The Woods Are Safe

tack så så mycket! jag planerar att ta en skrivdag på tisdag - jag är ledig så har tid då! men ska skriva till mj också, vilket går i första hand just nu, men jag ska försöka ha ett kapitel uppe snart, jag lovar! ♥

Ser fram emot ett nytt kapitel med Ambelle. Ta tiden du behöver

Pixelow
Avis Fortunae
boknörd_
Mintygirl89
Elzyii
Trezzan
catradora

Hejsan. Kommer ni ihåg mig? Det var längesen jag skrev här men hoppas någon vill läsa lite. Kommer jag börja uppdatera regelbundet? Inte en aning. Hade ett halvfärdigt kapitel som jag skrev några meningar till på och jag ville inte att den skulle landa i en cliffhanger men ändå gjorde den det på något halvfärdigt sätt.

Hur som helst, ett lite kortare kapitel som jag hoppas uppskattas och så får vi se när nästa kommer ♥

PS. Jag önskar att jag hade tiden till att läsa era fanfics, men det händer så mycket nu med mugglarjournalen, skola, piano, bokcirkel och allt möjligt. så ni kommer troligtvis inte se mig i kommentarerna på ett tag men jag uppskattar alltid allt ni skriver ♥

PS igen. Detta kapitlet är inte korrekturläst så säg gärna till vid ev. konstiga meningar eller stavfel ♥ puss på er

___________________________________

Kapitel 13
Lugn
Min hjärna var som en lyckodimma och det tog några sekunder för mig att inse vad Rylan hade sagt.
“Harry? Svarat?” Det klarnade för mig och jag sträckte mig efter brevet. Det var oöppnat. Amy lyfte från Noahs axel och landade på min. Jag hade inte sett henne förrän nu, och brevet måste ha kommit alldeles nyss. Annars skulle Amy varit tillbaka i uggletornet.
“Amy kom precis”, bekräftade Noah.
“O-okej”, sa jag. Mina händer darrade, men jag visste inte varför. Var jag rädd för vad svaret skulle säga oss?
“Öppna det då!” Rylan manade på mig. Jag lyckades få upp brevet och drog ut det korta svaret.

Hej Ber!
Tyvärr kan jag inte få in er i profetisalen innan jul, men vad är det som verkligen är så viktigt? Jag ska se vad jag kan göra, men det kommer nog inte gå innan lovet är slut.

Kram
Harry

Vi suckade alla tre i kör.
“Inte förrän efter jul?” stönade Rylan. “Det är allhelgona imorgon! Två månader till jul!”
“Vi kan kalendern, lillebror”, sa jag. Rylan tystnade och högg inte tillbaka. Noah la en hand på min axel.
“Vi får hålla oss borta från Jensen, och ärligt talat, vad kan någon som han göra? Han går sjunde året på Hogwarts.” Jag nickade.
“Jaha. Det var det.” Jag klappade Amy på ryggen och hon kuttrade lite, innan hon flög iväg för att äta en sen middag. Jag la brevet i innerfickan på min Hogwartsklädnad innan började gå mot uppehållsrummen. Vi sa godnatt till Rylan som försvann mot Hufflepuff, och när han var utom synhåll knuffade Noah till mig.
“Vad?” frågade jag lite irriterat och möttes av ett retsamt leende.
“Nå?” ställde han som motfråga. “Hur gick det?” Jag himlade med ögonen.
“Tja. Vill du ha det detaljerat eller räcker det med att vi kan hålla hand offentligt?” Noah visslade till och gav mig en galleon.
“Här”, sa han och jag tog emot den. “Vi slog vad under andra året, kommer du ihåg? Den som först blev tillsammans med någon fick en galleon av den andre.” Jag stirrade på honom.
“Jag trodde det var ett skämt! Säg inte att du aldrig har varit tillsammans med någon?” Noah skrattade lite men svarade inte. Jag gapade och skakade på huvudet. Mycket ska man höra innan öronen trillar av.

Nästa morgon gick vi ner till Stora Salen för att äta frukost. Claudelle kollade på mig från Hufflepuffs bord, där hon småpratade med Rylan. Jag log och blev glad över att de hade blivit vänner, men leendet försvann när jag såg att vi hade lyckats komma ner samtidigt som Jensen. Jag tog tag i Noahs arm.
“Jag sitter med Hufflepuff idag, följer du med?” Noah nickade.
“Absolut, jag slipper gärna de flesta Slytherins nu.” En flämtning hördes från bordet med elever i grönt tema. Abigail kastade mörka blickar mot oss. Hon verkade ha trott att vi skulle sitta med henne. Jag himlade med ögonen och vi satte oss vid bordet tjugo meter bort. Jag slog mig ner bredvid Claudelle och Noah satte sig bredvid Rylan, mittemot. Jag flätade ihop min hand med Claudelles som låg på bordet. Rylan kollade på oss och det slog mig att han inte visste.
“Oh shut up”, sa jag när han öppnade munnen och han skrattade. Resten av frukosten hade en härlig stämning och inga onda tankar störde mig.

“Ååh vad skönt med inga lektioner idag”, suckade Claudelle och lutade kinden mot min axel. Hon gäspade och jag skrattade lite.
“Vi är alltid lediga på helgerna ju.”
“Jamen ändå. Tänk om vi inte hade varit lediga idag.” Jag nickade.
“Sant, men jag har träning i eftermiddag.”
“Får jag kolla?” Claudelle såg på mig med hundvalpsögon.
“Absolut”, skrattade jag och Claudelle fortsatte nöjt äta sin frukost.

Senare gick vi ner mot quidditchplanen med Alex i spetsen. Claudelle stack mot läktaren och Alex gick snabbt igenom lite taktiker, innan vi gick ut på plan. Höstlöven prasslade över den gulnade gräsmattan och en kylig, klar vind drog över mina kinder.
“Okej laget.” Alex slog ihop händerna. “Vi kommer börja med en stafett. Mugglarna kallar den idioten, vilket är ett idiotiskt namn i sig.” Han förklarade hur stafetten gick till och sedan satte vi igång.
“Målet är att ni ska vara snabba och kvicktänkta!” ropade Alex och startade tiden. Han hade ritat ut linjer i luften med hjälp av magi och vi skulle flyga och vända vid en efter en. Det var en jobbig övning, man skulle vända på så litet utrymme som möjligt.
När vi hade vänt vid alla fem linjer stoppade Alex tiden och log nöjt.
“Bra jobbat!” sa han och Claudelle applåderade från läktaren.

“Okej, nu kör vi lite positionsträning”, sa Alex mot slutet av träningen.
“Amber, Noah, Tyler, ställ er i en triangel med lagom avstånd.” Han skickade iväg oss jagare och vände sig sedan mot Cole, vaktaren. Han skulle stå i mitten av vår triangel. Ezra och Colin skulle cirkla runt oss och så en dunkare mellan sig, utan att pricka oss. Alex gav mig klonken.
“Jagare, ni ska passa klonken mellan er. Cole, försök fånga klonken på så få kast som möjligt. Kör!”
Övningen gick ganska bra utöver några få missar och en vilseledd dunkare. Vi avslutade träningen med lite taktiksnack och efter att vi hade bytt om gick vi tillbaka mot slottet.

Abigail mötte oss vid entrén.
“Ni är ju jätteduktiga!” sa hon glatt. Jag, Noah och Rylan log mot henne innan vi styrde stegen mot biblioteket.
Vi satte oss i en myshörna under den stora gobelängen föreställande Fenixfågeln och småpratade lite. Efter ett tag gick Claudelle och hämtade en bok. Den kläddes av ett tjockt lager damm så att man knappt såg förstasidan.
“Här”, sa hon. Jag borstade bort dammet och möttes av ett omslag med äldre utseende. Författarens namn stod med en äldre text som påminde om professor McGonagalls handstil.
“Newt Scamander”, läste jag. “Fantastiska vidunder och var man hittar dem?” Claudelle nickade och pekade på författaren, Newts, namn.
“Jag har släktforskat lite, det visar sig att jag är släkt med honom på långt håll.” Jag nickade långsamt.
“Jag känner igen namnet. Vet ni varifrån?” Jag kollade på Rylan och Noah som funderade lite båda två.
“Har inte Hermione nämnt det någon gång?” sa Rylan och det slog mig.
“Jo! Detta är en gammal skolbok va?” Jag tittade upp mot Claudelle som fortfarande stod upp. Hon satte sig i skräddarställning.
“Precis. Den stod med på förstaårselevernas boklista fram till slutet av nittiotalet”, svarade hon.
“Vad ska jag göra med den?” Claudelle ryckte på axlarna.
“Läs den”, log hon. “Det finns en hel del intressanta vidunder som inte finns kvar längre.” Jag tittade på boken. Den må vara gammal, men det kändes som att den var viktig.

jag hoppas du vet hur mycket du sårar mig genom att inte tagga mig i kapitlet, jag trodde vi var vänner

jkjk, jag kunde inte bry mig mindre om vem du taggar när du är tillbaka och du skriver så bra!!

also jag tycker mer och mer om claudelle för varje ord hon säger. du måste vara snäll med mitt hjärta och inte göra något dåligt med henne, okej?

nämen gud förlåt mig!! vi är jättemycket vänner, min hjärna är trött.

och jag lovar att jag ska vara snäll mot dig och inte göra något dåligt med henne ♥

edit: du fick en fetstil taggning nu!

Att du kan få (QUIDDITCH)träning att verka så intressant????

Ett tips är att ha ett mellanrum när du byter scen, som i slutet när de går mot Hogwarts från planen!
Tänk typ precis innan "Ni är ju jätteduktiga"

Åååh, en spännande bok, kan det ha att göra med namnet på fanfictionen? ;D

Jag läste, kul att du har skrivit lite till! Jag gillade kapitlet jättemycket ♥
Hoppas att du hittar motivationen att fortsätta med storyn!

Jaaa, Ambelles återkomst! Vad kul att du uppdaterar igen
Det känns alltmer stabilt med Claudelle. Nu får vi se hur det går med Harry och Mysterieavdelningen, samt den här boken Fantastiska vidunder. Känns som om den kommer att få betydelse för handlingen.

Har bevakat den länge, och har funderat på att börja läsa någon gång, nu har jag äntligen börjat! Jättebra skrivet ♥

Självklart kommer vi ihåg dig!
Jätteglad att du kom tillbaka, jag har saknat dig väldigt länge ♥ Å va roligt att få ett kapitel

Kapitlet var underbart! Jag tycker det är en sån mys stämning över hela den här ff:n, går inte att förklara, men den är mysig på något sätt!

Älskar hur dem väljer att sätta sig med Huffelpuff.. Så genuint, vänskap över elevhemmen. Verkligen jättebra kapitel!

Ska bli spännande att se hur det går för Harry på Mysterieavdelningen. Älskade brevet från honom - så Harry rakt igenom!

Och boken. Spännande inslag... Undra vad den kan tänkas dölja för hemligheter?