Robin Hood och hans glada gäng

"i det här fallet vet jag inte vilket som är bäst. Du hade i alla fall fri vilja, nån annan har alltid bestämt över mitt liv" sa Nici lite sorgset
"tur att du är här nu då och kan bestämma själv" sa Robin
"ja och våga inte bestämma vad jag ska göra" sa hon allvarligt och lo sen
"så du tänker inte göra som jag säger?" sa Robin allvarligt
"jo när det gäller saker som ska göras men inte annars och inte om jag ite vill göra det" sa Nicci leende och såg sen på Adina "ja jag känner igen den, det är en engelsk vapensköld det vet jag. Hade den varit fransk hade jag direkt vetat vilken familj men jag kan inte de engelska. Allt jag vet är att jag sätt min far fått bred med det sigillet" sa Nicci

- Ja, du har väll rätt, jag har alltid bestämt själv, eller oftast i alla fall.
Man lär sig mera då, sa hon leende och såg på medaljongen.
- Så du menar alltså att det är nån betydande familj?, sa hon förvånat, kunde det betyda att hon var släkt med nån adelsfamilj eller typ liknande?

"det gör man säkert, men som adelsdam behöver inte kunna särskilt mycket och särskilt inte sånt som gör att man tar hand om sig själv även om jag kan mer än många andra i mina kretsar" sa Nicci leende
"du är ganska envis och bestämd hur kan du vara adelsdam?" frågade Wil
"mina föräldrar skickade iväg mig för att...öm...åtgärda det problemet" sa hon och log svagt och såg sen på Adina "jag vet inte, min far får bred från många persone elch jag vet som sagt inte vilka som har det här vapnet, det kan tillhöra en massa olika människor, jag är ledsen att jag inte är till mer hjälp" sa hon

- Ja, och det funkadeju inte särskilt bra att återgärda det problemet, sa Adina roat och log sedan.
- Spelar ingen roll, fick reda på mer än vad jag visste och det är ju bra, sa hon leende och ställde sig upp och drog på sig den torra skjortan.
Hon såg på sina skor men struntade i att sätta på sig dem, de var alldeles för stora och de skavde, hellre gick hon barfota.

"nej men de vet inte de." sa hon lågt
"hur kan de inte veta det?" frågade Robin
"för att det tar långtid att skicka brev till Frankrike och för att de inte vill läsa bred om hur jag inte gör framsteg, de vill ite att jag kommer hem förens jag har lyckats" sa Nicci olyckligt
"jag menade inte att..." började Robin
"jag vet det så oroa dig inte" svarade Nicci och såg sen på Adina "men det finns nog nån i England som vet" sa hon och såg sen på henne "varför har du inga skor?" sa hon nyfiket
"går du aldrig utan skor?" sa Much
"tror du jag får det, jag kan inte skada fötterna" sa Nicci och log svagt. Hennes liv var verkligen långt bor från deras verklighet

- Japp, och visar jag medaljongen blir jag antagen som tjuv, satt i fängelse och halshuggen, sa Adina och ryckte på axlarna.
- Jag kan inte bara gå runt och fråga, sen så vill ändå ingen ha en okänd fattig släkting, sa hon och såg leende på sina fötter.
- Jag gillar att gå utan skor, det är skönare och det är enklare att springa utan dem.
Sen så är skorna alldeles förstora, har ärvt dem som resten av mina kläder, och efter att 10 personer har haft dem ärdet inte mer än lagade hål kvar.
Sen har mina bröder större fötter än mig och de skaver något enormt eftersom jag inte kan ha dem, sa hon enkelt och satte sig ner.

"du kanske ite kan fråga men jag kan" sa Nicci leende "vi behöver bara hitta någon att fråga" sa hon lätt och nickade
"det var synd att jag inte tog med mig några av mina andra kläder, du hade nog kunnat ha dem. Men jag kan kanske sy dig ett par skor om du vill" sa hon vänligt och såg på sina egna skor, de var specialtillverkade bara för henne och hon undrade varför hon hade fått allt det här men inte de andra
"men testa att gå barfota" sa Robin och såg på Nicci som såg osäkert på honom
"jag vet inte om det är nån bra ide" sa hon
"vad kan hända? Testa bara" sa han och Nicci knöt försiktigt upp skorna och tog av sig dem och strumporna och satte försiktigt ner fötterna på marken, hon var nästan rädd att något skulle hända. Hon kände gräset under fötterna och det kändes konstigt

- Ja, det vore snällt, sa Adina leende och såg sedan på Nicci.
- Det hade inte gjort något, jag tar inte emot välgörenhet, jag försöker klara mig själv så gått det går.
- Bara för att jag säger allt det här betyder det inte att du ska göra något åt det, jag kan inte återgällda något, sa hon och sänkte blicken.
- Men jag vill gärna ha ett par skor, men då måste du ha något av mig, sa hon och såg på Nicci när hon stod barfota på marken.
- Trodde du marken skulle sprängas under dina fötter eller?, sa Adina roat till hennes försök att gå barfota.

"jag gör det lilla jag kan göra" sa hon leende och nickade sen "jag menade inget illa jag tänkte bara att det vore kanske trevligt med ett par kläder som passade bättre och jag syr gärna ett par skor till dig" sa Nici leende och såg sen på marken och sen på Adian
"nej, men joan vet aldrig vad som finns på marken" sa Nicci
"marken är mjuk om du går på gräset och mossan" sa Robin och skrattade lite och de andra stämde in och hon såg surt på mig
"det är inte mitt fel att jag inte fick springa runt barfota" sa hon surt och gick över gläntan och svor till när hon skar sig på en sten, hon borde inte ha tatt av sig skorna men hon var för sur för att bry sig
"du borde kanske haft skorna på dig" sa Will och skrattade
"jag börjar bli riktigt trött på er" sa hon och tog på sig skor a och tog den svarta hingsten som hon döpt till Dragorn och satte upp
"ni kan väll ha så roligt utan mig" sa hon argt på franska och red mot Nothingham

- Ja, det vore väll trevligt, och att ha ett par som inte var lagade, sa Adina och suckade sedan åt männen.
Kunde de inte bara hålla tyst om allt de tänkte, det gjorde ju hon.
Det var väll inte hennes fel att honvar bortklemad, men hon borde lära sig att inte fly från varje sak, utan visa de matt de hade fel.
- Vadsa hon?, sa Will och alla ruskade på huvudet.
- Säkert något som vi inte vill höra, på franska, sa Adina och såg på dem.
- Så vem tänker rida efter henne?, sa hon och såg på Robin.
- Hon hade inte behövt bli såndär, sa han.
- Nej, det är sant, men ni behövde inte göra som ni gjorde heller,´sa hon allvarligt och Robin ryckte på axlarna.