Dominique Smith, ett speciellt år [SV]

Hej, jag tänkte börja skriva en fanfiction om Dominique Smith's liv. Jag kommer inte börja fören detta inlägg har fått 1 "tummen upp."

Artikel: Dominique Smith, et speciellt år
Kapitel hittils: 1
Färdigt skriven?: Nej
Rating: Spänning, lite komedi inblandat
Utgång: Dominique "Domi" ska börja sitt fjärde år på Hogwarts. Hennes lillasyster Julie ska börja i första klassen, men blir läsåret så glatt då elever försvinner en efter en? Vem är skyldig?

LÄS SÅ FÅR DU VETA!

Låter som en sjukt bra och spännande FF!
Jag tycker att du kan köra igång redan nu! *Bevakar*

Kapitel 1: På vägen till Hogwarts

-Julie skynda på, raskade Domique Smith på sin lillasyster som beundrade tågstationen där de nu gick.
Julie satte genast fart på efter sin storasyster och deras mamma.
-Domi, du får ta hand om Julie, jag måste till jobbet, förklarade flickornas mamma Nathalie. Hon gav båda en puss på pannan och gick bort till motsatta hållet.
-HEJDÅ MAMMA, skrek både Domi och Julie.

De gick en bit framåt och kom till den lilla murväggen varifrån man kom till perrong 9 3/4.
-Ta dina väskor och håll i min hand. Var inte rädd, tröstade Domi sin syster, som var nervös av att måsta springa igenom en vägg.
Hon tog i Dominiques hand. De satt iväg i språng mot väggen.

De gick i ett par sekunder! I nästa stund kunde de höra Hogwarts-tågets välkomnande tutande. Julie stod där och gapade, medan hon fortfarande höll i sin storesysters hand.
-Här börjar det, suckade Domi glatt.
-DOMI! JULIE, skrek en välbekant röst.
Det var deras goda vän Anna-Belle
som gick i samma årskurs som Domi.
-Hej Bella, skrek Domi till svar. Domis
långa lockiga hår flög i luften då hon vände huvudet.

Bella var en mörkhårig flicka med fräknar i ansiktet,
en söt liten flicka ja!
-Jaså, ska du också komma till Hogwarts, frågade Bella av Julie.
-Jaa.... Är dom elaka när, frågade Julie nervöst.
Bella fnissade till lite.
-Nej, inte det minsta (Utom professor Nedgor, mumlade hon), förklarade hon.
Julie tog ett djupt andetag och satte sin långa, blonda panlugg bakom örat.
-ALLA PASSAGERARE OM BORD, TÅGET GÅR OM 10 MINUTER!
De alla tre flickorna hoppade till, av iver kanske?
Julie tog igen tag i sin systers hand. De alla tre gick in i tåget.
De hittade en passlig plats dit de rymtes fyra människor. De lade väskorna på golvet framför dem och satt sig ner.
En främmande flicka kom dit om några minuter.
-Eh, kan jag sitta här, frågade hon blygt. Hon var nog också en förstaårselev, tänkte Domi. Hon hade brunt ganska kort hår, och små läppar.
-Ja, själv klart, svarade Domi genast. Flickan satte sig ner brevid Julie.
-Jag heter Marie. Vem är ni, frågade flickan efter att tåget hade satt iväg.
-Jag heter Dominique, men kalla mig för Domi. Hon (Domi pekade på Julie) är min lillasyster, hon börjar i första klass nu. Vår mamma kommer från Frankrike, därför har vi lite speciella namn... Och här är Bella, avslutade Domi och satte sin hand få Bellas knä för att visa.
-Jag börjar också i första klass! I vilket elevhem vill du komma, frågade Marie av Julie. Julie tvekade lite.
-Till Gryffindor, som Domi! Fast Bella är i Hufflepuff..., förklarade Julie. De två unga tjejerna verkade gilla varandra.
-Jag med, Gryffindor äger, skrattade Marie.
-Hurdan trollstav har du, frågade Julie. Hon gräde i sin väska efter sin egen medan hon väntade på ett svar.
-12 tum, slånbuske & drakhjärtesträng som kärna, svarade Marie ganska snabbt. Hon visade upp sin trollstav. Den var passligt lång, lite krokig och svart.
-Jag har 14 1/2 (en halv) tum, ek & fenixfjäder som kärna, fortsatte Julie och drog upp en lång, brun trollstav ur sin väska.

Allla var tysta en stund, ända tills Maria frågade
-Har ni hört historien om George Draper?

//Fortsättning följer

Håller med

Kapitel 2 George Draper

-Nej, svarade Domi, också Bella och Julie
Skakade deras huvuden.
Mary gapade stort.
-Har ni verkligen aldrig hört takas om honom, frågade hon ännu. Alla tre alaiset på huvudena igen, så Mary berettade.
-För kanske två millioner år sedan, gick det en liten pojke med namnet George i Hogwarts.
Men George var ingen vanlig pojke. Han kunde finna andra utan att ens känna hela personen. Han kunde se vad andra tänkte, på tusen kilometers avstånd.

En dag då George läste en pojkes (vid namnet Benjamin Orkby) så såg han, att pojken ville döda honom.
George rymde till Frankrike, men Benjamin hittade honom. De duellerade, mitt på en gata tills George hade dödat Benjamin. Efter detta gjorde George ennu mord som vuxen. Man säger, att då han hade blivit fängslad i Azkaban och dog, blev hans mördar själ kvar på jorden. Hans själ kan mördar vad den vill, när den vill.

De tre flickorna ryste.
-Är det verkligen sant, frågade Julie med en skränd röst.. Domi och Mary tittade varann i ögonen för några sekunder.
-Nej, självklart inte, svarade Mary då hon såg Julies panikslagna blick.

//Måste sticka, mer sen!!

Ja, den var jättebra!!!!!!! *bevakar*

(FORTSÄTTNING!)

Julie släppte ut en lättnads suck, men hon såg fortfarande ganska chockad ut.

Domi satte sin hand på Julies axel, man såg att det kändes bättre för Julie då.
Detv blev en lång, pinsam tystnad. Det plötsliga regnet piskade mot tågfönstret.
-Jaa, ska vi spela kort, frågade Bella och tystnaden tog äntligen slut.
Domi nickade till svar. Bella delade kort till alla fyra, men korten var inte som i mugglarvärlden. Det fanns ett kort med en man (som Julie kände igen) på. Det var Hogwarts rektor, Professor Delmon.

Det var säkert kungen, damen såg ut som en passligt gammal dam, hon såg lite ut som
Mona Lisa. Knäckten kände hon genast igen, det var den historiska mannen som levde för 10 000 000 år sedan, Harry Potter!

De andra korten såg ungefär normala, fast märkena var inte svarta och röda, utan orange och lila. (själva korten var svarta, haha halloween XD)
De spelade många matcher av ett berömt trollkarlsspel, Cashikado.
Marie vann för det mesta, men alla hade det roligt ändå.
Julie hade somnat efter 4 matcher...

-ALLA PASSAGERARE, VAR VÄNNLIGA SÄTT PÅ ERA UNIFORMER. VI ÄR FRAMME OM 5 MINUTER!

Julie och Marie gick först och byta om, sedan gick Bella och Domi. Domi kom strax till deras platser, och hon förklarade att Bella kommer snart.
Då såg Domi redan Bellas huvud vid dörren till deras vagn. Hon vände sig om och informerade det till Julie och Marie.
-NEEEEEEEEEJJ, hördes ett hjärteskärande skrik. I nästa sekund låg Bella på golvet. Det var hon som hade skrikit.