Pregnant at seventeen [SV]

Inte för att stressa eller så, men... (kolla spoiler)

Jag har läst hela FFen nu ikväll.
Well, jag tror inte jag kan sluta heller så jag går över till originalet för att få veta vad som händer, men kommer följa tråden♥

Tack allesammans för era underbara kommentarer! Jag har försökt att göra klart den här delen snabbt, men det tog tid. Tack till moaskywalkr för att hon hjälpte mig med texten. Hoppas alla gillar den, jag gjorde det iallafall

____________________________________________________________________________

Vid middagen gick jag in i Stora Salen och tittade ut över Gryffindorbordet. Fred och Aidan satt med tre andra sjundeårspojkar från Gryffindor. Rox satt med några av sina sjätteårsvänner. Och Grace satt ensam.
Jag satte mig mitt emot henne.

Hon tittade upp och log. "Hej", sa hon. "Vad har hänt med Rox? Varför sitter hon inte med oss?"

"Hon är arg på mig", svarade jag. "Jag vill inte prata om det just nu."

"Vill du prata om vad som hände med dig och Teddy?" frågade hon.

Jag berättade hela historien för henne.
Hon klappade mig på axeln sympatiskt. "Colin gick i alla fall med på att vara en del av bebisens liv. Det är något. Och jag är säker på att Teddy kommer bli din vän igen. Han behöver bara tid."

"På tal om tid", sa jag, "tycker du inte att du har ignorerat Aidan tillräckligt länge? Du borde snacka med honom."

"Jag är rädd", viskade hon.

"Han kommer inte att såra dig Grace. Jag har talat om det för dig en miljon gånger att han älskar dig."

"Människorna som älskar oss kan fortfarande såra oss. Colin sårade dig. Teddy sårade dig."

"Men det betyder inte att man borde förskjuta alla som älskar en. För ibland sårar de dig inte. Ibland, hur fånigt det än låter, läker de dig."

Hon stirrade på sin tallrik. "Jag ska tänka på det."
Jag sneglade ner över bordet, där Aidan satt. Han stirrade på Grace med längtande ögon. Stackars kille.

Resten av veckan fortsatte i samma mönster. Roxanne fortsatte att ignorera mig. Och Grace fortsatte att ignorera Aidan.

Sedan en dag på lunchen, när jag och Grace var mitt uppe i en konversation om trolldryckslektionen, ställde sig Aidan upp på bordet några meter ifrån oss.

Grace vände sig och stirrade på honom med uppspärrade ögon, som alla andra i rummet.
Aidan harklade sig. "Grace", sa han, "jag vet att du har ignorerat mig och jag förstår varför. Du tror inte att jag pålitlig. Du tror att jag bara leker med dig. Men du borde veta att det inte är allt. Jag har älskat dig sedan jag lade ögonen på dig för första gången. Du var elva år, dyblöt och stod i entréhallen, väntande på att sorteringsceremonin skulle börja. Jag tyckte att du var den vackraste flickan jag någonsin sett. Det tycker jag ännu. Jag älskade dig då, jag älskar dig nu och jag kommer att fortsätta älska dig i framtiden. Jag kommer att älska dig för alltid. Jag svär. Säg bara att du vill bli min."

Tårar sipprade nerför Graces ansikte. "Aidan..." viskade hon.

Han hoppade ner från bordet och gick fram till henne. Han drog upp henne när han tog tag i hennes händer.

Han stirrade rakt i hennes ögon. "Snälla", mumlade han.

Hon nickade.

Ett enormt leende spred sig över hans ansikte.
"Verkligen?"

"Ja", sa hon. "Ja, ja, ja."
Han lyfte upp henne och snurrade runt henne. När han satte ner henne, tog hon tag i hans ansikte mellan hennes händer och kysste honom på munnen. De stod så, glada och kära, ganska länge.

Och jag kände mig ännu mer ensam.

__________________________________________________________

Det var det! Hoppas ni alla uppskattade det

Supermegaawesome! MEER

AWESOME

Åh, så gulligt kapitel! Gillar verkligen! ♥

Fantaskiskt!

Åh vad underbart!!!! ♥

Awww,vad fint!♥

SUPERAWESOME!

Grattis Grace och Aidan

Fast stackars VIc