Den onämnda magiska trekampen – Om du älskar mig- låt mig gå (SV)

AAAH JAG VÅGAR INTE GÅ IN HÄR xD

*hejdå*

Tänker fortsätta min läsning på del 1 i stillo heheh .-.

Tack så mycket! Mår bättre, men har fett ont i ryggen och kan inte gå särskilt snabbt, men förövrigt är det bättre och det börjar kännas bättre nu när chocken börjat lägga sig som sagt ♥

Ååååååååååååååååhhhhhh är på riktigt målös kan inte skriva nåt nu.

Okej, nu har jag suttit i min säng och varit uppe till halv två på nätterna pga din underbara fanfic, det är den bästa ffn som jag har läst på länge och du är en amazing författare! Jag har inga ord för hur mycket jag älskar ditt skrivsätt och din inlevelse, läste ettan och blev superglad när jag såg att det fanns en tvåa ♥♥♥<4♥♥♥

♥ så skönt att höra! ♥

jagläste igår ut första delen efter fem dagars sträckläsande och storgrät dom fem sista kapitlerna. ser det här som en ny början till alla böckerna

Nu har jag äntligen läst ikapp! Det blev några intensiva dagar varvat med matteprov och inlämningsuppgifter.... Men det var värt det!
Det var väldigt roligt att läsa så många kapitel på raken, för jag kunde verkligen se hur ditt skrivande blev bättre och bättre! Nu låter jag som någon form av lärare eller nåt, haha. Jag menar mer att något redan perfekt blev ännu "perfektare".
Jag blir så imponerad över din förmåga att beskriva allting så bra. Det är något jag själv suger på och det är den största anledningen till att jag inte själv publicerar något här... Man kan verkligen tänka sig hur allting ser ut in i minsta detalj.
Det fanns ju många Jily-moments i alla dessa kapitel, men mitt absoluta favorit måste vara när James bjuder ut henne för "sista gången" och blir så förvånad när hon säger ja. Yaayy Jily is happening!

Sist men inte minst hoppas jag att du återhämtar dig efter olyckan och glöm inte att ta det lugnt. Ta den tid du behöver, vi har inte bråttom (eller? ).

Hej allesammans!
hoppas allt är bra med er!
själv är jag en idiot som kom på för en stund sen att jag måste städa innan min mamma kommer hem i morgon så nu taggar vi att diska en stund mitt i natten.

Men bortsett från min glömska har jag kämpat med att få till ett kapitel så här får ni kapitel 19.
Det kan ha rätt mycket stav- och slarvfel, men observera att det är natt xD

aja, hoppas ni tycker om kapitlet och glöm inte kommentera, gilla inlägget och fråga om ni undrar något.

KRAM!

OBS!
allt inom ''citattecken'' är det som skrivs i pergamentet.
Kapitel 19 Pergamentstycke (Sirius perspektiv)

Detta år hade gått som på ett ögonblick. Jag kunde minnas förra årets jul som om den precis tagit slut, men ändå var det jul igen och Hogwarts var nästan helt tomt på elever. Bara några få var kvar och jag, James, Remus, Lily och Abigail var kvar. Abigail skulle dock ge sig av i kväll tillbaks till Bulgarien, medan vi andra hade bestämt oss för att stanna kvar över julen.

- Åh, jag är så uppspelt inför julen! Säger Lily glatt och håller hårt om James arm.
- Varför? Frågar han.
- Jag vet inte. Känslan av julen får mig bara på sånt bra humör, får inte ni den känslan? Frågar Lily.
- Nej, det enda positiva med julen är att man är ledig, svarar jag buttert.
- Var inte en sådan grinch, Sirius, suckar Lily.
- En vad? Frågar jag, men Lily ignorerar min fråga och lyssnar uppmärksamt på vad James pladdrade om.

Trots mitt buttra humör kunde jag inte låta bli att vara en aning glad. Vi var just nu på väg till Hogsmeade för att fira att jullovet börjat och Lily ville handla in dem sista julklapparna till sin familj. Vi andra hade beslutat oss för att inte byta julklappar. Men efter flera timmars springande i en liten by så kände Lily sig fortfarande inte nöjd med sina presenter.

- Jag är osäker på vilken av dessa jag ska ta! Säger Lily frustrerat och håller upp två olika prydnadssaker som jag inte ens kunde avgöra vad de skulle föreställa.
- Ta den röda, säger Abigail uttråkat.
- Är du säker? Frågar Lily.
- Ja, svarar Abigail och börjar vrida på en av sina ringar.
- Varför köper du inga julklappar, Abigail? Frågar Lily medan hon kollar igenom affären en gång till.
- Har ingen att köpa julklappar till, svarar hon.
- Pasha då? Frågar Lily.
- Om det är någon som är en grinch så är det Pasha. Han har hatat julen ända sedan han kunde förstå innebörden av julen, precis som resten av familjen Krum, svarar Abigail och ler, troligtvis till något avlägset minne.
- Men deras storslagna fester då? Frågar Remus.
- De var till största del för att fira deras romska ursprung och till minne av Soline som älskade julen, berättar Abigail.
- Jag förstår inte hur man inte kan gilla julen, mumlar Lily tyst för sig själv.
- Nej, nu får det vara nog. Gå och betala din present så vi kan gå och äta eller något, säger jag bestämt och får till slut min vilja igenom.

Vi går in på tre kvastar och sätter oss vid ett bås nära fönsterna. Mörkret hade börjat krypa fram och fler och fler hade lämnat handelsgatorna för att bege sig till sina hem. Jag klandrade dem inte, kylan var hemsk. Vi hade alla förutom Lily klagat hela dagen på kylan och det fortsatte vi med, förutom Abigail som satt och skrev som vanligt.

- Det är vid dagar som denna jag önskar jag fötts i ett tropiskt land, muttrar James och gnider sina händer mot varandra.
- Samma här, varför kunde inte ekvatorn vara närmare Storbritannien? Suckar Lily och flyttar sig närmare James och Remus börjar förklara hur det påverkat våra liv om ekvatorn varit närmare, men jag lyssnade inte på honom utan satt med blicken hårt klistrad på Abigails pergamentstycke.

Det var klart och tydligt att det inte var ett vanligt pergament eftersom för varje gång Abigail skrev något var det som om pergamentet sög in texten och om inte det var underligt nog så dök ny text upp, i helt ny handstil.

- Vad är det för pergamentstycke? Frågar jag högre än vad jag tänkt och tillräckligt för att skrämma de andra.
- Vadå? frågar Abigail förvånat och försöker skymma pergamentet.
- Pergamentet. Texten försvinner efter ett tag och helt ny uppenbarar sig, säger jag.
- Får jag se, säger Lily och Remus i mun.
- Precis som våra speglar, mumlar James till mig.
- Vilka speglar? Frågar Remus.
- Tillbaks till pergamentet! Säger jag och alla stirrar på Abigail som vrider sig besvärat.
- Vad är det för pergament? Frågar jag igen.
- Pasha förvandlade det strax innan skolåret började. Det är till för att vi ska kunde hålla kontakten bättre, svarar Abigail.
- Så du menar att du just nu sitter och skriver med Pasha? Frågar jag och idéer börjar växa i mitt huvud.
- Ja, svarar Abigail skeptiskt.
- Är Gabryella där? Frågar jag och min puls ökar.
- Jag kan fråga, svarar hon och börjar skriva på pergamentet. Det är tyst under en kort stund innan ett svar kommer ‘’Hon är här’’.
- Får jag prata med henne? Frågar jag nervöst och Abigail skriver ner det och vi väntar in svar.

’’Sirius?’’

- Här, säger Abigail med ett leende och räcker över pergamentstycket med Gabryellas handstil.

’’Gaby?’’
”Hej”
’’Är du okej?’’
’’Ja, oroa dig inte’’
’’ Svårt att inte göra det när du inte hör av dig… ‘’
’’Det är för din egen säkerhet’’
’’Om jag inte vill det då?’’
’’Synd för dig då’’
’’Kom tillbaks, Gaby’’
’’Jag kan inte’’
”Snälla”
’’Kom hit istället’’
’’?’’
’’Kom hit i kväll med Abigail… ta med Remus, Lily och James’’
Efter den enkla meningen känner jag hur jag måste kämpa med att inte brista ut i gråt. Jag kunde inte förstå det. Jag kunde träffa Gabryella ikväll. Då började även mystiska fläckar dyka upp på pergamentet.

- Vad är det för fläckar? Frågar jag.
- Det är tårar, svarar Abigail och jag lutar mitt ansikte mot min ena hand.
- Vad säger hon? Frågar Remus.
- Att vi ska komma ikväll.
- Vad svara du? Utbrister Remus, James och Lily samtidigt.
- Jag har inte svarat, svarar jag fortfarande chockat.
- Säg ja, för gudskull, säger Lily bestämt.

’’Sirius?’’
’’Ja?’’
’’Kommer ni?’’
”Ja”
’’Bra, då syns vi ikväll’’
Gabryella fick det att låta som om det var för fem minuter vi sågs, men jag höll på att spricka inombords. Jag skulle få träffa henne. Jag skulle få hålla om henne. Jag skulle få höra hennes röst. Jag skulle få kyssa henne. Jag skulle få känna doften av henne. Jag skulle träffa henne igen.
- Det är bäst vi skyndar oss tillbaks så ni hinner packa, vi åker inom en timme, säger Abigail.

Ååååhhhh *suck* så otroligt mega mugglis awsome fantastikt bra skrivit och...

Nej nej nej. Kan inte skriva mer, du är för bra helt enkelt.

Jättebra