Mýnona Olliané [SV]

Titel: Mýnona Olliané
Språk: Svenska
Kapitel hitills: 1
Färdigskriven: Nepp
Rating: PG
Beskrivning: Mýnona, även kallad Nona, är halvblod. Föddes i frankrike men pågrund av hennes pappas död tvungen att flytta till Irland och därmed börja Hogwarts. Hon har ingen aning om att hennes numera döda pappa var trollkarl. När brevet kommer utbrister lyckan, men det är någonting annat som händer innanför Hogwarts murar..

Kapitel 1
Sammanbitna läppar

Mýnona tittade sorgset på Oona Hallie. De hade sorgsamt tittat igenom albumet. På framsidan var det svart läder, och de guldiga bokstäverna 1995 - glänsde, nästan som magi. Nonas mamma Annie kom inrusande i rummet, högst nervös. Oona Hallie var Mýnonas moster, som även tog hand om henne när hennes mamma hade annat för sig. Snart skulle det förändras, Snart var Frankrike långt borta och det skulle även Oona och hennes man Frederick göra. Mýnona fällde en tår och tittade sen upp på Annie.
"Vi.. Ska åka nu." sa Annie med en blek röst. Mýnona tog en sista blick på Oona innan hon reste sig upp och sprang upp för att hämta sina väskor. Hon tog ett andetag och bärde ner väskorna. "Så" fräste hon. "Nu är det hög tid att lämna vårt eget hem" Mer sades det inte.

Annie var blek i ansiktet och hade Sammanbitna läppar. "Raring.." försökte hon. "Allt kommer bli bra."
Mýnona skakade på huvudet. "Iallafall inte bättre än hemma." Mýnona kunde prata både Engelska och Franska rätt bra, eftersom hon pratade franska med sin pappa och engelska med Annie. De steg sakta ut ur bussen som hade lett de till London. Och småsprang, lika tyst till sitt nya hus. Det var redan möblerat, men Mýnona envisades med att det var fult. Efter ett tag började de prata igen. "Mamma. Vad var det som dödade Pappa?" försökte hon. Hon suckade och satte sig i soffan. "Du måste få veta det förr eller senare." Mýnona satte sig i en sittpuff och rev i sitt långa, svarta hår. "Mýnona. Pappa var en trollkarl. En vis en." Det förblev tyst i några sekunder. "Han var som sagt mycket vis. Han reste runt i flera år efter sina skoldar i Durmstrang, och i Irland träffades vi." Hon rös och log stelt mot Mýnona igen. "Sedam föddes du. Din Pappa var mycket stolt. En gång när han skulle tillbaks till Frankrike fick jag ett brev. Du låg sött i din säng.. Det var bara för några månader sen." Hon tog ett djupt andetag och fortsatte sedan. "Han hade skickat ett brev. Ett mycket speciellt brev, som var fastkedjat på en vacker tornugglas vänstra ben. Jag kommer aldrig glömma det.." sa Annie. Hon var nära på att brista i gråt. Hon tog upp brevet ur en liten ask med en ängel på och gav det till Mýnona. I brevet stog det, med lätt darriga bokstäver,

Kära Vackra Annie Olliané

Jag vet att vår flicka snart kommer fylla 11 i september, jag vet. Men jag kan inte komma. Inte alls. Berätta inte för Mýnona än, vänta tills hon får brevet. Detta brevet som jag nu skickar är viktigt. För snart är jag som uppblåst. Det är inte lätt att förstå, men jag kommer inte hem. Jag är en slav, en fånge i Arschibalds kalla händer.. Jag vandrade, i hopp mot att träffa någon bergsklättrare eller så. Ja, Jag var vilse. Jag skulle ha gått på Madame Maximes begravning, förstår du. Och jag ska berätta: Jag kände Harry potter väl. Han stog vid min säng och log när jag föddes. Det var allt jag mindes. Ett rökmoln, en eld, allting förenades på ett och samma ställe. Dum som jag var steg jag fram. En darrig röst slök upp min själ.. Jag kommer bara ihåg dig och Mýnona, mina tankar dränker mig snart i ett regn av hat.

Ta hand om dig.

Franceus Olliané

Jag grät och svettades. "Vad menade han med brevet?" Sa jag när det hade slutat för en viss del. "Jag är mycket rädd för att jag inte har någon som helst aning." sa Annie och stirrade på mig. Mer hann vi inte säga förrän någonting knackade på fönstret. En muskulös, lätt brun uggla med bärnstensgula ögon och majestätiska vingar med ett ihopvikt permamente mellan klorna tittade på de och knackade med näbbben igen.

Kommentera, tumma upp, tipsa och bevaka folk XD

Låter super bra, fortsätt!

Go on girl!
Mera :3