Vad gör vi här?

Sebastian såg på vampyren när han kom in och log lite.
"Så du dödade henne inte? det var synd" sa Sebastian mot honom "Men jag antar att du är mätt nu" sa han med en road ton innan han såg på Laxus och bara nickade. Nej Sebastian ville ha något som smakade bra att äta. och innan han visste ordet av det hade en spis och ingridienser kommit fram i ett hörn och han log och gick dit. han tänkte laga små chokladbitar

Art lyssnar på vad den andra kvinnan i rummet har att säga och lägger namnet på minnet innan hon presenterar sig själv med namnet hon tycker bäst om.
"Art Blastside." Säger Art med en kort bugning mot mannen som frågat. Hon misstänker att namnet Artemisia kommer hemsöka henne på det här stället eftersom Rektorn själv tilltalat henne så.

Klaus vände blicken mot pojken som tilltalade honom och uan att ändra en min svarade han lugnt.
"jag kunde ha dödat henne. Men hon är mer nytta vad liv för tillfället än död."
"Jag skulle inte definiera min situation med ordet mätt", fortsatte han uttrycktslöst. Han behövde koma därifrån, han var inte menad att vara där. Han borde ha dödat dem allihop tidigare precis som han gjort med sin mor och far.

Sebastian log mot honom.
"Klart du skulle kunnat döda henne och jag antar att du har rätt. levande är mer till nytta än döda, i alla fall för dig" sa han till vampyren och blandade smeten. han såg på katten som strök sig mot hans ben och han gav den en skål med mjölk innan han åter mötte vampyrens blick. "Ni kanske aldrig blir mätta" sa han enkelt och smakade av smeten och log innan han la upp små bitar på en plåt och stoppade in i ugnen.

Laxus begrundade de två kvinnorna och blev förvånad över hur artigt den eldiga kvinnan hade presenterat sig. Ett äkta, spjuveraktigt leende dök upp i hans ansikte och han nickade åt deras håll. Samtidigt lyssnade han till de båda männens konversation med yttersta intresse.
"Så då heter ni alltså Natasha och Artemisia, om jag har fattat rätt?" Svarade han deras presentation med en nickning åt deras håll. Anledningen till att han hade uttalat piratkvinnans hela namn var för att han kände sig lite retsam och han behövde ju roa sig på något sätt.

Klaus blick spändes, han gillade inte nyfikna personer, de betydde alltid problem.
Och vad menar du med det?"sade han hårt."Jag behöver inte människor. De är inget värda i alla fall, endast ett par onödiga varelser som har råkat hamna i samma värld."
"Och när det gäller min diet så behöver du inte bry dig om den", muttrade han.

Natasha nickar och riktar blicken mot Art.
Hon hoppas att ingen ska börja fråga henne saker.
För hon skulle nog bli tvungen att berätta.

Art ser lugnt på honom. Hon ids inte ens rätta honom. Hon har ändå många namn och om han tycker det är roligt att säga det fullt ut får han göra det. Men hon har svårare att lystra till Artemisia eftersom hon inte hört det på ett tag.
"Du har förstått helt rätt, Sir." Säger Art och visar inget upphov på irritation.

Sebastian log åter
"Utan dem dör du" sa han bara enkelt och funderade sedan, det var något som saknades på godiset. han letade fram kokos för att lägga på uppå men ångrade sig sedan och började sätta på glasyr.
"Jag sa inte att jag brydde mig, det var bara av ren nyfikenhet jag undrade. ni människor intresserar mig" sa han enkelt

Klaua skrrattade utan glädje åt hans kommentar.
"Det kan du tro om du vill", flinade han. De var så otroligt löjligt att pojken trodde atr han vissttw något om honom, men han visste ingenting om vem han var och vad han kunde göra.