Man kan alltid drömma[SV]

neeeej int du med!!!!!!lily evans har redan laggt ner sin ff så du får inte!!!

Jag komme rinte på något att skriva nu och har inte tid! Men jag kan kanske imorgon om någon annan skriver efter mig....

NEEEEEJ!!!
Snälla, SNÄLLA DU, gör inte det!!!!

Jag försökte att skriva men Word pajade så allt är long gone

DUMMA WORD!!!

Kapitel 9 Time to go
”Markus vakna, det är någon som knackar på dörren” Sa jag snabbt och puffade på Markus. Det knackade igen. Jag tittade på Markus som fortfarande sov som en stock. Jag gick upp och tog på mej en tröja och jeans. Sen gick jag och öppnade.

Tio år senare
”Mamma var bor dem?” Den lilla flickan med blont hår ner till axlarna drog i ärmen på sin mammas jacka. ”Vi är snart där lilla gumman, var inte orolig”
”Hon gillar bara inte att åka bil” Sa flickans storebror retsamt. Han flinade. Flicka brast i gråt. ”Hannes, så får du inte säga” Sa Pappan som satt fram och körde den silvriga Mazdan som rullade fram längs gatan i London. ”Så där” Sa han ”Nu är vi framme”
Den lilla flickan skuttade ut ur bilen och sprang upp för gången till det gamla paret som stod på trappan till huset och väntade. Hon hoppade upp i famnen på tanten som var så lik henne, som hennes mor.
SLUT

NOOO! Det får inte vara slut!!!

jätte bra!

Förklaring:
De som knackade var som de flesta redan listat ut var ju förstås polisen som förklarade allt! Laura kom hem, likaså Markus.
Epilogen var Markus och Lauras barn i framtiden.

Men det var ju ganska uppenbart eller hur?

AAA Bra