Efter Hogwarts (rollspel)

Jag höll mig avvaktande i bakgrunden och drog till mig Draco, nu var det Cara mot Eleazar.
Honom visste jag inte speciellt mycket om men jag placerade honom i kategorin dödsätare jag inte gillar.
Jag höll staven berädd men avaktade på vad som skulle hända.

Eleazar skrattade hånfullt emot Cara. "Man behöver inte förändras lilla du. Du har rätt i att jag inte behöver lägga mig i ditt "privat liv" - men som jag alltid varit - så är jag nyfiken.", han såg på Draco och lade huvudet på sned. Man anade rädslan i hans ögon. Han visste bra mycket väl att Voldemort hade varit missnöjd med honom, men för det spelade inte stor roll nu. Eftersom att han var död. Men efter hans död var ju någon tvungen att verkställa hans vilja. Potter skulle dö, vare sig det var betydligt eller ej. Men att döda Malfoy var inte planerat. "Expelliarmus!" sa han samtidigt som han riktade staven emot Cara. Hennes trollstav flög iväg utom synhåll.
"Så... kan du inte vara en trevlig liten självbelåten flicka nu va? Jag är inte ute efter att skada någon - ännu." sa han med ett hånfullt leende.

Jag lockade till mig Caras stav och gav den tillbaka till henne.
- Nej då, vi är bara inte tre mot en, sa jag sarkastiskt och gick fram till hennes sida.

Jag stirrade på honom och log elakt trotts att staven flög ur handen. Vad Eleazar inte visste var att jag hade två stavar just i fall något sådant skulle hände och den andra staven låg gömd i armen och jag stod lungt och betraktade honom men jag var glad över att Laura hade dratt undan Draco
"du vill att jag ska vara trevlig? Jag vet inte riktigt om du förtjänar det? Du klampar in här som en elefant och hotar Draco och vill mycket väl döda mig eftersom du anser att jag inte förtjänar att vara hans dotter, du vill döda Harry och ta över efter min far och nu vill du att jag ska vara trevlig? Vad tror du svaret på den frågan är?" sa jag kallt och var glad att jag kunde både legimering och omlekumering. Jag lossade staven ochhöll den gömd i handen och jag va glad över att jag lagt en förtrollning över den som gjorde att man inte kunde kasta expeliarmus över den och inväntade hans svar

(jag orkar inte ändra inlägget via telen xD de är lite jobbigt o tar ett tag o skva via telen xD)

(Jag förstår det xD)
Eleazar brast ut i skratt. Det var ansett som delvis vänligt. Han blev extremt uttråkad av hennes pladder.
"Men snälla du, ge upp!", sa han och släppte ovilligt ner trollstaven framför sina fötter. "Så, kan vi ha en lite mer normal konversation utan att någon har en trollstav till hands? Hmm?" Han skakade sedan bittert på huvudet. "Du är inte hans dotter, går det in i skallen på dig? Jo visst, jag vill döda Potter? Vad är det med det? Jag vill hämnas. Jag vill hämnas alla som...", han tystnade tvärt. Insåg att han sagt för mycket. Han slog armarna i kors och såg ner i marken.

Jag såg på honom och stoppade staven i fickan.
- Hon är visst hans dotter, det har han sagt själv, sa jag och såg på honom.
Han verkade inte vara särskilt lycklig, stackarn.
Men att döda Potter ja det var väll vad man kunde vänta sig av en sån som han.
- Vad tjänar det till att döda Potter när din herre ändå är död?, sa jag frågande.

Jag stirrade uttråkat på honom. Av alla dödsätare så var jag tvungen att möta honom. Kan inte Laura bura in honom. Jag satte mig ner och sparkade ut en stol åt honom
"visst kära du vi kan ha ett normalt samtal" sa jag tort "vad är det du inte förstår? Jag är hans dotter och kommer alltid vara. Du där i mot var knappast märkvärdig, min far brydde sig knappast om dig" sa jag kyligt och lo sedan glädjelöst när han avslöjade sina planer
"det var ju ingen nyhet, alla dödsätare vill döda Harry och klart du vill hämnas på alla och det är så jag vet att du vill döda mig" sa jag tort, det här var ingen nyhet för mig alla dödsätare vill döda mig men jag hade inte behövt oroa mig för det på tre år "så vad vill du prata om?" sa jag trött och undrar vad han vill egentligen

Eleazar skakade på huvudet. "Att döda Potter har ingenting med Voldemort att göra, men jaja, skit samma.", muttrade han och satte sig ner på stolen. "Att vara "dotter" till någon som snart är hundra är väl kul, Cara? Vissa skulle nog se honom som din farfar eller liknande. Men det är inget viktigt. Du får inbilla dig saker om du vill, han för den delen också. Jaja, end of story. Så... vad har ni sysslat med under dessa tre år? Planerat hämnd kanske? Levt vidare, vad vet jag?", han ryckte oberört på axlarna. Varför gjorde han detta egentligen. Det var galenskap. Han plockade hastigt upp sin trollstav och stack in den i innerfickan i sin klädnad. Man visste aldrig vad Cara, virrpannan, skulle ta sig till. Kanske hade det varit bäst att radera deras minnen? Återgå till att leva i ensamhet. Nej, fan heller!

Jag log glädjelöst
"att han var gamal till åldern har väll knappast med saken att göra. I så fall kan jag ju säga samma sak till dig. Din herre var en gammal tokig gubbe" sa jag trött och undra vad han ville "och inbilla mig gör jag knappast, men inte för att din åsikt spelar någon roll" sa jag och såg irriterat på honom och undrade varför han krupit ur sin håla över huvudtaget "jag vet inte varför det skulle angå di vad vi har gjort. Och du är den sista jag skulle berätta eftersom du med säkerhet skulle försöka vända det mot oss! Men jag undrar varför du ens är här? Kunde du inte stannat i din håla?"

Eleazar vek undan blicken stirrade upp i luften. "Ja du, det var en bra fråga. Tyvärr så har jag inget svar på din fråga.", sa han uttryckslöst. Det var inte hela sanningen men delvis. Han kunde inte komma ihåg varför han lämnat huset i skogen. Kanske för lite upplysningar om trollkarls världen? Han fnös.