Rollspel med egna karaktärer

"ja så länge jag kan minnas, ja förutom Sirius Black då som av någon konstig anledning hamnade i Gryffindor" sa Draco och ryckte på axlarna
"vi får väll helt enkelt se vart vi hamnar" sa jag och steg sen av pallen och betalade och började gå mot bokhandeln
"kan du aldrig ha några normala kläder?" sa Draco och såg på mig
"Det här är normala kläder Draco-san" sa jag lite varnande, jag gillade inte när folk klagade på mina kläder
"i Japan ja" sa han vänligt
"ja men de är ju inte mitt fel att ni i England är så tråkiga o inte har några roliga kläder" sa jag lätt och vi steg in i bokhandeln som var ganska full
"ja vad ska vi ha för något då?" frågade jag de andra

Jag nickade och log.
- Ja mamma berättade att det var nån i släkten som inte var Slytherinare, sa jag leende åt honom.
Jag såg på Caras kläder och höll med Draco i allt han sa, men sa inget åt Cara.
Jag ville inte bråka med henne och det var ju hennes kultur.
- Jag har jätteroliga kläder, jag har massor av olika färger och mönster på alla converseskor jag har, sa jag roat.
- Men kan hålla med om att det inte är så mycket att komme med om man jämför med din klädsel, sa jag leende jag ville inte stöta mig med henne.
- Böcker, sa jag skämtsamt till henne och jag trängde mig fram till disken följd utav Cara och Draco.
- Tre upsättningar utav kursböcker första året, Hogwarts, sa jag till expediten och hon tog fram och vi betalade och gick ut.
- Så ska vi ta och äta något innan vi fortsätter?, sa mamma leende till oss alla.

"ja fast med tanke på vad han gjorde sen är det konstigt att han inte var Slytherinare" sa Draco och jag såg lite oförstående på honom men han sa inget mer och jag log åt Roxanne
"de har du säkert men vad är det för fel på mina kläder? De är söta och mycket roligare än era" sa jag och skrattade lite och himlade sen med ögonen
"nehe? Är det böcker vi ska handla i bokhandeln?" sa jag ironiskt men log sen och tog i mot böckerna och betalade. Jag log mot Alice
"hai, de låter toppen" sa jag och log
"det ligger en resturang en bit upp" sa min far och vi började gå och satte oss sen på den lilla resturangen och beställde in lite mat.
"varför har nå så förlös mat i England? De är mycket roligare om maten har kul färger och ligger i olika mönster" sa jag lätt och tänkte på hur de brukade se ut i Japan

- Visst är de sötare, roligare och färgrannare, men jag skulle aldrig kunna gå klädd så.
Var glad att jag har färgranna skor det är det längsta jag kan dra mig, sa jag roat åt henne.
Vi satte oss vid ett bord och började att äta och jag såg på Cara.
- Ja allt är färgrannare och roligare i Japan, nöjd nu?, sa jag flinande till henne.
- Ja du har säkert rätt, har aldrig varit där, sa mamma leende till henne.
- Maten i Australien är nästan densamma som i England, fast mycket godare, sa pappa och såg på Malfoys.
- Ni är båda från England inte sant?, sa han leende till dem men de besvarade inte leendet.
- Jag vet att ni tror att vi stödjer den andra sidan bara för att vi är aurorer. Men sanningen är den att vi inte har bestämt sida ännu och att vi är aurorer beror endast på att vi gillar att strida.
Det ligger i släkten förstår ni att kunna försvara sig själv och gå till attack, sa far leende.
- Det är därför vi inte bugar, i vår släkt betyder det att man ger upp och....
- En Wilder ger aldrig upp, sa jag och fortsatte pappas mening.

"ja" sa jag glatt och skrattade sedan "ja jag får väll vara glad att du kan gå så långt. Men jag ska nog lyckas sätta färg på tillvaron" skrattade jag roat och log sen "ja jag är nöjd men de är ju bara sanningen! Allt är bättre i Japan" sa jag roat och log sen
"men har inte Australien tillhört England? För i så fall är de väll inte konstigt att det är samma mat?" sa jag lätt och studerade sedan sedan Roxanne och hennes familj när de pratade med Malfoys som såg lite undrande ut
"kanske det" sa Lucius "kanske det är som ni säger men jag har aldrig hört talas om några aurorer som sätt det på det sättet innan" avslutade han
"de är kanske som de säger, det är ju i så fall en ganska bra anledning och ja vi har alltid varit från England" sa Narcissa och log svagt. Det var ju en början i alla fall och jag såg roat på Roxanne
"vi ger inte upp heller men i våran kultur bugar man inte av den anledningen utan för respekt" förklarade min mor "man bugar åt alla, ugnefär som ni skakar hand när ni hälsar"
Jag log och nickade
"vi ger inte upp heller för då hade vi inte söttit här särskilt inte jag" sa jag lätt ochtänkte tillbaka på kidnappingen och la huvudet på sned
"vi har helt enkelt olika kulturer, även om jag förstår vad ni menar, jag fattade ite alls varför man skulle buga när jag flyttade till Japan" sa min far lätt och jag log
"ni borde besöka Japan så får ni se" sa jag roat

- Jo det är sant att Australien tillhört England och jag behöver nog inte tala om för dig vilka förfärdes förtjänst det var, sa far min flinande åt Cara och log åt Malfoys.
Jag såg roat på Cara.
- Jo det är alltid en början, men det är bättre att säga sanningen än att låta folk vandra i ovisshet.
Se bara på dem, de accepterar varandra mycket mera nu, sa jag leende och lyssnade på deras prat om kulturer.
- Absolut Japan verkar vara ett hel festligt ställe, felet är bara den att alla skulle anse oss oartiga.
Eftersom vi har blivit uppfostrade att aldrig buga för någon eftersom att vi är de mäktigaste.
Ja, i Australien, sa jag glatt.
- Precis, Roxanne, aldrig visa dig svagare eller ge upp, sa min far och jag himlade med ögonen.
Jag hade hört det tillleda och både far och farfar hade tjatat om det där så länge jag kunde minnas.
- Hon kan det, tjata inte, sa min mor och far ruffsade mig i håret.
- Ja förlåt då, men jag vill bara att du lär dig, man vet aldrig om du måste ta över tronen och bli minister i Australien, sa far leende och jag såg surt på honom.
Varför påminna mig, jag var inte myndig ännu och kanske någon av mina kusiner ville överta.
Även om jag var den förstfödda så kunde det hända att jag slapp, om jag nu ville slippa.
Jag visste inte riktigt.

"nej jag har mina aningar" flinade jag och log sen "ja de är så jobbigt att höra folk bråka, det har jag fått nog av" sa jag lätt.
"nej då är man turist brukar de flesta japaner förstå" sa min mor och log mot dem
"jag tycker er kultur är konstig, jag är så van att folk jämt bugar för varandra men skillnaden är att vi sänker lite på huvudet medans de flesta bugar så de ligger på knå på golvet" sa jag och log och lyssnade sedan när de pratade om Roxannes framtid
"jag vet hur det är. Min familj vill att jag ska ta över klan makten i Japan. O jag antar att det motsvarar minister i Australien. Vi har nämligen inget trolldomsministeri i Japan utan klanerna bestämmer allt och min klan kommer först så ja jag är den som får ta över. Om jag nu vill" viskade jag till Roxanne och mina föräldrar log stort
"de har aldrig funderat på att vi kanske inte vill?"

Jag såg storögt på Cara.
- Varför ligger de på golvet?, är inte det himla jobbigt att ta sig upp sen?, sa jag oförstående och såg på henne.
- Ja tar vi båda över så kan vi ha fred mellan länderna åtminstone, sa jag roat till henne och suckade sedan.
- Det verkar som om de bara förväntar sig det, jag är den förstfödda och ska ta över tronen.
Men har jag inte lust till det så tänker jag överlåta den till någon av mina kusiner, sa jag viskande till Cara så att inte mor och far skulle höra.
Vi åt färdigt och vi betalade och gick ut ur restaurangen.
- Pergament, fjäderpennor och trolldryksingredienser, sa min mor och läste från listan.

"för att det är så man visar respekt i Japan! De handlar inte om bekvämligheter" sa jag lite roat "nej allt beror på ställningen och så gör man helt enkelt i Japan precsi som att ni inte bugar alls" sa jag lätt och nickade sedan
"ja eller hur. De har aldrig frågat om vi vill. Och fred mellan länderna låter bra." sa jag leende och nickade sedan "ja varför ite ingen säger ju att du måste. Jag funderar dock på att göra det och avsluta det där förbannade kriget" sa jag lite irriterat och vi lämnade sen restaurangen och letade upp en affär som sålde skrivtillbehör och gick in för att köpa det "jag längtar verkligen tills vi får börja. Hur tror ni lärarna är?"

- Absolut, eller rättare sagt fortsatt fred eftersom det aldrig har vart krig.
Om det nu inte skulle va nån gång för länge sedan, sa jag fundersamt och försökte minnas allt jag hade lärt mig om min familjehistoria.
Vi köpte skrivtillbehör och gick sedan vidare till apotekarboden.
- Vet inte, vissa stränga andra inte, sa jag med en axelryckning.
- Den som lever får se, jag gillar iaf professor Snape, sa Draco.
- Vad undervisar han i?, sa jag frågande.
- Trolldryckskonst, sa Draco leende och jag nickade.
- Jag gillar inte det särskilt mycket, men det kanske beror på vilken lärare man har.
Min privatlärare som lärde mig läsa, räkna och skriva och så lärde mig en del om alla ämnen och jag gillade inte trolldryckskonst, sa jag lätt och vi klev in i apotekarboden.