Det sista året [Sv][G]

Titel: De sista året
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 0
Färdigskriven: Nej
Rating: G
Beskrivning:

Detta är min första ff
Vill ha kritik!

Detta handlar om Harry Potter när han går sitt sista år, efter han har förintat Lord Voldermort och han ville gå det lilla som var kvar av den sista terminen, det sista året.
Harry och Ginny är tillsammans igen efter att dom gjorde slut när harry skulle ut och fånga horrocruxerna och förinta Voldermort.
Draco hänger ofta med Pansy Parkinson, Blaise Zabini och även Goyle ibland även om det har blivit en konstig stämmning mellan dom båda kompisarna sedan Crabbe dog.
Ron och Hermione är ihop efter att dom kysstes i sista boken/filmen och varit kära i varandra hur länge som helst.
Neville och Luna är också tillsammans och är hur lyckliga som helst.

intressant?

Ja, skriv!

okej, då kör jag!

Kapitel 1 - Kärleken

DRACO

Draco gick frustrerat runt i dom kalla korridoren.
Hur kunde detta hända?
Ingen skulle förstå... ingen...
Hur kunde han bli kär i ......

HARRY

Harry satt i Biblioteket med sina två bästa vänner och världens finaste tjej... Ginny.
Ginny och han hade blivit ett par igen efter att han hade lämnat henne, men kärlek vinner över det onda, det visste han allt för väl.
Hon var en stor del av hans drömmar och nog hade han drömt drömmar, vilda, galna och hemska drömmar men även fina och vackra drömmar. Som ofta handla om just Ginny. Eller hans föräldar. Eller...

Harry... Harry! sa Hermione lite oroligt
Ja... Ja vadå, Hermione?
Ska du med till Hogsmead?
Nej...
Varf...
Skämta! Klart jag ska med, ska bara hämta min mantel.
Ha Ha, jätte kul! sa Hermione och himlade med ögonen men log.
Kan du hämta min halsduk undrade Ron
Självklart svara Harry till sin bästavän
- Vi vänt...
Jag följer med dig, Harry sa Ginny avbröt med den vackraste röst Harry någonsin hört.
Vi väntar på er vi porten fortsatte Mione och gick iväg med Ron, hand i hand..



Vad det bra, för kort eller för långt?
Eller dåligt?
Kommentera!

meer !

Kapitel 2 - Ett oväntat möte

Draco

Draco skulle gå och träffa Pansy nu.
Han längtade eftersom det bara var hon som förstod.
Eller skulle hon göra det?
Han visste inte och skulle inte få svar på sin fråga om
han inte sa saken till henne.
Men han hade bestämt sig, Han skulle göra det.
Skit samma om hon sa något dumt, blev stum eller rent utav skratta ihjäl sig.


Tja Draco! sa Pansy
Tja sa han tillbaka lite hastigt

- Så du lovar att inte skratta? undra han oroligt
- Självklart!
- Och att inte säga något elakt fortsatte han
- JA! Varför skulle jag du är ju min polare.
- Ja ja... okej, hur ska jag säga detta du vet jag är...
- Va då? undrade Pansy nyfiket
- K-kär rodnade Draco och tittade bort.
- I vem sa Pansy mer nyfiken plus ett par riktigt stora ögon.
Han suckade och fortsatte
- Jag är kär i...

Draco avbröts tvärt av några ungdomar som rusa förbi och
det var inga mindre än Harry och hans lilla gäng.

- Jaså är du kär, Malfoy sa Hermione förvånat med en liten retfull min
- Nä... Eller jo det är jag, något problem med det?
- Nej har jag väll inte sa Hermione ännu mer förvånat den här gången.

- Då så och varför springer du i korridorerna, jag trodde du var prefekt?
Du är väll den sista personen som vill ha avdrag? Sa Han fortfarande lite sur över hennes ord.
- Vi glömde bort...
- Vart ska ni egentligen?

-Vi ska till Hogsmead sa Ron plötsligt
- Jaså, vad ska ni göra där?
- Gå till Tre Kvastar. sa Ron kort
- Okej... svara Draco som fick en undrande min från Pansy
Han vände sig om och gick men han inte långt innan han avbröts av Hermione.
- Eh, Draco? sa Hermione osäkert
Han kolla undrande på henne och nickade.
- Vill du... Vill du följa med oss till Hogsmead?
Alla kollade chockat på Hermione.

- Vad säger du? sa Ginny med chock i ögonen
- Ja, Mione, varför? sa Harry förvånat
- Visst kan jag väll, om ni vill så... sa Han som slutat stirra på Hermione och flinade med himlande ögon.

Ron

Ron gick med sina vänner som en sur, avundsjuk person, varför hade hon frågat honom det? Varför han, just honom? Han är ju vår fiende!

- Jag följer med jag med, tack! flina Pansy
- Okej hur blev det såhär? undra Harry fortfarande förvånad
- Äsch vi har ju varit fiender så länge, det är bara tråkigt att lägga massa tid på sånt sa Hermione klokt
- Du har rätt när man tänker efter, vi borde lägga ner stridsyxan.
- Är ni seriösa eller? sa Han surt
- Jaa... sa Hermione och kolla på honom
- Jag tycker inte dom ska med!
- Varför inte?
- Därför!
- Det är inget argument sa hon med en menande blick
-Men gå utan mig då sa Han och gick iväg utan att lyssna på ropen som sa hans namn.

AWESOME. Du är jätte bra på att skriva. 8D
Skriv mer så fort du orkar. ^^

tack

Jag ska ha träning sen men ska prova och skriva nu.

Det är faktist jättebra!

tack


Kapitel 3

Ginny

Vad konstigt det kändes, att gå med Draco Malfoy till Hogsmead, visserligen inte ensam men hon hade endå varit riktigt nertjärad i honom dom två första åren.
Men inte längre, självklart inte men nu var hon så här nära honom.
Hon hade ju i princip aldrig pratat med honom förr, i alla fall inte vänligt.
Äsch strunt samma, hon skulle gå med sin pojkvän och hennes vänner, Harry och ingen skulle få förstöra det.

Draco
Draco tittade på Pansy i frågan om varför hon följde med.
Pansy tittade retande på honom tillbaks och blinka.
Vad gör hon egentligen?

”Draco, spelar du fortfarande quidditch” sa Hermione som försökte få alla att prata med varann och log ett litet leende.

”Kör bara med min pappa nu, mest på fritiden” sa Han tillbaks och vände sig mot Harry som gick med Ginny och snacka om något tråkigt.

”Så hur länge har ni vart ihop då” sa han flinande och kolla på först Harry och sen Ginny.

”Vi har varit ihop... ett tag.” Sa hon nervöst och titta bort.
” Vi har varit tillsammans i några veckor” rättade Harry till och gav Ginny en undrande blick.

”Okej, grattis antar jag.” sa han och vände sig om igen.

Harry


Han gick hand i hand med Ginny som såg ut och inte vara närvarande för tillfället, vad var det med henne?
Ända sedan Draco och Pansy kom hit så har hon betett sig konstigt och varit tyst... för tyst.
Han sa till dom andra att dom kunde gå i för väg och dem gav han en undrande blick men dem fortsatte att gå.

”Ehm... Ginny, kan du komma hit ett tag?” sa han och titta nervöst ut över landskapet.
”Visst, Harry” sa hon och log.
”Vad är det med dig?” sa han och gav henne en undrande men bestämd blick.
” Vadå? Det är ing...” sa Ginny men han avbröt och sa:
”Jo, något är det och du vet vad jag menar.” sa han och harkla sig medan han fortsatte
”Du har betett dig konstigt ända sedan vi gick, vad är det?
Mår du dåligt, eller har dom gjort något?” sa han och tog hennes händer och titta henne i hennes vackra ögon, och sa att hon skulle berätta, och väntade sedan tyst på hennes svar.

Hermione

Vad lång tid det tog för Harry och Ginny, hade det hänt något?
Hon tittade osäkert på Draco och sedan på Pansy, hon tyckte det kändes obehagligt att gå ensam med dom. Hon avbröts av tankarna av att Pansy hade börjat prata

”Dom bråkar säkert” sa Pansy flinande mot Draco
”Varför tror du det?” sa Hermione som hade hört dom två vännerna prata

”Vad skulle dom bråka över?” sa Draco och tittade med en nyfiken blick, men försökte att dölja det
”Varför det, Draco?” sa Pansy med en belåten blick och låstades spela förvånad över att han inte visste.
”För att Harry är kär i.. LUNA!” sa hon och tjöt över sitt egna skämt men Hermione blev mest lättad, hon fattade nu att Pansy bara skämta och skratta nervöst.

Ginny

Skulle hon berätta?
Hon visste inte men eftersom hon inte längre hade samma känslor för Draco som hon haft för fem år sedan så tänkte hon att han säkert skulle förstå.
”J-jag... Jag var kär i Draco under mitt första och andra år.” Sa hon och tittade på den lugna Harry som säkert skulle säga att det var okej och att...
Men det var absolut inte vad Harry gjorde.
”Var du kär i... DRACO?!” sa Harry och fortsatte att stirra på henne.
Hon blev överraskad och kände hur vinden liksom blev lite kallare.
”Jaa... Men jag är ju inte det nu, för jag känner ju inte samma känslor för Draco, jag är ju inte kär i han längre, såklart!” sa hon och gav honom en nervös blick
Han sluta stirra på henne och blicka åter igen över skogen och marken.
”Jag behöver en paus...” sa han och utan att ge henne en blick släppde han henne och gick mot gruppen

Ginny stirra på Harry’s rygg och kände tårarna rinna.
Vad var det som hände?

Mer, jätte bra skrivet!