Voldemort vann (Roll för alla)

Leonora ser på tåget, som vanligt var de bland de första som var där. Hennes prefektmärke glänser på skoluniformen, uniformen med Slytherinormen på. Kunde hon var mer stolt och lycklig över sig själv? Höga betyg hade hon med och skötte alltid skolan, och hon var slagman, men var hon glad? Hon såg på sina föräldrar, je de var i alla fall stolt över henne, och att hon fått märket.
Hon såg på tåget och suckade, hon var inte glad, hon hade aldrig varit glad,

När Draco sagt att det var okej transfererade Nathan både sig själv och hans saker till Kings Cross. Där väntar han på Aily. Fast hon kanske redan kommit och gått genom spärren såklart.

Leonora ser upp för att se vem som kommer genom spärren. Det var Nathan, ett år äldre, Huffelpuff och Quidditchkommentator.
"Vi måste gå nu, ministeriet." sa hennes far förklarande. De kramade om henne och transfererade sig iväg. Leonoras bleka ansikte ser på platsen där de försvunnit. Och suckar olyckligt, visst älskade hon dem...men. Ja, egentligen vet hon inte. Hon trodde att hon skulle kunna bli gladare om hon gjorde sina föräldrar till viljes, men så var det inte. Snarare tvärt om.
Leonora sätter sig moloket, på en bänk och försjunker i dystra tankar.

När Aily kommer till stationen är det första hon ser Nathan som står och väntar.
"Hur kan min lillasyster bli vän med en huffelpuffare?" frågar Alex och Aily ger honom en rungande örfil. Sen går hon fram till Nathan.

Nathan ser när Aily dyker upp, han ser hur Alex får en ordentlig örfil och sedan hur hon kommer emot honom.
"Hej Aily!" Säger Nathan när hon kommit närmare.

"Hej" muttrar Aily.

"1. Förlåt för att jag glömde... du vet hur glömsk jag är. 2. Har det hänt något?" Frågar Nathan med huvudet på sned.

( Alex vilket år och elevhem går han i? ^^ )

"Du är bara rolig när du är så glömsk. Alex retas" svarar Aily.

( Hufflepuff och år 7 )

"Jag antar att jag tackar för det. Igen?" Svarar Nathan. "Jag tror vi måste gå igenom spärren..." Konstaterar han sedan och börjar gå mot spärren.