Efter Hogwarts (rollspel)

Eleazar skyndade igenom folkmassorna tog sig till en avlägsen plats och transfererade sig ut i skogen som han kände lika bra som sig själv. Där föll han ihop på knä och satt så ett tag. Som fastfrusen. Men mina vänner hjälpte mig igenom det..., orden upprepades inuti hans huvud och han försökte tappert förtränga dem. Han ångrade bittert att han hade gett sig av. Han hade ju inte några nära och kära, hade inte Cara förstått det vid det här laget? Tydligen inte. Han föll över på rygg och han stirrade stint upp på himlen. Att begå självmord var en synd, eller det var i alla fall det mugglarna sa. Om du vill ändra dig då vet du vart jag finns, han slöt frustrerat ögonen. Sluta tänka på det, fräste han åt sig själv.

Jag hoppade till av att en uggla knackade på fönstret.
Det var Harrys uggla, jag öppnade fönstret och tog bravet och läste det.
Jag bet mig i läppen och visste inte vad jag skulle göra.
- Vad är det?, sa Dean och kom fram till mig.
- Det är från Harry, de har upptäckt attt Eleazar är i farten och han undrar om jag sett honom, sa jag olyckligt.
- Men det har du ju, sa Dean oförstående.
- Ja det har jag men jag tänker inte fånga in honom och jag vill inte att nån skall göra det, sa jag och skrev ett svar till Harry.
- Vad skrev du?, sa Dean och såg när ugglan flög iväg.
- Att jag inte hade sett honom men att jag tog på mej uppdraget att leta efter honom, sa jag lätt.
- Så du tänker leta efter honom?, sa Dean och jag skakade på huvudet.
- Nej, men jag vill ge honom en chans och jag vill att han ändrar sig, sa jag och satte mig åter i soffan.

"Hur väl känner du den där killen?" Sa Draco undrande och hit log lätt
"avis? Oroa dig inte, jag försökte lära känna honom innan Han försökte mörda mig. Egentligen är de bara synd om honom" sa jag och reste mig upp och visste inte i fall jag skulle hjälpa honom eller inte. Jag satte mig i fönstret och undrade varför Han sökt upp oss? Det var ju knappast för att be mig döda honom, eller?

Dean gäspade och jag såg på honom.
- Bäst att du går och lägger dig du jobbar ju imorgon, sa jag och han nickade.
- Vi lägger tvillingarna först, sa han och vi la tvillingarna som somnade utan protester och vi smög ut ur deras rum och Dean kysste mig god natt.
- Tänker du sova eller?, sa han och jag skakade på huvudet.
- Nej, jag tror jag tar en flygtur, sa jag och han nickade.
Jag knöt på mig skorna och satte på mig en tjocktröja det kunde bli kyligt.
Sen tog jag min kvast och gick ut sakta steg jag upp mot himelen och flög sedan och såg ut över det vidsträckta landskapet och log.

Eleazar reste sig upp och började traska igenom den disiga, dimmiga skogen. Snart såg han sitt förfallna hus och gick in igenom dörren. Golvet knarrade under hans fötter då han steg in.
Han stängde omsorgsfullt dörren efter sig och gick in i sovrummet som luktade gammalt.
Han satte sig ner på sängen och suckade.
Att han hade lämnat det här stället var inte så konstigt.

Jag släppte händerna om skaftet och tog upp min sökere, och såg vad Eleazar befann sig.
Mitt inne i en ödslig skog norr om där jag var.
Jag funderade på vad jag skulle göra eller om det var säkrast att Cara skulle göra nått hon kände honom ju.
Jag flög till skogen där han befann sig, en ödslig skog och jag undrade hur han hade det och om han ville ha besök.
Jag höll mig svävande och undrade vad som var bäst att göra, för jag skulle inte tillåta att han dog.

Draco reste sig och nattade Mina och kom.sen tillbaka och la en filt runt.mig och satte sig bredvid mig i fönstret och log
"tänk inte så mycket" sa Draco och gav mig en.puss på pannan och jag nickade
"jag ska inte, kom nu så går vi och lägger oss" sa jag och vi gick till sovrummet och la oss

(jag kommer inte kunna skriva på några timmar då kan ni inte vänta)

(oki.)

(Jag är super, super ledsen att jag inte skrev något igår men min kompis behövde mig verkligen och jag kunde inte överge henne!! och sedan satt jag i en bil och körde i två timmar men ni kan fortsätta när ni kan )

(Okej, men för mig så går det bra att vänta. Men du är förlåten i alla fall. c: )