Efter Hogwarts (rollspel)

- Okej, vem är du?, sa jag frågande och tyckte de missade en liten detalj, jag själv och Draco för den delen.

Jag fnös åt honom
"kunde du inte bara stannat i din ruttnande skog?" sa jag kallt och vände mig sedan mot de andra två "det här är Ereazare en av de jobbiga dödsätarna. Och en av dem som jag hatar mest men jag antar att det är ömsesidigt" sa jag kallt

Eleazar skrattade och skakade på huvudet. Han svarade inte ju mer han pratade desto mer skulle han försäga sig. Nu insåg han att det inte var någon mening att stanna. "Förresten, varför försvann era små "underbarn" det hade varit ett nöje att träffa dem, och den där... Dean!", Eleazar flinade elakt emot Laura.

Jag såg på honom men rörde inte en min.
Jag gillade honom inte heller och önskade att några av de trevliga dödsätarna skulle söka upp oss istället.
så slapp vi träffa sånna där avskum som han.
- Du skulle bara våga, sa jag kallt och såg på honom.

Eleazar lade huvudet på sned och såg på henne. "Skulle bara våga vadå? Är de ett par fega stackare allesammans?", frågade han. "Eller är det jag som skulle skrämma upp dem så hemskt?", frågade han och spelade stött.


(wää, kommer inte på så mycket att skriva. Sorry xD)

Jag svarade inte ens på den frågan utan såg irreterat på honom.
- De är barn, inte några vuxna trolkarlar det måste ju till och med du förstå, sa jag och himlade med ögonen åt att han spelade stött trodde han verkligen att jag inte såg igenom det eller?

Jag såg på dem. Utmana honom inte Laura. Tänkte jag tröt
"Mina hade knappst blivit rädd för dig? Hon är min och Simons dotter tror du hon blir rädd för dig?" och gav honom en kylig blick och undrade vad Han ville "vad vill du egentligen? Du kröp knappast ut ur din håla för att äta glass med oss och fråga hur vi mår?" Så jag och gav honom en vass blick

Eleazar stirrade tomt framför sig. Han himlade med ögonen och såg sedan på henne. "Ta hit dem! Jag struntar i deras ålder och om de är barn eller ej. Ta hit dem. Världen är grym och det borde det få komma i underfund med! Döda mig framför deras stora ögon! De är bättre om de får se det när det förtjänar det! Som barn medan de kan det drömma sina ynkliga mardrömmar .", muttrade Eleazar uttryckslöst. Egentligen var det ganska sjukt att ta dit barn för att bevittna någons död.
Barbariskt.

- Så du tror att jag tänker lyda dig, det tänker jag inte inte på nån av de punkter du ber om, sa jag och såg på honom.
- Varför vill du dö då?, sa jag undrande.
- Kom du bara hit för att bli dödad eller, sa jag syniskt och kollade på honom.
Han såg inte riktigt frisk ut.

"Mina vet redan om det och jag tänker inte ge dig nöjet att döda dig. Du har själv valt dit liv och du får lida igenom det" så jag kallt och gav honom en kylig blick "och du vet om att världen inte behöver vara grym? Det är inte vårt fel att du inte kom överrens med din familj" så jag elakt