Rollspel: Efter kriget

"det är väl klart. det spelar väl ingen roll vilket elevhem man tillhör?" jag log snett mot henne och hon såg väldigt lättad ut. "kom, sätt dig bredvid mig."
efter tio minuter reste sig Antonia upp och gled försmäldigt till oss. "man får inte blanda elevhemmen" sa hon och tittade på oss. "säger vem?" sa jag trotsigt. "säger jag." sa plötsligt en röst. Mcgonagall tittade på oss. unge miss Antonia har tyvärr rätt. ni får träffas på raster och lektioner. när Antonia satt sig vid sitt eget bord igen så viskade hon. "ja, jag är ledsen men så är reglerna." Tiranna kastade en sur blick mot henne och stegade iväg till sitt eget bord.

hörrni, jag måste äta. kommer snart.

Åhh vad jag blev irriterad på Antonia! Om inte den där läraren hade kommit så hade jag struntat i vad Antonia sa. Hon ska inte få bossa över mig!

Antonia suckade tungt. Hennes orm verkade försöka muntra upp henne men istället blev hon bara ännu mer deprimerad.
"Sicken freakshow man kan vara då." muttrade hon argt för sig själv, ingen hörde trodde åtminstone hon. Hon hade bara haft sin orm som vän... ingen annan.

Alexandra såg på ormflickan som satt vid Slytherinbordet, och hon ville också vara en utav dem.
Varför var hon tvungen att hamna i Gryffindor?, och varför fick hon inte ha en orm med sig?
Jo, för hennes pappa var rädd för dem, men ändå.
Alla djur kan vara farliga, och Alexandra gillade reptiler.

Jag hade kommit så en jättesmart idé. Jag ville ju verkligen bli vän med Antonia! Så jag skrev en lapp "Möt mig imorgon kl. 14.00 utanför Stora salen. Jag måste prata med dig. Men du, skippa ormen." Jag skickade lappen med Tiss, som ljudlöst skickade ner lappen framför Antonia.

Antonia såg plötsligt lappen som låg framför henne. Hon tittade upp och såg något försvinna bort till den där tjejen, Tiranna hade Mcgonnagall sagt att hon hette.
"Jag bestämmer inte över ormen, ormen bestämmer själv. Men jag kan säkert lura iväg honom..." Skrev hon på baksidan och plötsligt kom en uggla och snappade åt sig den sedan flög den tillbaka till Tiranna.
"Bara hon inte vill ge igen eller nåt..." tänkte Antonia, om hon försökte kunde ju Antonia slåss rätt bra både med tal... och händer.

Äter nu

Miranda behövde inte ens höra sitt namn för att förstå att hon skulle gå upp och sätta sig, så när läraren sa "Miranda Stone" satt Miranda redan på pallen, "Hmm, det var svårt..." började hatten "..du har många egenskaper, men jag tror att det blir bäst med... HUFFLEPUFF!" Miranda kände en stor lättnad och satte sig glatt bredvid Mira.

(haha, Mira och Miranda, jag vet att jag är efter med ändå...)

(Cx coolt!)

Antonia smeker sin orm över fjällen och alla Slytherin elever tittar lite skeptiskt på henne.
"Vem har med sig en ORM till skolan??" Frågar plötsligt en kille ,som är betydligt äldre än Antonia, med en snorkig ton.
"Någon som vill hedra Salazar Slytherin, ormviskaren." Svarar Antonia glatt och tittar upp på honom med en elak glimt i ögat, han blir tyst. Antonia återgår till sin mat och matar ibland ormen med stek.

när Dumbledore haft sitt lilla tal så blev jag hjälplös igen. Alexandra och Tiranna hade ju hamnat i olika elevhem så jag visste inte var jag skulle ta vägen. och Antonia, hon vill inte prata med mig så jag ska inte tvinga mig på henne, tänkte jag trotsigt. precis då hördes en hög röst: "Hufflepuff elever! jag ska ta med er till ert elevhem." jag följde efter flickan som sagt det och kom till elevhemmet. där somnade jag genast i min mjuka säng med gula överkast. följande dag skulle vi ha förvandlingskonst med Slytherineleverna. Antonia kom 10 minuter för sent. när hon satte mig kände jag en knuff i nacken. det var Antonia som lutade sig fram till mig och sade: