Förändrad värld Lupple & Medi

Ashley kom snart tillbaka med handen full av kläder och smink. " Så Rhiannon. Du får hjälpa mig. Vilka kläder?" Log hon stort.

Aurora studerade sig själv. Hon såg vacker ut. Hon såg intresserat på Felicia. " Du ser väldigt glad ut. " Log Aurora.

Hon såg på henne.
"Något rött kanske? Du passar i det." Sa hon och log nu stort.

"För jag får vara med dig?" Sa hon och smekte hennes kind.
"Du är ju min vän."

Ashley såg på henne och plockade fram lite röda klänningar. Någon var väldigt kort och hon skrattade till. " Inte den." Flinade hon och kastade iväg den.


Aurora såg på henne med intresserad blick. " Vän. Vad betyder det egentligen?" Undrade hon försiktigt.

"Nej varför har du ens den?" Frågade hon och såg på henne.

"Det är någon som bryr sig om en annan person. Lyssnar på problem man har, hjälper en och har kul tillsammans.." Sa hon och skrattade.

Ashley skrattade roat. Funderade lite. " För ibland på min lediga tid är jag ibland på platser som inte passar en sån fin flicka som du är. " Log hon roat.

Hon nickade sakta. " Det låter som en riktigt bra sak." Log hon lyckligt.

Hon såg på henne och kade huvudet på sned.
"Du säljer väl inte dig?" Frågade hon sorgset.
"För gör du det måste jag prata med Rafael."

Hon nickade och tog hennes hand.
"Ska vi gå och se vad Theodore gör? Han måste väl få se dig innan vi åker iväg."

Hon såg på henne. Lite förvirrad. Säljer? Sedan skrattade hon. " Åh nej inte något sådant. Vad tror du om mig?" Flinade hon ömt.

Aurora kramade hennes hand hårt. " Han har en stor kväll framför sig. Vill inte störa honom." Viskade hon ärligt.

"Jag vet inte. Den såg ut så." Sa hon och pekade mot klänningen. Skrattade sedan.

"Men jag tror han vill se dig innan. De ska börja jobba så fort vi har åkt så vi har tid. Du stör honom inte. Jag tror han skulle bli lycklig om du säger hejdå till honom sen.."

Ashley flinade roat. " Det är sådant du inte ska veta om." Viskade hon ömt i hennes öra. Valde sedan en annan, lite mer passande.

Hon nickade sakta. ' Åh okej. ' sa hon och bet sig osäkert i läppen. Hon ville gärna träffa honom. Men skulle han tycka att hon var fin?

"Inte mitt fel att jag läser böcker." Sa hon och lade armarna i kors.

Hon sträckte ut handen och log sedan.
"Kom nu. Han är säkert någonstans."