Awful things happen to wizards who meddle with time - Scorbus (SV)

Super bra!!

And we're back here ^^
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
12. Drömmen

"Albus? Scorpius?"
"Lily!" sa Albus. "Hur är det? Har något mer hänt? Är du okej?"
"Jag mår fint", sa hon. "Men hur är det med er? Är ni i säkerhet?"
"Jadå. Vi är på ett hemligt gömställe", sa Scorpius och sänkte rösten. "Greengrass' sommarstuga. Topphemligt."
"Vart ligger den? Den är inte för nära Hogwarts va?" sa Lily nervöst.
Albus tittade på Scorpius som verkade veta mer än honom.
"Inte så långt ifrån Hogsmeade", förklarade Scorpius.
"Har det skett några fler attacker på skolan?" sa Albus innan Lily hann svara.
"Jag vet inte", sa Lily bekymrat. "Bea berättade att Wendy Davis hittades medvetslös i korridoren, och när hon vaknade kunde hon knappt andas. Sen spydde hon."
"Merlin", sa Scorpius.
"Hur mår de andra då?" sa Albus bekymrat. "Hugo? Rose? Bianca? Joseph?"
"De mår alla bra. Men stanna där ni är. Låt inte någon hitta er!" sa Lily.
"Vi ska försöka. Men hör av dig om du får reda på något, eller om något händer", sa Albus.
"Självklart. Ni kan lita på mig. Vi ses", sa Lily.
"Hejdå. Ta hand om dig", sa Albus innan Lily försvann.

* * * * *

Mitt i natten vaknade Albus av ljud som kom från Scorpius.
"Nej. Du finns inte. Du är död. Nej! Rör honom inte!" Det lät som att han pratade i sömnen. "Albus, nej! Kom tillbaka!"
"Scorpius", sa Albus och petade försiktigt på honom.
Scorpius sköts upp som en katapult och satt upp andfådd.
"Scorpius?" sa Albus och lade handen på hans arm.
"Åh Albus!" sa Scorpius och slog armarna om honom. "Du är här."
"Det är klart jag är. Jag ska ingenstans", sa Albus lugnande.

De höll om varandra ett tag tills Scorpius släppte taget och tittade ner.
"Mardrömmarna. Om Voldemorts verklighet. De har kommit tillbaka", sa han. "Jag trodde de hade lagt av för längesen."
"Vad var det om den här gången?"
Scorpius vände sig så han satt på sängkanten och lät sitt huvud vila i sina händer.
"Delphi hade kommit tillbaka", började han och tog bort händerna från ansiktet. "Hon höll fast dig med sin trollstav och hotade att hon skulle döda dig. Nästa sekund föll ditt lik rakt i mina armar. Vi omringades av dementorer. Sen försvann du. Det sista jag såg var en skymt av Umbridge."
Albus behövde ingen tydlig förklaring för att förstå vad som hände. Han började göra mönster med fingertopparna på Scorpius nakna rygg.
"Jag är bara så rädd att de här drömmarna skulle kunna vara något tecken", fortsatte Scorpius. "Jag vill inte förlora dig igen."
"Det kommer du inte göra heller", sa Albus, men visste inte om han kunde lova det.
"Det kan vi inte veta. Vi vet aldrig vilka faror som väntar därute. Speciellt efter allt som hänt på skolan."
Albus fingrar stannade. Han var tyst en stund. Han försökte komma på något lugnande att säga.
"Kommer du ihåg i Trollkarlen och mugglarpojken?" sa han tillslut och började röra sina fingertoppar igen. "När mugglaren blev bortförd till underjorden. När trollkarlen trodde han hade förlorat honom helt. Men precis då under minnesstunden dök han upp ur den magiska brunnen."
Scorpius lade sin ena hand på sin axel. Albus tog tag i den och höll den ett tag.
"Även om jag skulle försvinna så finns alltid ett sätt att komma tillbaka", fortsatte han och kysste Scorpius andra axel. "Det är som den gången jag dök upp ur sjön, efter att du hade återställt det förflutna."
Scorpius vred sitt huvud bakåt och log.
"Du jämförde just vårt förhållande med min favoritbok", sa han. Albus log.
"Därför att jag vet hur böcker väcker din uppmärksamhet", sa han och kysste honom.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Kan säga att i nästa kapitel kommer saker på riktigt börja hända! ^^

Jätte bra! (jag var förts)

Jättebra!!!!

Jättebra!!

TARTYAWAZHANG

Tänkte först uppdatera förra veckan men det har tyvärr varit lite mycket med studenten och så. Men nu är jag tillbaka! ♥
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
13. Du skulle aldrig ha blivit född

En vecka hade gått och de hade ännu inte hört något mer från Lily. Albus hoppades på att hon var vid liv.

Albus stod och tittade ut genom fönstret i sovrummet. Han visste inte hur han kände. Allting kändes så fridfullt. Men hur det såg ut på Hogwarts var det som oroade honom.

Scorpius kom och kramade om honom bakifrån.
"Hur är det?" frågade han.
"Jag vet inte vad jag känner", sa Albus bekymrat.
Scorpius kysste honom på kinden.
"Du. Vad sägs om att jag går ner och fixar lite varm choklad åt oss?" sa Scorpius.
"Gör det", sa Albus och log.

Albus gick och satte sig på sängen så fort Scorpius hade gått ner till köket. Han tittade ner på sina fötter och tänkte. Han tänkte på drömmen som Scorpius hade haft. Det kändes som evigheter sen de reste i tiden och strulade till allt. Kunde alla dessa händelser verkligen ha med det att göra? Varför skulle det då hända nu?

Tankarna avbröts genast så fort Albus tittade upp och fick syn på Scorpius vid dörröppningen.
"Scorpius? Redan tillbaka?" sa han förvånat.
Scorpius stod lutad mot dörrkarmen med armarna i kors utan ett ord.
"Hur blev det med chokladen?"
"Chokladen kan vänta", sa Scorpius. "Jag vill prata med dig."
Han började gå omkring i rummet.
"Okej?" sa Albus och väntade på vad han hade att säga. "Sätt dig."
"Det räcker gått och väl med att stå. Du borde ha räknat ut för längesen vad som pågår."
"Har... du läst mer i böckerna eller?"
"Böcker är slöseri med tid", sa Scorpius kallt.
Det här var inte likt Scorpius, tänkte Albus. Det påminde om den Scorpius han drömde om för ett år sen. Som han trodde var en dröm. Det här måste också vara en dröm, tänkte han.
"Du är inte riktig", sa Albus tyst.
"Om någon här inte är riktig så är det du!" röt Scorpius. "Förstår du inte? Vi behöver återställa det förflutna igen. Det är inte meningen att du ska finnas."
Det här var ett tillfälle som Albus hade börjat gråta, om det var på riktigt. Men det var det inte. Han bara drömde. Den här Scorpius var inte riktig.
"Hör du vad jag säger?!" snäste Scorpius och knuffade honom liggande på sängen.
"Du skulle aldrig ha blivit född!"
Han klättrade upp och satte sig på honom och började hålla strypgrepp.
"Snälla släpp mig", lyckades Albus få ur sig.
"Hade jag fått välja hade jag låtit dig plågas som de där smutsskallarna i fängelsehålorna", sa Scorpius och klämde åt hårdare.
Albus bara låg och väntade på att han skulle vakna. Men snart kunde han inte hålla emot längre. Det här skulle bli slutet om det inte var en dröm. Han försökte säga något men lyckades inte få fram ett ord.

DET ÄR IMPERIUSFÖRBANNELSEN!

Så spännande!!!

Det ÄR någon som låtsas vara Scorpius. *ryser*