Runaway (Rollspel)

"Jag heter May." Svarar May som tydligen inte är lika blyg längre eftersom hon slutar kika fram bakom Janet. Janet hade lagt märke till att Sarah inte sagt sitt efternamn. Janet säger inte heller sitt efternamn. Alla kan vara mot Janet. Andrews må vara ett ganska vanligt efternamn men varför skulle Janet gå runt och berätta för främlingar vad hon heter? Så hon förstår Sarah inte säger det.
"Janet, ska du inte presentera dig?" Frågar May surt och lägger armarna i kors.
"Jag behöver väl inte presentera mig när du redan sagt mitt namn? Eller?" Svarar Janet och May nickar.
"Joho!" Säger May.
"Visst visst, Jag heter Janet." Säger Janet till Sarah.

"Okej, Janet och May." Hon vågade inte säga mer, hon visste inte vad hon skulle säga, om hon frågade varför de skulle åka till Miami skulle Sarah vara tvungen att säga varför hon var där. Istället tog hon upp sin väska igen och tog en klunk vatten.

May hoppar plötsligt ned och går fram till Sarah.
"May!" Säger Janet tillrättavisande. Men May struntar i Janet.
"Hur gammal är du Sarah? Jag är 11 och ett 1/2!" Frågar May med entusiasm. Janet suckar. Hennes lillasyster, en hyperaktiv tjej med en väldigt positv inställning till andra.
May håller fortfarande i sin nalle. Den är rätt sönder. saknar ett öga och garnnosen har gått sönder och blivit tufsig. Men May älskade den ändå... fast hon skulle fylla 12.

Sarah skrattade.
"Jag är femton och ½. Och du då Janet?"
Sarah vände sig mor Janet.

"Janet är 15." Svarar May istället för Janet.
"May, jag kan prata själv." Säger Janet.
"Ja men du är så långsam ibland!" Svarar May och Janet ser skeptiskt på May.
"Aja, som May sa är jag 15." Säger Janet. Hon hade fyllt år bara någon vecka innan hon stack.

"Okej." sa Sarah leende. "Vet ni hur mycket klockan är?" hon vände sig mot Janet igen.

Janet letar genast i sin väska. Hon har ett armbandsur utan själva armbandet.
"Nästan 12." Säger Janet och menar självklart på natten. Det är mörkt ute. May gäspar.
"Är det därför jag är så trött?" Frågar May.
"Delvis. Men du är också trött eftersom du vägrade sova igår natt." Svarar Janet och lägger ned det armbandslösa armbandsuret.
"Men jag ville inte sova där. Det var ju konstigt att sova utanför ett McDonalds." Svarar May och Janet ger henne en:
Säg-inte-mer blick och May tystnar.

"Utanför McDonalds?" Sarah tittade frågande på May eftersom hon förstod att Janet inte ville säga något mer.

Janet ger May en lite ilsken blick. May kryper ihop lite grann.
"Uh... inget." Säger May och trippar tillbaka till Janet. May sätter sig ned på sätet bredvid Janet och ler ett lite nervöst leende.
"Inget du behöver oroa dig för, Sarah." Säger Janet.

"Visst..." sa Sarah med en tvekande ton.
"Jag tror att jag ska lägga mig och sova nu." sa Sarah och la sig tillrätta.