Bellatrix Lestrange. Välja sida?

oj förlåt

Jag har väldigt dåligt samvete. Har snart inte lagt ut ett nytt kapitel på 1 månad! FÖRLÅT MIG!
Jag ska verkligen försöka lägga upp ett nytt kapitel denna veckan.
Snälla säg bara hur jag kan gottgöra er! ♥

Det är ok♥
Du skriver när du vill, känn ingen press♥♥♥♥♥

Ida_Cho Vi väntar så känn ingen press. Ett välskrivet kapitel är roligare att läsa än snabbt ihop skrivna! Men skriv inte om du inte har lust eller inte orkar

Här kommer äntligen ett nytt kapitel!

Kapitel 5

Efter en lång stunds hårt plugg i biblioteket bestämde vi oss för att ta en paus. Det visade sig bli en väldigt lång paus.
"Vad sägs som att gå tillbaka till uppehållsrummet?" frågade Thanja.
"Gärna för mig, men det var ju du som ville plugga", svarade jag och insåg hur mycket av skolarbetet som Thanja alltid sköt upp till sista minuten. Det var ganska mycket.
"Jo...", mumlade Thanja och reste sig. Jag reste mig också.
"Och när hade du tänk inse att man måste plugga för att lyckas?" frågade jag.
"När vi väl måste plugga", svarade Thanja och jag himlade med ögonen.
Vi tog våra böcker och började gå tillbaka till uppehållsrummet när jag plötsligt kände känslan av iakttagelse.
"Thanja?" väste jag i lågt viskande ton. "Tycker inte du det känns som någon tittar på oss?"
"Jo. Det känns faktiskt så", viskade hon tillbaka.
Vi vände oss om.
Bakom oss gick Lestrange och Yaxley. Om det hade varit några andra skulle jag inte reagera men nu när det var de två jag hatade mest i hela världen kunde jag inte låta bli att bli arg. Precis när jag tänkt skrika avbröt jag mig själv. Vad hade de egentligen gjort oss? Vad gjorde det oss att dem var påväg någonstans och gick bakom oss?
Jag ryckte försiktigt i Thanjas arm och vi fortsatte gå i lite högre hastighet så de inte kom ikapp oss.

"Phew", pustade Thanja och vi gick in i det ganska folktomma uppehållsrummet. "Kan vi inte skolka lite?"
"Typsikt dig", stönade jag. "Skolka hit och skolka dit."
"Då skolkar jag väll själv då", muttrade Thanja och jag vände mig om för att gå igen. "Men kan du hälsa att jag inte mådde bra?"
"Och det tror du att Snigelhorn går på?" frågade jag kritiskt. "Han borde bli för van nu."
"Det håller jag med om", svarade Thanja. "Men ändå. Jag orkar bara inte ha trolldryckskonst."
"Vad är det för fel på trolldryckskonst?" undrade jag. Thanja höjde på ögonbrynen och jag minns alla de lektioner när hon råkat få fel reaktion på trolldrycken.
"Minns du inte?"
"Jo juste. Ses sen". Jag skyndade ut ur uppehållsrummet och började gå mot Snigelhorns klassrum.

Det hade blivit sen eftermiddag. Jag och Thanja satt i Slytherins uppehållsrum och pratade.
"Vad ska du göra på jullovet då?" frågade Thanja.
"Lovet är ju om några månader. Jag har inte tänk på det", svarade jag.
"Ungefär 2 månader." Thanja räknade på fingrarna.
"Det är ju ganska långt ändå", konstaterade jag och hon höll med.
"Nu kollar han på dig igen," väste Thanja. Jag såg mig om och fick syn på Lestrange som satt och stirrade på mig. Min ilska steg.
"Låt mig va en stund", fräste jag hotfullt till henne innan jag rusade ut ur uppehållsrummet.

Efter en stunds springande kom jag till en öde korridor och jag sjönk ihop på det hårda stengolvet. Jag grät inte. Min ilska var för stark för tårar.
"Är det något på tok?" En främmande röst kom allt närmare mig och jag såg upp. Ett kvinnligt spöke svävade bredvid mig.
"Ja", medgav jag.
"Vill du berätta?" undrade hon. "Jag är Ravenclaws elvhemsspöke föressten. Jag kallas Grå damen och detta är min korridor."
"Förlåt jag..."
Hon avbröt mig:
"Det är ingen fara. Berätta bara."
Jag berättade allt om att jag hatade när Lestrange glodde på mig och att han var så jobbig.
"Han kanske är förälskad", försökte hon lugnt.
"Fint. Och då måste jag bli ihop med honom då. Sen kommer han säkert begära giftemål och då måste jag gifta mig. Sen kommer han kräva att vi ska heta Lestrange och Bellatrix Black, okej, men Bellatrix Lestrange!? Det låter ju förfärligt!"
Grå damen verkade inte ha något problem med mitt ilskna humör.
"Jag tycker det låter bra."
"Tycker du!? Det låter ju hemskt!" Tanken på att jag och Lestrange skulle gifta oss gjorde mig inte direkt på bättre humör.
"Du kanske borde se honom med nya ögon", föreslog Grå damen.
Och med dem orden svävade hon iväg och lämnade mig kvar med massa obesvarade  frågor.


Det var kapitel 5. Hoppas ni gillar det. Förlåt åter igen för sen uppdatering! Jag ska försöka skriva oftare!

Du skriver såå bra!♥♥♥

Du är bäst!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Hur ska jag uttrycka mig... JAG ÄLSKAR KAPITLET!!!

Tack! tänkte inte på det... Men tack för att du sa till!


Tack! (fast jag är inte bäst. Okej? )


Tack!

Jag blir jätteglad av era kommentarer! Och fortsätt med att säga till när jag stavar fel

superbra