Don't stand so close to me. [SV]

Titel: Don't stand so close to me.
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 1 snart
Färdigskriven: Nej
Rating: PG 11
Beskrivning: Detta handlar om en ung flicka som föälskar sig i en lärare och en lärare som bara inte kan hålla sig ifrån flickan.
--



~Ur Hermiones perspektiv~


”Hermione? Hallå?”
Ron rörde med handen framför hennes ansikte och hon hoppade till.
”Tycker du att Snapes lektioner är så kul?”, flinade han och knuffade till henne i sidan. Hermione fnös, hennes blick vandrade från Ron till Harry som satt stilla utan att röra en fena i sin bänk. Ron skrattade högt och verkade inte minnas att dom satt på en av Snapes lektioner.
”Mr Weasley”, väste Snape och knep ihop läpparna. Ron spärrade upp sina ögon och vände sig om och möttes av Snapes sammanbitna ansikte.
”Kan du berätta för alla i detta rum vad du tyckte var så himla roligt?”, sade Snape och log svagt. Ron mumlade något som var omöjligt att tyda och kröp ihop som en liten hund.
”Ja, Mr Weasley?”, väste Snape med samma vresiga ton. Hemione ler och kollar upp på Snape, som genast vänder bort blicken. Hon kollar ner i boken framför sig, Malfoy skrattar, inte åt henne utan åt Ron som får ett slag i huvudet. Hon sätter händerna för ögonen, suckar och vänder sig sedan mot Harry.
”Hur är det Hermione?”, mumlar han och ser på henne med bekymrad min. Hon ler svagt och ger honom en vänlig blick.
”Bra. Hur är det med dig?”, viskar hon och hennes leende försvinner från hennes läppar. Hon kollar sig omkring i rummet, ser hur Malfoy flinar och börjar prata med Goyle.
”Det är okej”, suckar Harry och Hermione nickar stumt. Hon riktar ansiktet mot Professor Snape som har börjat prata om animagusar. Hon lyssnar noga, tappar inte fattningen en enda sekund. Plötsligt vänder han sig mot henne, spänner blicken i henne och hon ryggar tillbaka.
”Ni kan gå nu”, mumlar han och vänder sig om. Hemione reser sig upp och samlar ihop sina böcker, hon slänger en kort blick på Snape innan hon följer efter Harry och Ron ut ur klassrummet.

Jättebra, jag gillar sättet du skriver på

En sak bara: Du borde göra talsträck eller citattecken när någon pratar, det blev lite rörigt.

Annars jättebra! *Bevakar*

Edit: Såg nu att du hade gjort det, hehe

Ur Severus perspektiv


Han hade under hela lektionen känt att hon stirrat på honom, att hon iakttagit varje steg han tagit, lyssnat till varje andetag. Han rös varje sekund som hon kollade på honom. Ett högt skratt hördes från Rons bänk och Snape gick långsamt fram till honom.
”Mr Weasley?”, väste han och knep ihop läpparna till ett rakt sträck. ”Kan du berätta för alla i detta rum vad du tyckte var så himla roligt?”
Han såg hur Ron sjönk ihop som ett litet djur och mumlade något, vad han sa var omöjligt att tyda.
”Ja, Mr Weasley”, sa han vresigt och riktade blicken mot Miss Granger. Hon stirrade på honom med ett leende på läpparna, inte ett vanligt leende, det var något speciellt med det leendet. Han vände bort blicken och gav Ron ett slag i huvudet. Han hörde hur Malfoy skrattade från andra sidan rummet.

”En animagus är en trollkarl eller häxa som kan förvandla sig själv till ett djur efter vilja.
Att bli en animagus är mycket svårt, och förvandlingen kan gå hemskt fel. Animagusar har en form som de alltid antar, och formen väljs inte av dem. Djuret reflekterar trollkarlens eller häxans inre natur…”, började han men avbröt sig tvärt av Hermione som än en gång kollade på honom med samma min. Han vände snabbt bort blicken och svalde.
”Ni kan gå nu”, mumlade han tyst och spände ögonen i Miss Granger.
”Seså, gå nu!”, fräste han och andades några djupa andetag. Han suckade och gick ut ur klassrummet och fortsatte mot Dumbledors kontor.

jätte bra mer!!! *bevakar*

Tack! Ska börja skriva lite mer snart.

Jipoo

Håller på att skriver, går ganska dåligt men det kommer om ett tag. Kommer bli ganska kort.

Gör ingt

”Jag är hungrig”, klagade Ron och suckade tungt. Hermione skrattade tyst åt Rons grimasch och fingrade på sitt hår.
”Vi går till uppehållsrummet”, mumlade Harry och log svagt. Ron nickade kort och började långsamt följa efter Harry genom korridoren till trapporna.
”Hemione? Kommer du eller?”, ropade Harry och Hermione kollade på honom med uppspärrade ögon.
”Ehm, jag måste göra en grej först. Vänta inte på mig, jag kommer sen. Okej?”, sade hon i rask takt.
Ron nickade långsamt och kollade på Harry med förvirrad min.
”Vad var det med henne då?”, mumlade han och Harry ryckte på axlarna. Hermione sprang upp för den första trappan, hon andades djupa andetag och väntade på att trappan skulle flytta sig. Hon sprang snabbare för att slippa frågor om vart hon skulle. Hermione fortsatte upp för trappan och genom korridoren. Hon krockade med något eller någon och kollade reflexmässigt ner i marken.
”Se dig för” Hördes en mans röst och hon svalde. Hjälp.


Ur Severus perspektiv


Han var tvungen att skynda sig för att hinna till Dumbledore i tid, han skulle strax åka iväg på en möte så det var bra att hinna i tid. Severus skyndade sig upp för trapporna, förbi förstaårselever som stod i klungor i trappen bara för att känna när den rörde på sig och sjätteårselever som hade minst lika bråttom som han.
Han stannade för att hämta endan en sekund då någon krockade med honom.
”Se dig för”, väste och kollade på flickan med det rödbruna, lockiga håret.
”Förlåt”, mumlade hon och kollade på honom med den där blicken.
”Du borde se dig för Miss Granger”, sade han tyst och kollade ut genom det stora fönstret.

--------------------------------------------------------------------------------

Ska jag skriva mer?

jaaaa den är sååå bra!! *bevakar*