Ghosts and Bets (Privat Rollspel)

Demi flyttar sin sovplats bort från killarna, hon tänker inte ligga i närheten av dem. Hon funderar på om hennes mamma och pappa är oroliga för henne, men det är de troligen inte.

Evelina la sig ner i sovsäcken medan hon knaprade på sin macka. Antagligen var hennes mamma hemma och drack sig full just nu och brydde sig inte ett dugg om Evelina. Det sårade henne inte särskilt mycket, hon brydde sig lika mycket om sin mamma.

((Sry, mst sluta Dx))

Demi förväntar sig inte något av natten. Stället är kanske skrämmande men det finns säkert inte spöken här för det. Det är säkert bara deras fantasier som fått fnatt. Övernaturlighet existerar inte.

Någon harklade sig i mörkret. Det var Storkillen.
"Jo, eftersom vi ändå är på en spökrunda kan vi väl... hrm... berätta spökhistorier för varandra?", sa han och flera mumlade instämmande.
En ficklampa skimrade till och Storkillens mörka ansikte visade sig.
"Det var en mörk mörk natt....", sa han och Evelina kände redan att hon började somna.

Demi suckar lågt där.han ligger med ansiktet mot väggen. Spökhistorier? Ur dålig fantasi får man ha egentligen? Särskilt när den tydligen handlar om en kille som går in i ett spökhus. Demi känner hur hon blir sömnig. Men på något sätt vill hennes kropp slappna av.

Evelina stoppade de sista smulorna av brödet i munnen och borstade av sig på kläderna. Hon vände sig till Demi som låg ansiktet mot väggen. Sov hon?
"Sover du, Demi?", viskade Evelina.

"Inte direkt." Svarar Demi och vänder sig mot Evelina.
'Det här stället ger mig kalla kårar" säger hon och suckar irriterat. "Tror du det kommer hända något intressant i natt?" Fortsätter hon.

Evelina tittade sig omkring i det mörka rummet medan Storkillens röst malde på. Hon nickade.
"Jag är säker", sa hon och ryste.

"Vi får ju hoppas på att vad det än är, tar det den där idioten först. Varför berätta en spökhistoria när han bara säger exakt samma sak, hela tiden?" Frågar Demi skämtsamt och undrar över hur länge Finkle skulle mala på om pojken och de konstiga händerna som tydligen ska försöka strypa honom eller något liknande.

Evelina suckade.
"Ingen aning", mumlade hon medan Storkillen ju sa:
"Och han gick igenom en mörk mörk korridor... Och kom fram till en mörk mörk dörr...."
Evelina himlade med ögonen.