Om Malfoy fick en dotter!

Hehe oj tänkte inte på det att vissa kanske läser men inte kommenterar! Men låt mig gärna få veta att ni har läst! Antingen gilla eller kommentera!
Ni vet att det är ju ni som gör att jag vill fortsätta skriva! ♥

Men här kommer nästa del

Del 15 God jul...

Jag sov djupt, jag drömde ingenting vad jag minns men helt plötsligt hördes ett högt dån av ljud och jag flög upp som en kanon i min säng. Då tittade jag vid sidan om min säng och där såg jag paketet från Melanie. Det hade exploderat och ut ur det kom små röda fyrverkerier och det stack upp en liten banderoll där det stod GOD JUL och hög julmusik spelades. Alla tjejerna i min klass hade åkt hem över julen utom en som hade vaknat lika plötsligt som jag.
”Vad är det där för oväsen!” skrek hon från sin säng i andra änden av rummet.
”Förlåt” sa jag samtidigt som jag desperat försökte hitta någonstans att stänga av det. Tillslut stängde det av sig självt. Jag vände mig glatt om mot tjejen men då märkte jag att hon redan hade somnat om.
Jag återgick till min present från Melanie. I den låg en liten blå sten. Där låg även ett kort som jag tog upp.

God Jul Inez! Hoppas du sovit gott och att du vaknade till den vackra musiken!
Här får du en blåsten, jag har en likadan och med den så kan du kontakta mig när du vill.
Du bara blåser på den och tänker på mig så kommer min sten börja blinka. Då blåser jag tillbaka och sen kommer vi kunna se varandras ansikten i stenen.
Vi ses snart och då måste du berätta om allt som hänt!

Jag saknade Melanie väldigt mycket. Hennes kloka ord och hennes leende. Jag plockade upp blåstenen direkt, tänkte på Melanie och blåste på den. Den började blinka men inget ansikte dök upp.
Hon är säkert upptagen med sin familj, tänkte jag och la tillbaka stenen i asken.
Då vände jag mig om och såg att vid fotänden av min säng låg två paket till. Jag gick fram till dem och läste att det ena var från min mamma och pappa och det andra var från Harry, Ron och Hermione.
Jag var mest orolig över vad det skulle vara i den från min familj så jag öppnade den först. Inslagningen var inget speciellt, bara ett svart papper och en låda. Jag öppnade lådan och i den låg en chokladgrode-ask och ett kort.

God Jul

”Har ni inget mer att säga mig?!”sa jag surt för mig själv och skrynklade ihop kortet och slängde det mot väggen. ”Ni verkar inte ens veta att jag inte gillar Ckokladgrodor”
Jag la undan lådan och tog fram paketet från Harry, Ron och Hermione. Det var ett rött paket med gula snören. I paketet låg en ram med en bild på mig själv i. Ramen var rund och silvrig med röda och gula snören överallt. Högst upp på ramen stod det:

En gång en Gryffindor, ALLTID en Gryffindor

Jag log för mig själv och satte ramen vid mitt sängbord. Sedan gick jag ner för att äta frukost.
”God jul Inez!” ropade Hermione uppifrån trappan och sprang ner till mig. ”Gillade du presenten?”
”God jul, ja den var jättefin! Förlåt för att jag inte gjorde något till er” svarade jag när vi gick mot stora salen.
”Det gör ingenting, presenten var Harrys idé” sa Hermione och log.
”Hur är det med Harry förresten, häromdagen var han rätt så sur märkte jag” sa jag och försökte hitta en ledig plats vid Gryffindorbordet.
”Aha det var nog för att Malfoy hade retat Harry för att han svimmade på tåg...” Hermione avbröt sig och tittade förvånat på mig som om hon helt plötsligt förstod att det var min bror hon snacka om.
”Han är en idiot Hermione! Kolla där är Ron och Harry”, sa jag, log och gick mot killarna. Hermione log stort och följde efter mig.

Julmaten var underbar! Jag hade aldrig ätit något så gott i hela mitt liv. Den dagen var så bra, alla var glada och skrattade och vi åt god mat. Det enda som bekymrade mig var en sak. Jag hade alltid sagt God jul till min bror varje julafton. Skulle detta bli den första som jag inte gjorde det?

På kvällen gick vi ner till Hagrids stuga för att önska honom en god jul. Han bjöd på te och kakor stora som våra huvuden. Hagrid var väldigt glad över att vi var där och han började prata om när han firade jul när han var liten. Jag lyssnade bara med ett halvt öra eftersom jag bara kunde tänka på min familj. Om hur jag hade lossats att de inte var min familj längre, men innerst inne så saknade jag dem. Tillslut så lämnade jag de andra hos Hagrid och sa att jag var trött och behövde gå och lägga mig.

När jag gick genom korridorerna till Gryffindors uppehållsrum så såg jag plötsligt en väldigt bekant person sitta i ett av fönstren. Det var Draco. Han satt och tittade på snön som föll över slottets tak.
Han är ju ändå min bror, tänkte jag och gick fram till honom.
”God....god jul” sa jag tillslut. Draco vände sig snabbt om och blev förvånad när han såg mig. Han tittade sedan ut genom fönstret igen.
”God jul” svarade han lågt och surt. Jag förstod att något var fel, kanske han också var ledsen över att det var såhär.
Efter en lång stunds tystnad så avbröt jag den.
”Du vet, det kommer inte alltid att vara så här”
Draco reagerade inte utan svarade bara
”Lämna mig ifred och gå och lek med dina smutsskalle-vänner istället!” sa han snabbt, men jag var vass på tungan och svarade direkt.
”Men om du fortsätter sådär så kommer ingenting att ändras Draco! Ingenting!” Jag var arg och ledsen och lämnade min bror utan svar precis som jag hade lämnat honom förra gången vi talades vid och jag avskydde det. Varför kunde inte allt bara bli som det var förut?!

Jahapp nytt kapitel skulle viljan skrika av glädjen men det skulle väcka för stor uppmärksamhet så jag nöjer mig med att le som en tönt

Jättebra! Draco är dum i huvudet som alltid, men hoppas han slutar bete sig som sin pappa och förlåter henne istället!

bra!

Sofia, jag skulle vilja säga samma sak, men jag säger bara:
Jättebra!!

Det här är verkligen jättebra!

Ska läsa imorgon idag :3

så bra..... längtar till nästa kapitel

Tack för era underbara kommentarer!! varje betyder mycket för mig!! ♥
Och jag hoppas att ni inte gett upp hoppet om mig och slutat bevaka för här kommer nästa del! Jag vet att det var VÄLDIGT länge sen senaste kapitlet men mycket har hänt under den tiden och ja.. bättre sent än aldrig ♥

Del 16 En formel mot dementorer

Jullovet tog slut fortare än jag anat och jag var tillbaks bakom skolbänken igen. Under lovet hade jag helt tappat fokus om lektioner och att lära mig något över huvud taget. Inte ens Melanie kunde få mig att vilja lyssna på professor Lupin under lektionerna i Försvar mot svartkonster. Jag tittade bara ut genom fönstret och tänkte på Harry, på Draco, på mitt så kallade ”uppdrag” som jag fått från Dumbledore och på Dementorerna som flög runt slottet som stora, levande dödskalleflaggor.

Under lunchen tittade jag mer på min mat än vad jag åt utav den. Jag var någon helt annanstans när plötsligt ett brev landade mitt på i min omelett. Jag tog brevet och tittade på Melanie som såg precis lika frågande ut som jag. Jag läste att det var adresserat till mig med en sned slarvig handstil. Jag rev upp kuvertet och läste tyst för mig själv.

Inez kom til min stuga ikväl. Ja‘ har nogot viktit att seja!
Hagrid

Det var inte lätt att tyda vad som stod på grund av stora våta fläckar överallt på det lilla pergamentet. Men när jag väl förstått vad Hagrid skrivit så blev jag orolig! Vad hade hänt?
”Vad var det?” frågade Melanie bekymrat när hon såg mitt orolig ansikte.
”Det är Hagrid, något har hänt!” sa jag och lämnade stora salen.
Melanie följde efter och påminde mig om läxan vi fick av professor Lupin tidigare den dagen.

Vi satte oss vid brasan i uppehållsrummet för att arbeta när jag upptäckte att min bok i Försvar mot svartkonster saknades.
”Tusan också! Jag måste ha glömt boken i Lupins klassrum” sa jag och slängde min väska på golvet bredvid Melanie.
”Ska jag följa med och hämta den?” frågade Melanie som tittat upp från sin uppsats om duell besvärjelser.
”Nej, jag är tillbaka om en minut” sa jag och började gå mot Lupins klassrum med slöa steg.
Detta är inte min dag, tänkte jag när jag gick förbi sista hörnet till klassrummet.
Men då såg jag en silhuett som precis lämnade Lupins kontor. Det var en silhuett som jag kände igen mycket väl. Det var nämligen ingen mindre än Harry Potter.
”Tack för lektionen, professorn” sa Harry och gick mot korridoren till vänster.
Jag gick snabbt fram till dörren innan den stängdes och tittade in i det tomma klassrummet. Det kändes konstigt att vara där utan några andra elever.
Plötsligt dök professor Lupin upp från sitt kontor bakom katedern ovanför trappan. När han såg mig hoppade han till så att han nästan tappade sina böcker som han bar på.
”Inez vad du skräms!” sa han samtidigt som han hämtade andan och fortsatte ner för trappan.
”Förlåt mig professorn, det var inte meningen.” sa jag och steg in i klassrummet.
”Jag antar att ni ville mig något, eftersom ni kommer och skrämmer mig så här på eftermiddagen” sa Lupin och la sina böcker på katedern.
”Jo ehm, vad är det ni lär Harry professorn? frågade jag undrande och nyfiket.
Professor Lupin tittade upp på mig och det såg ut som om han granskade mig för att se om han kunde lita på mig.
”Jag hjälpte honom lite med läxorna bara” sa han tillslut med en avvikande blick.
”Allvarligt professorn, jag trodde vi kunde prata med varandra” sa jag och höjde på ena ögonbrynet.
Lupin log, harklade sig och sa sedan.
”Harry bortsätt från de flesta andra är, väldigt oemotståndlig för vissa dementorer, som du kanske lagt märke till flyger runt skolan.”
”Men varför just Harry?” frågade jag och satte mig på en av bänkarna.
”En dementor lever på varje sorgligt eller hemskt minne vi har och Harry... Harry har varit med om en hel del som många på denna skola inte någonsin kan föreställa sig.”
”Men vad är det ni lär honom då?” frågade jag mer tydligt och nyfiket.
”Jag lär honom hur han ska skydda sig mot dem” svarade Lupin och suckade.
”Med en trollformel?” frågade jag intresserat och hoppade ner från bänken.
”Det var värst vad lilla fröken frågar mycket! Men ja, med en formel”
”Lär mig!” sa jag hoppfullt.
”Nej... det kan jag int..”
”Lär mig!” sa jag igen, jag tänkte inte ge mig! Fanns det en trollformel som kunde skydda mig från de där hemska monstren så skulle jag veta den!
”Miss Malfoy! Den där trollformeln står inte med i din utbildning och den är till och med överkurs för en tredjeklassare så jag kommer absolut inte lära ut den till en förstaklassare!” sa Lupin bestämt och gjorde mig besviken.
Jag suckade och såg ner på mina skor.
”Vad var det du ville egentligen?” frågade professor Lupin tillslut när både han och jag lugnat ner oss.
”Jag glömde min lärobok här i förmiddags” sa jag och pekade på en av bänkarna längst bort i rummet.
Professor Lupin hämtade boken, jag tog den under armen och lämnade klassrummet.

När kvällen närmade sig så la jag undan mina pergament och läxböcker och gick mot Hagrids stuga. När jag öppnade dörren så såg jag att jag inte var den ända som var där. Harry, Ron och Hermione satt alla tre runt Hagrids bord. De såg alla ledsna och arga ut men Hagrid var värst.
”Vad är det som har hänt?! frågade jag och sprang fram till Hagrid som satt och snyftade i en fåtölj.
Hagrid mumlade men var för upprörd för att få fram ett klart ord. Tillslut sa Hermione:
”Det är Vingfåle, han har blivit dömd till döden!”

ÄNTLIGEN har jag läst färdigt här med! ♥
Nu ska jag kommentera lite

Kapitel 15
Haha, du verkar verkligen gilla namnet Melanie, som jag Och jag börjar gilla Melanie! VILKEN FIN PRESENT!

Det jag oftas stör mig på är att folk som är huvudkaraktären typ inte skickar tillbaka en present eller så, eller om man får veta om den gör, men får Melanie ett paket Inez?

Du är jätteduktig på att skriva, för du gjorde så jag började längta efter jul - MITT I SOMMAREN! O.o Så det har du lyckats med, att förmedla känslan ♥

Dumma Draco

Kapitel 16
Yay! Inez power, hon säger till Lupin Perfekt ♥

Min bror pratar med mig medan jag läser, så jag kanske inte kommentera lika mycket på detta kapitel, men du ska veta att den är jättebra! ♥

Å no, inte Vingfåle! trodde väl det var han när Inez fick det där brevet…
Jag kom just på en sak: HON kommer vara med i tidvändaren, HON kommer rädda Sirius! ♥ Har jag rätt? ♥

JÄTTEBRA KAPITEL INEZ! ♥♥♥♥♥♥♥ När kommer det mer?♥
I´m lovin it