Konsten att ta sig ut ur garderoben - Scorbus

Du är så himla duktig på ffs! Love it!♥

”Läget bögar”
DÖÖÖÖR!
Asså gud vad kul. Nu ska jag återgå till att sova!

Jimmy Gordon? Hehe, skämta...

DummerJimmmyMax!!!!!!!!!

Kapitel 17 - Scorpius

En vecka hade gått och Scorpius hade blivit mindre bekväm med Albus relation till Max. För några dagar sedan hade de smugit upp i astronomitornet mitt i natten och somnat där. Men det var inte allt. Scorpius hade sett dem tjafsa en hel del. Ibland så hårt att man kunde tro att de var på gränsen att göra slut, men efteråt förklarade alltid Albus att det inte var något stort, och en stund senare var han och Max jättegosiga ihop.

Scorpius och Cara satt i biblioteket och studerade genom hennes böcker. Cara satt och läste högt medan han lyssnade. Efter en stund distraherades han av någon som stod och utforskade en av bokhyllorna. Eftersom ingen var klädd i skoluniform kunde han inte se vilket elevhem personen var. Det var en kille som såg ut att vara i James ålder. Han hade ljusbrunt hår som stod rakt uppåt, och han var lång.
Allt Scorpius kunde tänka var vad som skulle hända om han gick fram och frågade vad han letade efter, och kanske hjälpa till.
"Scorpius!" sa Cara och knäppte med fingret.
"Huh?" sa han och avdistraherades.
"Lyssnar du?"
"Öh nej. Vad sa du?"
Cara suckade.
"Du har ju sagt att du vill hjälpa mig. Då får du vara med och lyssna."
"Förlåt. Jag är bara lite trött", sa Scorpius och tittade åt killens håll igen. Han hade gått.
"Strunt samma", sa Cara och packade ner sina böcker. "Ska du med till växthuset? Jag ska kolla hur det går för kaktusen."
"Åh. Jag... vet inte om jag orkar. Går det bra att gå dit själv?"
"Absolut. Vi ses sen", sa Cara och kysste Scorpius innan hon gick.

När Scorpius kom in i sovsalen insåg han att det var lite fel tillfälle. Albus satt i sin säng utan tröja och bredvid stod Max och knäppte sin kofta.
"Förlåt!" sa Scorpius och höll upp sin hand. "Jag ser er inte."
"Det är okej, vi är ändå klara", sa Albus och drog på sig sin tröja.
"Vi ses senare, älskling", sa Max och kysste Albus innan hon var på väg ut. "Hejdå Scorpius."

Albus lade sig ner på rygg medan Scorpius satte sig på sängkanten.
"Hur är det Scorp? Du ser så nere ut."
"Jag vill göra slut med Cara", sa han.
"Varför då?" sa Albus och satte sig upp. "Har ni bråkat? Du vet, när jag och Max bråkar så lyckas vi alltid reda ut-"
"Vi har inte bråkat! Jag har bara... inga känslor för henne längre. Jag kanske aldrig ens hade det."
"Menar du... att du har ljugit för-"
"Jag har inte ljugit för nån! Jag har nog bara ljugit en hel del för mig själv." Scorpius pausade. "Jag tycker såklart om henne. Men... när jag fick reda på att hon gillade mig kände jag mig glad över att det fanns någon som gjorde det. Så jag ville ge det en chans. Men jag upplever nu att vi inte funkar som par."
"Du vill alltså... vara vänner utan att vara tillsammans?"
"Jag tror jag gillar killar", sa Scorpius hastigt.
Albus blev tyst en stund.
"Det förklarar saken..." sa han. "Är det... någon speciell kille du tänker på?"
Scorpius skakade på huvudet.
"Det är bara det att... jag känner att jag attraheras av killar som går förbi i korridorerna. Inte alla då, men några... Mer än vad jag någonsin har attraherats av tjejer. Och häromdagen när jag kom in hit fann jag Jimmy utan tröja som böt om. På något sätt... så fastnade jag med blicken på honom."
Albus var tyst ett tag. Sedan log han och lade handen på hans axel.
"Det är bara att du berättar såna saker för mig. Det är det jag finns för vet du", sa han och kramade om honom.
De höll om varandra en stund. Det kändes både varmt och avslappnande, tyckte Scorpius, speciellt av att känna Albus-lukten. Han kände att Albus pressade sina läppar mot hans kind, något han hade vant sig vid nu, men den här gången rodnade han för första gången av det.
"Frågan är bara hur jag ska förklara det här för Cara", sa Scorpius och släppte taget om kramen.
"Hmm... Du skulle kunna börja med att prata med Lily om det. Hon kanske till och med kan hjälpa dig att hitta någon kille! Det gjorde hon med en annan kille som var bög en gång."
"Tror du verkligen att hon skulle hjälpa sin bästa väns ex?"
"Det förstås... Men du kan åtminstone prata med henne."

Scorpius kände sig nervös. Vad skulle han säga? Hur skulle Cara reagera? Hur skulle hon ta det? Skulle hon bli ledsen?
___________________________________________

Hade lite dålig självkänsla av att jag kanske skrev för lite om Scorpius och Caras relation men kände sen att det kanske inte spelar er någon roll. Ni väntar väl bara på Scorbus nu? x)

Ooo vad bra att det tar slut så man inte kan shippa de!

Yeees!!! Nu är det bara Albus som ska berätta för sig själv sanningen sedan Scooorbus partyyy

Kapitel 18 - Albus

Nästa dag gick Albus och tänkte på det som Scorpius hade berättat. Det gav honom en jobbig känsla. Det var inte det att han hade något emot homosexuella, utan hur han själv hade varit. Att han hade gått och förutsett att han gillade tjejer. Han hoppades inte att det på något sätt hade tvingat honom till Cara. Albus började även fundera över om han själv verkligen var hetero.

Vid lunchen satt han vid Gryffindorbordet med Max och hennes kompisar (som Albus fortfarande hade svårt för). De pratade återigen om dessa ämnen som han inte ville höra. Tillslut fick han nog och lämnade salen. Han gick och satte sig på en bänk.
"Albus, de nämnde bara din pappa", påpekade Max som tydligen hade följt efter honom.
"Det är inte bara det", sa Albus. "Jag pallar bara inte med den här uppmärksamheten!"
Max satte sig bredvid honom.
"Jag förstår om du har det tufft. Men jag finns ju ändå här", sa hon.
"Tyvärr så räcker det inte alltid till. Inte för att det är ditt fel... Eh. Du förstår ändå inte."
"Förklara då."
"Hur ska jag kunna förklara något när jag knappt vet vad det är?!"
Max suckade.
"Jag fattar inte. Först klagar du på mina kompisar. Säger att det är de som gör dig upprörd. Och nu säger du att su inte vet varför du mår dåligt. Om du bara visste hur jag hade det-"
"Nu gör du så igen. Nu gör du sådär igen!" sa Albus irriterat."Du sitter och jämför dina problem, som du inte ens berättar något om, med mina, som du inte ens vet något om!"
"Jag jämför inte våra problem, jag försöker bara få dig att tänka på att det finns de som har det värre än dig."
"Och du tror att det kommer få mig att må bättre? Isåfall vet jag inte hur du tänker", sa Albus och reste sig upp beredd att gå. "Varför är du ens tillsammans med mig om du nu inte kan stå ut med mig som jag är?"
Max blev tyst en stund.
"Jag trodde su var annorlunda", sa hon tillslut.
"Jag trodde desamma om dig också", sa Albus och gick därifrån.

Han gick raka vägen till sovsalen, slängde av sig kappan och lade sig på sin säng. Det var inte första gången han kände såhär efter att ha bråkat med Max. De kunde gräla så hårt att de ibland höll på att säga "jag hatar dig" till varandra, men bad alltid om ursäkt efteråt och blev som nykära igen. Albus ville inte ha det så. Han ville vara med Max, men inte när hon var sådär.

Tankarna avbröts av att Scorpius kom in. Han satte sig på Albus sängkant nedstämt.
"Har ni bråkat igen?" gissade Scorpius från Albus ansiktsuttryck.
"Jag orkar bara inte med att det blir såhär hela tiden", sa Albus.
Scorpius lade sig bredvid honom.
"Vad gällde det den här gången?" frågade han.
"Det vanliga."
"Okej", sa Scorpius utan behov av förklaring.

De låg där tysta ett tag och tittade upp i taket av himmelsängen. Det kändes både lugnt och fridfullt, tyckte Albus. Speciellt med Scorpius bredvid sig. En del av honom ville hålla hans hand eller bara krama om honom hårt, men det var något som hejdade honom.
"Jag gjorde slut med Cara nyss", sa Scorpius efter en stund.
Albus vred sitt huvud och tittade på honom.
"Hur tog hon det då?"
"Hon sa att hon var okej med det. Dock tror jag hon blev ledsen på insidan."
"Får jag fråga hur du gjorde slut?"
"Jag gjorde som du sa. Jag pratade med Lily imorse. Han sa att det bästa sättet var att börja tala om att jag gillar killar. Så jag sa det. Och sen att jag ville fortsätta vara vänner."
"Vad tyckte hon om det då?"
Scorpius ryckte på axlarna.
"Hon sa bara 'det kan vi väl vara'."

Ännu en tystnad uppstod. Albus hade vridit på sig och strök Scorpius arm tröstande.
"Vi kanske borde gå. Vi har lektion snart", sa Scorpius.
Albus gav en rejäl suck.
"Jag vet inte om jag orkar", sa han.
"Jo, Albus vi måste", sa Scorpius bestämt och satte sig upp.
"Nej men på riktigt, Scorpius. Jag orkar verkligen inte. Det har varit för mycket idag."
"Är det något?" frågade Scorpius bekymrat.
Albus skakade på huvudet.
"Jag är bara trött", sa han.
"Okej. Vi ses sen då", sa Scorpius och lämnade sovsalen.

Okej. Här kommer lite negativ kritik.
Eftersom Albus börjar typ bråka extra mycket med Max nu, precis då Scorpius vill göra slut känns det som det blir lite framtvingat, det hade varit bättre om det gått typ två kapitel, och sen hade de börjat bråka mer!

Jag försökte också tänka så men det blev lite svårt då det skiftar vid deras perspektiv i kapitlerna. I det förra kapitlet till exempel som var ur Scorpius synvinkel fick man en uppfattning om att han hade sett dem bråka men att det alltid löste sig efteråt. Scorbus är ju trots allt inte confirmed riktigt än så fler saker kommer hinna hända däremellan!
Meningen är lite också att både Albus och Scorpius ska uppleva samtidigt att relationerna inte funkar av olika skäl

Kan inte Max och hennes vänner försvinna till Landet Ingenstans och bli bästis med Kapten Krok eller något? Orkar inte med henne dem där bananerna...