George Weasley [SV]

Titel: George Weasley
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 1
Färdigskriven: Nej
Rating:G eller möjligtvis PG
Beskrivning: Georges liv efter kriget: Han har förlorat sin tvillingsjäl i kriget på Hogwarts och nu ska han leva vidare...


smygtitt på första kapitlet:

Kapitel 1

GEORGE

Jag satt med Ginny i stora salen och jag hade för en halvtimme sedan duellerat med dödsätare.
"Ånej vilka är döda nu?" sa GInny och ställde sig upp, Pappa och Kingsley hade kommit med två bårar som hölls i luften av magi, båda såg förkrossade ut.
"Hur vet du att dem är döda?" frågade jag henne förvånat dem kunde ju lika gärna vara skadade, men det var inte så troligt, det låg redan minst tjugo stycken döda på stora salens blodiga golv.
"Alla döda har kommit in på vita båra..." började Ginny men skrek sedan till. Bårarna hade landat på golvet och dem som låg på var Remus och Tonks. dem låg där bleka och orörliga.
Ginny satte sig hastigt ner igen med tårarna rinnande ner för ögonen. Jag kramade om henne men hon slet sig ut.
"George" sa Ginny allvarligt " det är bara Pappa som är här i hela vår familj, resten kan lika gärna vara döda!" hon började gråta ännu mer och satte sina ben mot sitt bröst.
"Ginny..."
"Det skulle kunna hända!" skrek hon

__________________________________

Bra?? mer??

skriv mugglisar!

Bra Meer

någon mer?????

Meer !

"Vad är det Ginny?" sa pappa som nu kom emot oss.
"Hon tror att alla i vår familj ska dö" sa jag och tittade lite oroligt mot stora salens port, jag visste mycket väl att det skulle kunna hända men om man tänkte åt det hållet skulle ingenting bli bra.
Pappa sa ingenting om det, han vände sig istället om mot Remus och Tonks.
"Dem hade ju just fått en son" sa han och skakade sorgset på huvudet.
"Jaa" sa GInny, hennes röst bröts.
Pappa satte sig också ner och så satt vi där tysta. Vi satt där en lång sund och jag försökte få igång ett samtalsämne lite då och då men Ginny verkade inte vilja prata och inte Pappa heller.
"Vad...?" sa Ginny plötsligt och i nästa sekund förstod jag varför, en gråtande Percy hade kommit och kramat om mig.
"Perce vad är det?" sa jag förvirrat men sen förstod jag.
"Vem är död" sa jag förtvivlat och försökte ta mig ur Percys kram.
"PERCY!" skrek jag och han släppte mig. Då möttes jag av en syn som inte kunde vara verklig.

_____________________________________

mer??

mer!!!
ååhh!!

mer??

*skriver* ♥

Braaa! mer

ooohh skriv snabbare snabbare

MEER skriv snabbare