Välkommen till eEn gratis, svensk Harry Potter-community

F5

PRS Lupple och Emma07

Forum > Quidditchplanen > Rollspel > PRS Lupple och Emma07

1 2 3 ... 9 10 11 ... 144 145 146
Bevaka tråden
Användare Inlägg
Emma07
Elev

Avatar


Zacharias skrattade lätt till, Benjamin var bara för härlig och hade den fantastiska egenskapen att få honom att skratta när som helst. Vilket bara det var guld värt, och Zach skulle våga påstå att Benjamin för honom var värd sin vikt i guld. Minst.
"Jag lovar", sade han med ett roat flin, tog in hela härligheten då han fick se Benjamin i bara kalsongerna. Jösses. Han kunde inte hindra sig ifrån att le nästan löjligt brett för att sedan krypa ner i sängen efter Benjamin.
"Godnatt", sade han mjukt, lyfte på huvudet för att flytta det närmare honom och ge honom en försiktig kyss - han fick erkänna att han inte var helt nöjd med bara en kindpuss när Benjamin var så otroligt snygg utan tröja. Som vanligt verkade kyssen nästan få hans hjärta att stanna, men de behövde faktiskt sova också så han lade ändå ner huvudet igen efter att ha avslutat kyssen och lade istället en arm kring Benjamin.

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2Fmedia0.giphy.com%2Fmedia%2FtncKmuhljYOlO%2Fgiphy.gif

31 aug, 2019 23:57

Lupple *
Elev

Avatar


Benjamin la sig mer bekvämt och såg mot honom. Han skulle kunna titta på honom natten igenom utan tvekan.
"Godnatt." Viskade han tyst och kände kyssen. Han besvarade den och ville absolut ha mer. Han ville inte sluta men när Zach slutade och la en arm om honom så insåg han att detta var tillräckligt.
Han la sig lite på sidan och la armarna om honom. Log över att kunna känna hans bara hud.
Det var en fantastik känsla.
"Du är väldigt bra på att kyssas." Viskade han tyst, lite försiktigt och såg mot honom.

Han somnade kort därefter och sov som en stock. Han hade nog aldrig sovit så bra som han gjorde denna natten. Han visste inte vad det var, om det var för att han kände som om han var hel, som om han var rätt tillslut, eller om det bara berodde på den fantastiska människan som var bredvid honom men han antog att det berodde på både ock.

I vanliga fall brukade han vakna tidigt, han hade något kort minne om att hans mobil hade ringt men han hade bara sovit igenom det. Med en arm om Zach.
Men att bli väckt av att någon tände en lampa och höra sin far och mor nästintill skrika hade aldrig någonsin skett.

"Benjamin. Förklara detta. Vad är detta för påhitt? Hur kan du skämma ut oss såhär? Dig själv? Din tro? Detta är fel. Smutsigt. " Det var hans fars höga, skrämmande och extremt klara ton som han bara använde vid extremt allvarliga situationer. För en stund trodde Benjamin att det var nån slags mardröm tills han faktiskt satte sig upp och såg med sina egna ögon att hans mor och far stod i hans rum. Hans mor med ett kors i handen och se ut att be för allt i världen och hans far stå skrikandes iklädd kostym och rakryggad och stolt.

Benjamin kunde inte förstå någonting det enda han kände var en sån stor ångest och förtvivlan, sorg, ilska , rädsla över vad som skedde. Och Zacharias. Att möta hans föräldrar i denna situation i deras värsta tillstånd. Han kände någon greppa tag i hans handled och dra upp honom ur sängen och han följde efter och stängde dörren till sovrummet efter sig.
" Far, snälla lyssna. "Bad han.
" Du är inte min son. Du ä besatt av djävulen själv. Det hade varit illa nog att se dig med en flicka utan att du är gift men det här. En man, en man i din säng. Avklädd. Detta kan du inte slingra dig ur. Vi har sett detta. Du behöver hjälp." Ropade hans far ursinnigt och hans mor bara grät.
" Det är en vän, vi studerade till sent och vi bara sov. Det vore inte rätt att låta någon gå ute i mörkret så sent. " Sa han i ett försök att förklara.

"Jag vet nog vad koden studera tillsammans betyder Benjamin. Du är upplärd bättre. Gud ser allting och detta kommer ge dig en biljett åt helt fel åt. Du vet detta. " Stammade hans mor.
"Jag visste att något var fel Johannes. Han har inte svarat ordentligt på hela veckan. " Sa hans mor mot hans far och greppade tag i hans kavaj.
" Jag vill inte veta vem denna person är som vi aldrig någonsin ska prata om igen. Den personen ska ut ur ditt liv ögonaböj Benjamin annars. " Sa hans far i samma upprörda ton.
"Vi ska däremot prata om ditt tillstånd. Vi ska rätta till detta. Vi väntar i bilen. Du får tio minuter annars ringer vi polisen och säger att det varit ett inbrott. Du ska med till kyrkan. " Sa hans far innan han drog med hans mor ur lägenheten.
Benjamin bara stod och kollade efter dem tills dörren till lägenheten smälldes igen och han föll förtvivlat ned på knä.

i solemnly swear that I am upp to no good ;)

1 sep, 2019 00:21

Emma07
Elev

Avatar


Zacharias kunde inte annat än le. Vad kunde vara bättre än att få somna såhär tätt intill honom?
"Du med", viskade han mjukt tillbaks, Benjamins kyssar var också nog det bästa han nånsin varit med om. Dem kunde ta en till himmelriket. Han somnade nästan med en gång där, och sov fantastiskt bra igenom natten.
Han sov som en stock ändå tills han hörde någon ropa i samma rum, och först då vaknade han till med ett ryck. Han var först väldigt yrvaken och innan han hunnit fatta vad som ens hände hade Benjamin dragits ut ur rummet.
Vad i hela friden var det här? Då han fått bryskt vakna till lite förstod han att det bara måste vara hans föräldrar, och Zach fick erkänna att han blev riktigt chockad över hur de verkade. Först och främst verkade dem väldigt mycket mer religiösa än vad han hade trott, och även extremt stränga - och Zach kunde inte annat än att tycka synd om Benjamin. Dels för vilket uppvaknande han hade fått och den utskällning han fick stå ut med, men också för att han växt upp med det där. Zach skulle själv inte påstå sig ha haft en bra uppväxt, men den var långt, långt ifrån det där - hans föräldrar hade aldrig brytt sig tillräckligt för att ens skälla ut honom på det där viset. Hans mor var den som brydde sig mest, men aldrig att hon skulle vara så sträng. Han muttrade några svordomar för sig själv, önskade för Benjamins skull att han ändå gått hem kvällen innan - han hade haft en fantastisk natt, men det skulle ha besparat honom det här. Han klev upp och drog på sig sina kläder, räknade ju med att han skulle behöva gå nu förstås.
När han väl hört dörren gå igen efter dem gav han sig ut ifrån sovrummet, hade ju inte varit någon idé att gå ut innan - han skulle bara ha förvärrat saker för honom med att lägga sig i. Det var med en klump i magen, för det gjorde ont i hjärtat att veta att han var anledningen till att han fått såna problem. Och att se Benjamin där gjorde bara ännu mer ont. Utan ett ord gick han fram och sjönk ner på huk framför honom. Ögonen nästintill lös av oro och dåligt samvete - helst ville han bara krama om honom, men det här hade fått honom lite osäker nästan på ifall det skulle vara välkomnat.
"Ring eller skriv om vad som händer", bad han, suckade sen.
"Har dem alltid varit sådär stränga mot dig?", frågade han sen tyst.

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2Fmedia0.giphy.com%2Fmedia%2FtncKmuhljYOlO%2Fgiphy.gif

1 sep, 2019 01:09

Lupple *
Elev

Avatar


Benjamin var så arg över hur hans föräldrar hade betett sig och så förtvivlad över hur han någonsin skulle kunna rätta till det. Han var livrädd och skamsen gentemot Zach. Varför skulle han behöva se det där? Han skulle tro att han var lika galen. Att han trodde som sina föräldrar. När han hörde hans steg bakom sig ville han sjunka igenom golvet och försvinna.
Han tittade inte på honom när han sjönk ned på huk framför honom. Han vågade inte.
Han fick i alla fall höra av sig efter det var i alla fall något. Det kanske inte var helt förstört.
Hans fråga var nästan för mycket, som om bägaren nästan runnit över och han kunde inte förmå sig att prata eller svara. Vad skulle han säga? På nått sätt kändes detta som en mild tillsägelse. Antagligen för att Zach varit där men det skulle han ju inte kunna säga. Då skulle han garanterat tro att han var galen, att de alla var galnare än galnast.

Han ville helst av allt gå tillbaka till sängen och fortsätta att krama om Zach men han visste att det inte var möjligt men i ren panik över att när Zacharais väl kommit hem och hunnit tänka igenom detta mer så skulle han aldrig vilja träffa honom igen kastade han sig om hans hals och kramade honom hårt.
"Jag är ledsen." Viskade han eftersom han kände att det var det enda rätta att be om ursäkt över hur hans föräldrar betett sig det om nått var skamligt.

i solemnly swear that I am upp to no good ;)

1 sep, 2019 01:20

Emma07
Elev

Avatar


Zacharias var livrädd att Benjamin skulle ha lyssnat på sina föräldrar och inte längre vilja veta av honom, för han stod knappt ut med tanken att förlora honom. Han skulle inte klara av att förlora honom. Och att han inte ens tittade på honom fick hans hjärta att sjunka lite i bröstet.
Men så kom kramen, som lugnade Zacharias rädsla och istället fick honom att tycka ännu mer synd om Benjamin. Han skulle inte behöva be om ursäkt för sina föräldrar. Utan den minsta tvekan lade han armarna om honom i en hård kram, önskade desperat att han kunde stanna här hos honom istället.
"Du har inte det minsta att be om ursäkt för", sade han mjukt och uppriktigt, för det hade han inte heller. Han var inte hans föräldrar.
"Jag skulle göra vad som helst för att stanna hos dig, men det lär bara få dina föräldrar ännu värre", sade han tyst, för han ville desperat inte lämna honom när han verkade så väldigt nere. Det var inte rätt, han borde finnas där och stötta honom.

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2Fmedia0.giphy.com%2Fmedia%2FtncKmuhljYOlO%2Fgiphy.gif

1 sep, 2019 01:35

Lupple *
Elev

Avatar


Benjamin kände hans armar om sig och han drog desperat in hans lukt och nästan klamrade sig fast vid honom. Vilket var jättebarnsligt. Han måste låta honom gå. Måste skydda honom så gott han kunde. Han skulle inte behöva utså sån här galenskap.
Han försökte hålla tillbaka sina tårar, han kunde inte sitta här och gråta. Orden han sa var underbara att höra.
Och hans rädsla över att förlora honom för att han valde att gå iväg minskade. Han ville stanna. Och Benjamin ville att han skulle stanna med varje fiber i sin kropp.
"Jag hör av mig, efter. "Viskade han tyst och tvingade sig att ställa sig upp och dra honom med sig upp till stående.
Han försökte släppa taget om honom och snart lyckades han.
"Tack för inatt." Log han svagt och försökte att hålla sig stark för hans skull. Han skulle inte behöva se honom bryta ihop. Han vände upp blicken och memorerade hans ansikte och gav honom en försiktig kyss och rättade till hans kläder lite tafatt.
"Jag är okej. Gå nu." Sa han med ett svagt leende och såg på honom.

i solemnly swear that I am upp to no good ;)

1 sep, 2019 01:44

Emma07
Elev

Avatar


Zacharias ville verkligen inget hellre än att bara vara kvar och hålla om honom, för han märkte hur nere han verkade. Men han hade inget annat val. Istället gjorde han ett tyst löfte till sig själv att komma tillbaks hit senare igen.
"Det måste du göra", bad han, han ville veta hur det gick och dessutom få prata med honom, försöka stötta honom. För han kunde bara tänka sig hur jobbigt det här måste vara för honom. Han hängde med upp och stod, ville inte heller släppa honom. Men han måste. Han besvarade mjukt kyssen, och som alltid fick hans kyssar hans hjärta att i princip stanna - och det gjordes ju inte bättre av hur gulligt han rättade hans kläder. Han var ju bara för söt.
"Tack själv. Och kom ihåg att höra av dig sen", bad han, gav honom en sista, lång blick innan han till sist vände sig om för att gå ut därifrån med en suck.

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2Fmedia0.giphy.com%2Fmedia%2FtncKmuhljYOlO%2Fgiphy.gif

1 sep, 2019 01:51

Lupple *
Elev

Avatar


"Jag lovar. " Sa han efter honom och stod tyst och iakttog hur han gick mot dörren och hela hans kropp ville springa efter honom och bara hålla i honom, om honom. Känna hans kropp mot sin, hans närhet, sällskap. Vad som helst på obestämd tid men han tvingade sig att stå kvar och när han väl var vid ytterdörren så gick Benjamin till sitt rum och klädde på sig en ordentlig klädsel och fixade sitt hår och gick själv tyst ut från lägenheten och låste den om sig och gick ned till bilen där hans föräldrar och småsyskon redan satt.
Han klev in i bilen men sa ingenting. Och hans föräldrar, hans mamma såg ut att ha ett brustet hjärta och hans far kokade av ursinne. Och Benjamin stirrade ut genom rutan medan bilen började åka. Självfallet hade de en chaufför.
"Det är bara en vän." Mumlade han för att på nått sätt verkligen poängtera det än en gång. Även om han själv visste att det inte var sant. Vad Zach än var så var han mer än en vän. Han var allt.
" Du har börjat ljuga också. " Sa hans pappa i en låg nästan hotande ton för att sedan lyfta handen och ge Benjamin en hård örfil.

Det borde ha fått honom att börja gråta men det var som om han lämnat den delen av sig någonstans uppe i lägenheten för att kunna hantera det sedan. Han satt bara där med sammanbitna käkar och han kunde nästan känna hur det gjorde hans far ännu argare. Benjamin satt där, önskade att han var på månen tillsammans med Zach och sluppit allt detta för han visste att även om allt hade känts så rätt under natten så skulle det inte kännas det efter denna tid med hans familj. Som så många gånger tidigare när han sagt något opassande även som yngre som handlade om en annan pojke så hade han kort därefter hatat sig själv för att ens sagt något sådant.

i solemnly swear that I am upp to no good ;)

1 sep, 2019 02:02

Emma07
Elev

Avatar


Det var med ett hjärta som bly som Zacharias gick därifrån. Bara en blick på Benjamin räckte för att han aldrig nånsin ville släppa taget om honom utan bara hålla om honom för alltid, finnas där och stötta honom. Men hur gärna han än ville vara kvar kunde han det inte, han måste bara tvinga sig själv att lämna dem ifred hur mycket det än tog emot. När han väl kom hem till sig, ägnade han tiden åt att försöka plugga. Även om han nog inte tagit in ett enda ord som han läst, för tankarna drogs bara till Benjamin istället. Hur det gick för honom, och också oro för vad det här skulle betyda för dem. Tänk om han faktiskt lyssnade på föräldrarna och inte ville ses mer efter det här? Zach ville inte tro det om honom, han visste inte ens om han skulle klara av det. På så kort tid hade han blivit farligt förtjust i Benjamin, och bara tanken på att inte få träffa honom mer var... Han kunde inte ens beskriva det. Som om hans hjärta inte ens kunde hålla ihop längre.

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2Fmedia0.giphy.com%2Fmedia%2FtncKmuhljYOlO%2Fgiphy.gif

1 sep, 2019 12:01

Lupple *
Elev

Avatar


Han förstod snart att hans föräldrars besök hade varit för att de skulle äta lunch tillsammans men efter vad de hade sett så hade planen ändras.
De stannade vid kyrkan och hela familjen gick in.
" Benjamin, be om förlåtelse för dina synder." Sa hans far i en låg men väldigt allvarlig ton och Benjamin gick framåt i kyrkan och slog sig snart ned vid en kyrkbänk.
Han tänkte att om han satt där tillräckligt länge så skulle de tro att han gjorde det.
Men desto längre han satt där desto mer saker kom han på som han hade gjort fel. Och i ren panik började han be om förlåtelse för det. Alkoholen, lögnerna och Zach. Det var mycket med Zach och det var dem där nedrans känslorna inom honom som verkade vara i krig med varandra.
När han väl var klar åkte de vidare och åt en lunch. En väldigt ansträngd och helt ärlig jobbig lunch och sedan var han hemma.

Sedan dess att han hade varit hemma hade han legat i sängen och brottats med tanken på att be Zach komma hit, eller gå till honom eller bara stanna kvar själv. Det gjorde ont att ens tänka tanken att inte kontakta Zacharias för det fanns inget hellre han ville göra.
Han tog upp mobilen och skrev in ett sms. Även om han hellre ville ringa men att höra hans röst skulle få honom att tappa allting.
// Jag är okej. Jag är så ledsen att du fick bevittna detta. // Skrev han och skickade iväg det till Zach.

i solemnly swear that I am upp to no good ;)

1 sep, 2019 13:25

1 2 3 ... 9 10 11 ... 144 145 146

Bevaka tråden

Forum > Quidditchplanen > Rollspel > PRS Lupple och Emma07

Du får inte svara på den här tråden.