Sjunde året, det värsta, bästa året

Superbra och gulligt! Men euforiskt? Gillar du Loreens låt "Euphoria" då eller? Haha, lite random där xD

Åh gud. Jag. Dog. Nu.

SÅ HIMLA BRA SKRIVET, ÄLSKAR DET!!!!♥

Mintskus

Tack så mycket!!! Ny läsare? Skitkul i så fall!!!! ♥


GinnyForever

Tack!!! ♥


Majis

Tack så mycket!!! ♥ Haha självklart gillar jag "euphoria"! Och sen tyckte jag att ordet "Euforisk" passade in så bra ( och just då kunde jag inte komma på något annat ord som passade )


Erica Potter

Nej!!! Du får inte dö!!! D; Hahah men Tack!!! ♥


amanda1104

Naaw! TACK(!) så superdupermycket!!! ♥


Och nu kommer inte jag att uppdatera( gud! jag skriver ju typ inte något annat!) på typ tre dagar Jag ska till Tyskland -.-
Men ni kan ju kasnke läsa om den här, eller mina två andra ff:s (länk finns på min profil längst ner)

Love u guys!!!!♥

VSG du vet att vi väntar känn dig inte strässad

Hehe, varse Jag gillar också "Euphoria"! Den är grym! Men jag tyckte det var kul att du använde det ordet, för när Loreen vann i Baku stod det typ så vid varje tidning

Jätte bra! Bevakar.

Ha det roligt i Tyskland! Och jag hoppas sen på ett nytt azum kapitel!
Men ''auf widersen!'' eller hur det nu stavas ;D

Jag höll på att dö av tårar.

Var la jag näsduken?! *snyft*

So Here we are! A new chapter!!!

Jag kan ju förvarna med att det eventuellt kan vara ett jättetråkigt kapitel!

Tack för era kommetarer!!!

And I hope you like it! (Vad internationell jag låter )

(OMG mitt 999:de inlägg O.O)


Kapitel 10


Vid frukosten samma dag har Ida fortfarande kvar samma glädjesprudlande känsla och hon skrattar och pratar med alla.
Hennes vänner hade tidigare på morgonen frågat om hon mådde bättre och när hon kommit tillbaka. Ida hade skrattat och sagt att hon mådde ypperligt och hade sagt att hon kommit tillbaka efter två och hoppats att ingen hade varit vaken då. Och hon hade haft tur, för alla hade gått och lagt sig klockan ett.
Sedan dess hade Ida varit på sitt bästa humör. Det var när hon ständigt log, skrattade och var allmänt glad utan anledning. Men det fanns ju en anledning, anledningen hette Draco Malfoy. Underbara, härliga Draco. Egentligen var det ganska konstigt att hon hade de tankarna om honom, de hade ju bara ”känt” varandra i en dag.
Men ändå, de hade kommit varandra nära på de där timmarna.
Ida plockade upp sitt schema från skolaväskan och kollade vad hennes första lektion var. Dagen började med trollformellära. Ett ganska roligt ämne tyckte Ida. Hon började om 26 minuter.
”Jag går nu” kvittrade hon och reste sig från bordet. De andra tittade upp.
”Vart ska du?” frågade Hermione.
”Uppehållsrummet, min väska ligger ju där.” log Ida.
”Just det, men vi syns på trollformelläran sen!” sade Hermione och log hon med.
Ida närmast skuttade ut ur salen. Utanför fönsterna sken solen och det fanns knappt ett moln på himlen.
Ida rusade upp för trapporna mot Gryffindortornet och inom bara fem minuter gick hon flåsande in i sin sovsal.
Hon plockade upp väskan och hängde den över väskan innan hon började gå mot sin lektion.
I uppehållsrummet var det några andra och tredjeårselever men i allmänhet tomt.
Samma sak i slottet, alla äter väll fortfarande frukost.
Hon är snabbt nere på andra våningen och är först utanför Flitwicks klassrum. Efter några minuter började resten av klassen att anlända, Hermione, Harry och Ron bland annat. Och ett Slytheringäng innefattande Blaise Zabini, Theodore Nott och Draco.
Ida log diskret mot Draco innan hon snabbt vände bort huvudet och lyssnade på vad hennes vänner sade. De pratade om ett högst intressant ämne: Quidditch.
Harry var även detta året Quidditchkapten och pratade om uttagningarna.
”Jag har tänkt hålla uttagningarna på onsdag nästa vecka” sade Harry. ”Vi måste vinna i år igen!”
”Absolut!” sade Ida och nu ar hon också ingripen i samtalet.
Varken Ron eller Harry visste det, men Ida skulle pröva ut till quidditchlaget, som jagare. Hon hade ju en egen kvast och allt, en nimbus 2002 faktiskt. Hon hade fått den i julklapp för några år sedan. Alla hennes släktingar lagt ihop pengar och köpt den.
Självklart visste ju Hermione och Ginny om det. Och Draco…
Plötsligt öppnades klassrumsdörren och alla tågade in. Draco hamnade bakom Ida och hon kände för ett ögonblick hans fingrar mot hennes innan de gick mot deras platser.
”Välkomna sjundeårselever!” hälsade professor Flitwick med sin pipiga röst. ”I år kommer vi rikta in oss på FUTT-proven och studieplanen kommer att se ut på det här viset så att vi hinner med så mycket som möjligt…”
Den följande halvtimmen gick Flitwick igenom Studieplanen och målen för att kunna nå ett godkänt betyg i trollformelläran.
Resten av lektionstimmen repeterade de grundläggande trollformler och det var en allmänt lugn lektion.
Resten av dagen fortlöpte på samma sätt, lugnt. Idas sprudlande glada humör avtog och hon blev istället bara fridfull.
På kvällen lyckades hon ta sig igenom hela läxberget, till och med den överjobbiga uppsatsen de fått i uppgift av Snape.
När hon var klar gick hon och lade sig. Ida var lite slutkörd efter att ha varit överglad hela dagen. När Ida borstade tänderna, slogs hon av en instinkt. Hon ville duscha. Ja hon ville verkligen duscha!
Ida skrattade för sig själv när hon väl stod i duschen. Hon var verkligen konstig. Men det är väll bra egentligen. Då kan man ju underhålla sig själv. Då skulle man ju aldrig ha tråkigt.
Ida tänkte fortfarande på det när hon gick och lade sig i sin himmelsäng. Men väl i sängen ersattes tankarna av vad vilket annorlunda ställe hon somnar på idag om man jämför med igår.
Hon föredrog ju lätt det igår, trots att det hade varit hårdare underlag och fler mygg. Men igår hade det varit en fin kväll och fint sällskap… Någon minut senare hade Ida somnat och drömde om kvastkäppar, skratt och blonda, vackra pojkar som heter Draco Malfoy.