Draco och Hermione [SV]
Forum > Fanfiction > Draco och Hermione [SV]
Användare | Inlägg |
---|---|
Eilonwy
Elev |
Återigen: tack för era kommentarer!
När Ida och jag skrev de första delarna hade vi helt glömt bort att Lucius satt i azkaban, och det rättar vi till i det här kapitlet så gott det går ... även om det inte är världens mest realistiska förklaring. Hoppas ni har överseende Motvilligt drog han sig ifrån henne. Hennes själ måste ha fastnat någonstans i hennes hals, men där gjorde den ingen skada annat än att hon kanske skulle behöva hosta lite mer i framtiden. Han tog ett steg bakåt, fick fram ett "förlåt" och sprang därifrån. Vad hade han gjort? Det enda sättet han kunde ordna detta på var att fly därifrån, långt bort. Så fort han kom in i sitt hus rusade han upp till sitt rum för att packa och åka hem - om hans föräldrar undrade kunde han alltid påstå att han "Vägrar att ha och göra med en smutskalle". Men någonting stoppade honom på vägen uppför trappan. Inte en tanke eller en instinkt, utan en person. Där i trappan stod hans mamma. "Åh, Dracy!" Hon rusade fram till honom och gav honom en kyss på pannan. Långsamt började han minnas något som stått i det brev han fått skickat till sig för inte alls så länge sedan: Vi kanske kommer och hälsar på i slutet av veckan. "Var är pappa?" Frågade han när han lyckades slita sig ur sin mors grepp. Hon tittade oförstående på honom. "Han är kvar i Azkaban, minns du inte det? Har någon fifflat med ditt minne? Var det smutskallen?" Draco hade helt glömt bort att hans pappa för tillfället befann sig i Azkaban. Han hade suttit där så länge att han inte ens tänkt på att han lyckats bli frisläppt ett par dagar för att få möta Draco vid Kings cross station. "Just det ... förlåt, mamma, jag hade ... smutskallen hade fifflat med mitt minne", rann det ur honom. Det var den första ursäkten han kom på, förmodligen för att hans mamma sagt den. Då skulle hon inte heller komma med några frågor. Han hade rätt, men inte på ett bra sätt. Hans mamma höjde sin trollstav, och hennes ansiktsuttryck förändrades skarpt. "Jag ska förgöra den!!" Nästan vrålade hon och rusade ut genom dörren. (lite skum del, kanske, men nåväl) Even the darkest night will end and the sun will rise 6 aug, 2011 11:04 |
Borttagen
|
MEEEEEEEEEEEEEER
6 aug, 2011 11:09 |
mine
Elev |
6 aug, 2011 11:09 |
Josie Malfoy
Elev |
aaa!!!! meer!!!!
Be who you are and say what you feel because those who mind don't matter and those who matter don't mind. 6 aug, 2011 11:14 |
Bombarda
Elev |
meeeeeer! jätte bra
Kärlek till alla! 6 aug, 2011 11:26 |
GinnyPotter.
Elev |
6 aug, 2011 12:07 |
Sky.
Elev |
Mooore!
6 aug, 2011 12:20 |
Lily Evans
Elev |
Mer x)
"A true friend is someone who says nice things behind your back." 6 aug, 2011 14:31 |
Ida S
Lärare |
"Nej!" vrålade Draco efter henne. Hon saktade in när han hunnit ikapp henne. "Jag menar... Jag har redan skrämt livet ur henne. Hon kommer inte att störa oss igen, för hon tror att vi kommer tipsa Mörkrets Herre om var hon bor. Hon hänger ju ihop med Potter, dessutom är hon äckligt smart, så Mörkrets Herre har säkert inget emot att röja henne ur vägen." Draco själv var förundrad över hur lätt lögnerna rann ur hans mun, och han log menande mot henne. Det väl invanda, högfärdiga leendet. Hans mor sänkte trollstaven och gav honom en gillande blick.
"Smart drag", erkände hon, men hon höll huvudet högt. "Men det var Potter som fick min man och din far arresterad, och jag kommer inte att förlåta honom för det. Jag antar att jag blev förblindad av hämnd- ta ifrån honom något på samma sätt han tog vår Lucius ifrån oss." Dracos ögon vidgade sig av chock. Hans mor hade faktiskt velat döda Hermione. Han maskerade gesten genom att gömma ansiktet bakom ena handen, i en gest av bisterhet. "Jag saknar honom", svarade han sammanbitet. "Och jag kommer inte heller att förlåta Potter. En dag ska han få sona sina brott." "Det ska vi se till, min son", sa Narcissa Malfoy och lade ena handen på sin sons axlar och ledde honom tillbaka in i huset. Det tog hans mor ungefär tio minuter att på magisk väg fixa kvällsmat åt dem båda- hon fökunnade att hon stannade kvar över natten men sen var tvungen att återvända till Malfoys Manor- men det var det bästa Draco ätit på hela veckan. "Packa ihop dina saker redan i kväll, raring, så slipper du stressa med det i morgon." Draco såg oförstående på henne. "Vad menar du?" "Vi åker tidigt i morgon, så det är bäst att du har allt klart då. Du vet hur jag avskyr att vänta." "Nej, jag menar... Jag ska inte stanna här?" Narcissa såg lätt förbryllat på sin ende son. "Naturligtvis inte, med smutsskallar runt knuten som förhäxar ditt minne och lurar i dig osanningar." Dracos första reaktion var panik. Han kunde inte lämna Hermione här utan någon förklaring, helst ville han förstås inte lämna henne alls. Han hade aldrig kysst en flicka förut, och även om halva hennes själ nästan strukit med så hade hon klarat sig fint. Hon var fortfarande Hermione, trots att hon blivit kysst av en halv-dementor. Men det fick inte hända igen, så han MÅSTE åka. Men han var tvungen att säga något innan, ta ett sista farväl. "we live together, and harry does all the cooking." 6 aug, 2011 19:01 |
mine
Elev |
6 aug, 2011 19:05 |
Du får inte svara på den här tråden.