogwarts? Jag slöt ögonen och suckade, det problemet skulle jag få ta tag i då, tänkte jag innan jag somnade framför brasan.

”Ja alla mina besök hos morfar är speciella, men han är ju Merlin så vad kan man förvänta sig? Men nu har jag inte tid med er”

*kash*

FANTASTISKT!

Tack så mycket kul att du fortfarande läser den trotts att jag är dålig på att lägga upp den

Jag kommer följa denna berättelse till dess slut!

Jättebra!

Gillar speciellt "”Prova att lägga i rosenblad” sa jag och såg på honom och sedan Harry som börjat bläddra i boken.
”Rosenblad?” sa Merlin förvånat och jag nickade.
”Severus lärde mig det tippset för många år sedan.” svarade jag leende.
”Brygger han saft?” sa Harry tveksamt och jag skrattade.
”Han är trolldrycklärare men när hans guddotter vill ha saft när hon var liten fick han lära sig” sa jag och log. Merlin började rota runt i en massa burkar efter rosenblad, han hällde sedan i dem i saften." tihi :3

naw det glädjer mig att höra

tack jag försöker slänga in lite humor i det hela xD

så gudomligt bra

tack så mycket