Hon dansar med vinden
Forum > Fanfiction > Hon dansar med vinden
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Dear
Elev 
|
Fåglarna kvittrade och brisen var skön denna ljuva april dag som Luna Lovegood satt vi sjön. Hon hade lagt ner sina böcker för att kunna njuta av det vackra vädret och känna sig som en del av den stillsamma och fridfulla naturen. Hon satt tillräckligt avskilt från sina skolkamrater att hon nästan glömde bort att hon befann sig på Hogwarts, en plats hon älskade, men ibland ville fly från. Hon suktade efter äventyr och få uppleva alla ting hon någonsin drömt om och lärt sig om. Hennes far hade lärt henne allt och lite mer än vad hon hade kunnat för att se denna magiska värld från ett ännu mer magiskt perspektiv.
Runt omkring sig fanns det så mycket liv som man inte kunde se om man inte vågade ge efter och utforska det otänkbara, men om det var något Luna lärt sig var det att aldrig tro att man funnit allt människan behöver veta och lära sig. Det fanns så mycket man kunde lära sig av naturen och alla olika väsen. En testral kunde ge en mer perspektiv på livet och döden och en kentaur kunde lära en hur viktigt stjärnornas innebörd var för allt liv. Man kunde hitta all slags vishet och kunskap överallt. ‘’Vad vill du lära mig, kära bläckfisk?’’ frågade hon tyst och rörde vid vattnet hon hade framför sig. Hon reste sig sakta och tog av sig sina skor och ställde sig i vattnet. Kylan från vattnet och vårbrisen kändes skönt mot hennes hud och hon kunde inte låta bli att låta sig svepas med i vinden och snurra några varv. Vattnet runt henne skvätte ner hennes anteckningar, men Luna var övertygad om att det som hände var menat att hända. Hon fortsatte att dansa med vinden och slutade inte ens när andra elever gick förbi och skrattade. Hon fortsatte dansa tills hon knappt kunde stå för det var så härligt att känna sig en med vinden och naturen. Hon var van vid att bli skrattad åt och förlöjligad men vad gjorde det när hon visste att livet hade mer att erbjuda än andras åsikter om en själv. ‘’Stolliga Luna’’ var något som hon inte lät sig påverkas av allt för mycket för det var som hennes kloka pappa alltid sa: ‘’Låt människor skratta åt dig och din lycka för de kanske är deras enda källa till glädje’’. Hon hade allt hon behövde; en kärleksfull pappa, ett öppet sinne, hoppfullhet och ren lycka. Hon hade inte många vänner men dem rätta vännerna skulle så småningom komma, det var hon övertygad om. När Luna tänkte tillbaka till denna dagen så hade hon haft rätt; de rätta vännerna kom och hon fick komma ut på äventyr och uppleva både glädje, mod, styrka men även sorg och förtvivlan. Men allt detta gjorde henne till den hon var och hon visste att hon blev visare och visare för varje dag. Med alla upplevelser och erfarenheter kunde hon sprida sin kunskap till hennes man och söner. Men även till alla som tog sig tid att lyssna på henne och vågade öppna sina sinnen. Hon bäddade ner Lorcan och Lysander en kväll efter att ha dansat med dem ute på den vildvuxna trädgården och hon kände sig så levande. Hon gav sina pojkar varsin godnatt puss innan hon gick ut till trädgården och kände den varma sommarbrisen och såg på fullmånen. Hon visste att månen som var så vacker kunde framkalla sån smärta hos vissa och hon tänkte på dem. Hon var så lyckligt lottad och hade verkligen allt hon önskat sig, men hon kunde inte förmå sig själv att önska att vänner hon mist för länge sedan skulle varit med om denna sköna sommarkväll. Hon tröstade sig med att allt hade sin mening och att en dag skulle de alla återförenas. Tills dess skulle hon leva det liv hon var ämnad för och dansa med vinden. Stolliga Luna skulle hon fortsätta vara med stolthet. ------ Jag är i gång idag! Hoppas någon gillar denna lilla tramsiga Luna oneshot. I solemnly swear I am up to no good. 12 apr, 2020 17:44
Detta inlägg ändrades senast 2020-04-12 kl. 21:25
|
|
Avis Fortunae
Elev 
|
Den här texten gav mig tårar i ögonen! Jag älskade att se allt från Lunas perspektiv.
Det fanns så mycket man kunde lära sig av naturen och alla olika väsen. En testral kunde ge en mer perspektiv på livet och döden och en kentaur kunde lära en hur viktigt stjärnornas innebörd var för allt liv. Man kunde hitta all slags vishet och kunskap överallt. Och det allra bästa: ‘’Låt människor skratta åt dig och din lycka för de kanske är deras enda källa till glädje’’. Så annorlunda och vackert! Och i dessa tider är det skönt att se med Lunas ögon.  ♥Läs gärna min fanfiction Borgen (sjunde året)! https://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=51992&page=1#p4541123 12 apr, 2020 18:25 |
|
Dear
Elev
|
Skrivet av Avis Fortunae: Den här texten gav mig tårar i ögonen! Jag älskade att se allt från Lunas perspektiv. Det fanns så mycket man kunde lära sig av naturen och alla olika väsen. En testral kunde ge en mer perspektiv på livet och döden och en kentaur kunde lära en hur viktigt stjärnornas innebörd var för allt liv. Man kunde hitta all slags vishet och kunskap överallt. Och det allra bästa: ‘’Låt människor skratta åt dig och din lycka för de kanske är deras enda källa till glädje’’. Så annorlunda och vackert! Och i dessa tider är det skönt att se med Lunas ögon. ♥ Tack snälla! ♥ I solemnly swear I am up to no good. 12 apr, 2020 19:10 |
Mintygirl89 
Elev 
|
 Okej, vad är din hemlighet?! Den här berättelsen var också bra!  Jag gillar den sista meningen: Stolliga Luna skulle hon fortsätta vara med stolthet. Det är rätt! Man ska alltid vara sig själv, och vara stolt för den man är! Läs gärna Tårar från himlen :D <3 
12 apr, 2020 21:51 |
|
Dear
Elev
|
Skrivet av Mintygirl89 Tack så jättemycket! blir så glad över att du gillade det ♥ :Okej, vad är din hemlighet?! Den här berättelsen var också bra! Jag gillar den sista meningen: Stolliga Luna skulle hon fortsätta vara med stolthet. Det är rätt! Man ska alltid vara sig själv, och vara stolt för den man är! I solemnly swear I am up to no good. 12 apr, 2020 22:21 |
Forum > Fanfiction > Hon dansar med vinden
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen