Fångad Av En Stormvind [SV] - Drarry

Asbra som vanligt!!

Ååååå ojdå. Felfelfel. Men spännande och jätte bra så klart

Ooohh så bra! Bara älskar Drarry!

Älskar denna FF så mycket haha.

Gillar egentligen inte drarry, men guuud vad bra!

Gissa vad! Denna berättelse har fått 1000 läsningar på Wattpad! Happiiiee

---

13. Draco

Det är en vacker dag. Solen skiner ner på femteårseleverna när de sitter ute på borggården och läser eller pratar. Draco sitter med Crabbe, Goyle och Pansy mitt på gräsmattan under det största trädet så de får all skugga. Tidigare satt det ett par andraårsflickor där, men med dem räckte det med att ge dem en sur blick och vips, hade det flyttat på sig. För det är så det ser ut på Hogwarts. Alla är rädda för Draco och hans gäng. Tidigare gillade Draco den positionen, men nu känns det mer obehagligt. Om alla levde i harmoni vore det väl bättre?

Sedan var det ju Pansy också. Draco hade visserligen inte något emot henne, men det kändes så obekvämt att vara ihop med henne. Att vara vän med henne skulle vara roligt, men just nu tycker han att den enda han ens skulle kunna föreställa sig att vara ihop med är Harry. Men det hade aldrig gått.

Pansy lägger plötsligt handen på hans axel. Han tittar på henne i förvåning och hon kysser honom mjukt. Egentligen är det enda han vill att knuffa bort henne och springa därifrån, men då skulle han tappa all sin värdighet och det går ju inte.

"Crabbe, Goyle, gå", befallde Pansy strikt och bestämt och eftersom det båda var för dumma för att göra något annat lydde dem henne utan att blinka. Draco hade mer än gärna velat att de skulle stanna kvar, så inte Pansy fick allt för vågade idéer, men nu kan han inte direkt säga något om det.

Pansy tar tag i hans krage och lutar honom bakåt. Han viftar avvikande med handen för att visa att hon gått för långt.

"Pansy ... Sluta ... Nej ..." får han fram, efter en lång stunds strävan.

Pansy sätter sig surmulet upp.

"Jag trodde jag var din flickvän", konstaterade hon och började få tårar i ögonen. "Vill du inte att vi ska vara tillsammans? Vill du det? Va?"

Nej. "Jo. Det är allt jag vill." Jag älskar Harry. "Jag älskar dig."

Pansy slutar gråta. Hon tittar på honom med forskande ögon.

"Jag älskar dig också", viskar hon tyst. Hon lutar sig fram för att kyssa honom igen men precis då ringer skolklockan. Glad för att hela scenen är över plockar Draco upp sin väska och slänger den över axeln. Pansy ser Millicent någonstans där borta och de börjar prata direkt. Draco tittar framåt och den synen han ser är det sista han ville se för stunden, med tanke på omständigheterna.

Harry.

---

Han betraktar den svarthåriga pojken, åh den så underbart vackra pojken, på avstånd, utan att möta ögonkontakt. Han verkar vänta på att borggården ska bli tom. Dracos gissning visar sig ha varit rätt eftersom vid den tidpunkten då resten av eleverna har lämnat borggården börjar Harry närma sig med snabba steg.

När Harry slutligen nått sin destination får de ögonkontakt. De tittar på varandra, Draco med rädsla i blicken och Harry med sorg men ändå ilska. Det måste betyda ... Nej, han kan inte ha sett. Nej, det får inte vara sant, det här är bara en dröm ...

Just när tanken når Draco känner han hur något hårt slår som en knytnäve mot hans kind. Dock var det ingen knytnäve utan kanten på Harrys väska. Han lyfter en hand mot kinden och känner hur det svider. Det där blir svårt att bortförklara sedan.

"Varför gjorde du sådär för?", frågar han, trots att han mycket väl vet svaret.

"FÖR ATT DU ÄR EN IDIOT!" vrålade Harry. Tårar började droppa fram ur hans ögon. Draco gissade att det var en av de få gånger Harry Potter hade gråtit. "För att jag kanske, kanske hade något, det allra minsta hopp om att ... om att ..." sade han lite tystare, nu med tydliga tårar som rann nerför hela ansiktet och fastnade på glasögonen. "Vi var någonting. Att vi kanske, kanske var ... Pojkvänner."

Så fort ordet lämnade hans läppar blev det pinsamt tyst mellan dem. Harry som snyftade och Draco som desperat försökte komma på en lösning till det här så att någon kunde bli lycklig. Efter att ha tänkt en stund kom han fram till att ingen kunde bli lycklig av det här. Inte ens han själv. På något sätt. Förutom ett. Men det skulle aldrig funka.

"Men om du har gått vidare är det okej", säger Harry, nu med lite starkare röst. "Men tro inte att du kan hålla på såhär. Välj en, Malfoy. Välj."

"Harry, d-det är inte så", stammar Draco fram i hopp om att Harry ska tro honom. Sedan fortsätter han: "Jag kan bara inte vara med dig. Jag önskar, jag önskar det så mycket. J-jag ..." Älskar dig.

Harry ser fortfarande frustrerad ut men protesterar inte när Draco lägger handen på hans arm. De tittar på varandra en sista sekund innan de kommer på att de faktiskt har en lektion att gå till. De lämnar varandra, båda tårfyllda och för första gången i sitt liv är Draco ledsen över att han inte har lektion med Gryffindor.

Jättebra

Så sjukt bra! Längtar till nästa del!!!

Jättejättejättebra! Längtar efter nästa!

Omg omg omg!!! Det här är så gulligt! Naw:3 Thanks for the feels♥
Drarry är så sött och gulligt, och med din skrivartallang kan det väl inte bli bättre?
Men vad kommer att hända nu? More♥♥
Edit: Herregud! Upptäckte precis hur mycket jag hade missat, typ 4 hela kapitel! Sorry för att jag inte har komenterat på evigheter!
Men när de kysstes gför andra gången, vi kan ju säga att det inte bara var Harry som fick pirr i magen då ♥
Men när allt är som bäst, så ska som vanligt Pansy komma och förstöra allt! Men stackars Draco ändå! Men gå bara tillbaks till Harry! Pansy förtjärnar dig inte, och du förtjärnar någon bättre en henne.superbra alltihop!!! Och förlåt igen!♥