Alva Weasley

Huvudperson: Alva Weasley
Genre: Drama, Romantik
Perspektiv: Olika
Handling: Alva Weasley, vars föräldrar Hermione och Ron Wesley bestämmer sig för att flytta in i ett radhus precis i centrum av England. Och inte blir det lätt att inte önska sig att var som sina större syskon Rose och Hugo Weasley!


Kapitel ett:
(perspektiv Alva)

Mamma kör in vid en parkering och parkerar bilen. Jag hoppar ut och sträcker på armarna. Efter en lång åktur i bilen är det skönt att äntligen kunna sträcka på sig. Rose och Hugo kliver ut ur bilen och tittar på deras mobiler som mamma köpt åt dem. Jag suckar och öppnar bakluckan. Jag tar ut min kartong där det står Alvas prylar. Jag går upp mot kvarteret. Radhuset mamma och pappa köpt är i blått tegel med en vit dörr. Jag går upp mot dörren och känner på handtaget. Det är öppet, pappa måste vara hemma! Han transformerade sig igår hit för att förbereda lite. Men mest för att han nog ville slippa bilresan. Jag trycker ner dörrhandtaget som går upp med ett klick. Snabbt tar jag tillbaka greppet om kartongen och går in. Jag hör pappas visslingar inifrån ett av rummen. Jag går dit och märker att det är köket, pappa står och lagar mat på spisen och visslar på en liten sång.
"Pappa! Vi är hemma!" säger jag och pappa tittar upp, hans röda hår har mist sin glans men det är fortfarande illrött. Pappa vänder sig om och ger mig en stor kram.
"Hej älskling! Ska du välja rum först så att inte det bästa blir taget?" säger pappa och jag nickar. Jag springer upp på övervåningen och kollar igenom alla rum. Jag väljer tillsluts rummet längs in på övervåningen.

Senare på kvällen är allt iordning i vårt nya hem, tack vare magin som mamma och pappa använde. Vi sitter runt köksbordet och äter pizza som vi beställt. Jag häller upp lite mer Coca Cola i mitt glas när mamma plötsligt tjuter till.
"Ahah! Inte mer läsk! Du vill inte få en sockerkick!" Jag suckar och häller upp lite mer.
"Jodå! Det vill jag!" säger jag och försöker låta knäpp, något som får Rose och Hugo att skratta till. Mamma suckar medan jag dricker upp. Pappa ställer sig upp och pussar mig, Rose och Hugo på kinden.
"Godnatt ungar, Ha det så bra!" säger han och går. Mamma ler och ställer sig upp.
"Hugo, Rose gå och lägg er nu! Alva du kan stanna här och hjälpa mig med disken" säger hon och mina syskon springer upp och gör sig iordning. Jag tittar surt på mamma, varför ska jag göra disken! Men jag kan inte säga nej till mamma, då får jag inga veckopengar! När jag står och torkar sista tallriken får jag en fråga på tungan.
"Mamma? Varför ska dem gå och lägga sig tidigt! Jag är yngst faktiskt! Rose är femton, Hugo är fjorton och jag är bara tio!" säger jag frustrerat. Mamma skrattar och klappar mig lätt på kinden.
"Gå upp och lägg dig också♥ Men det var en trevlig stund med dig!" säger mamma och jag ler mot mamma och springer upp i mitt rum. Jag stänger dörren och byter om till pyjamas. Jag kryper sakta ner i min säng. Den är kall men snart blir det varmt. Jag blundar och försöker somna som jag alltid gör men det fungerar inte. Jag andas djupt och försöker somna men det funkar inte!

När det är riktigt sent har jag fortfarande inte somnat. Jag hör mamma gå i trappan och så ser jag hur min dörr sakta öppnas. Det är mörkt och jag ser inget vid dörren. Jag känner skräcken komma närmare. Jag drar upp täcket till näsan och andas snabbt. Dörren är vid öppen och jag hör steg i mitt rum.
"Alva?" säger Roses röst plötsligt och ljusets tänds. I rummet står Rose. Hennes röda hår är rufsigt och hennes pyjamas har snurrat sig runt henne.
"Vad gör du!" säger jag. Rose vrider på sig och så ser jag vad hon håller i! Min dagbok, fast den är låst.
"Var fick du den ifrån!" säger jag högt nästan så att jag skriker. Rose hyssjar åt mig och jag tystnar fort.
"Jag hittade den i min kartong, och jag var rädd att du skulle bli arg om du märkte det så jag hade tänkt lämna tillbaka den" viskar Rose och jag nickar. Hon har en poäng, jag hade blivit väldigt arg om jag märkt att hon hade den!
"Väckte jag dig?" frågar Rose mig och jag skakar på huvudet.
"Inget alls.." säger jag dystert och tittar på Rose, hon sätter sig bredvid mig och stryker undan en av mina hårslingor. Plötsligt börjar hon nynna på en melodi som sedan blir till en svag sång.
"I näktergalens sång, jag döma dig till sömns. Jag vagga dig i famn, som ängeln i sin dans♥ Somna nu så gott och ögonlock falla♥" Roses röst är mjuk, silkes len. Hon borde satsa på att bli sångare. När Rose sjunger blir jag alldeles vimsig och mina ögonlock känns tunga. Innan jag vet ordet av så somnar jag.

Bra!

Asså har haft trubbel med skrivandet och så... Men, men iaf så kommer kapitel två här! ♥

Kapitel två:

(perspektiv Alva)

Jag öppnar ögonen och ser en katt sitta utanpå mitt fönster. Jag springer fram och öppnar fönstret. Katten mjaur nöjt och hoppar in. Det är vit med bruna fläckar. Den stryker sig mot mitt ben.
"Hej lilla vän, är du här ute? vart är din ägare?" säger jag och klappar katten över ryggen och lätt ut med svansen. Katten mjauar och tittar på sig med sina blåa ögon.
"Mjau" den stryker sitt huvud mot min hand. "Mjauu" Jag kollar om den har något halsband men nej det har den inte.
"Du ser så ensam ut, och hungrig! Vänta här så ska du få lite mat!" jag springer ner i köket och häller lite mjölk i en skål. Jag skyndar mig upp till mitt rum och ser katten sitta på fönsterbrädan. Jag sätter ner skålen och väntar på att den ska komma närmare. Katten tittar på mig men hoppar ner igen. Den dricker snabbt upp mjölken och tittar på mig.
"Du är så vacker..." jag sitter tyst och tittar på katten. "Kan jag kalla dig Beauty? Som vacker" Katten mjauar belåtet. Jag plockar upp Beauty i min famn och lägger mig i min säng. Jag somnar till Beautys spinnande.

Jag vaknar av att Beauty fräser åt något. Jag sätter mig upp och letar efter Beauty. Jag ser att hon sitter på fönsterbrädan och fräser åt en.. uggla? Fönstret är öppet och Beauty fräser åt ugglan högre och högre! Shit! Den ugglan bär på ett brev! Säkert från Hogwarts! Tänk om Beauty skrämmer ihjäl den stackaren. Jag tar bort Beauty och ugglan hoar förnämt. Den flyger in och sätter sig på skrivbordet. Beauty fräser åt ugglan och kryper upp i min säng. Ugglan lägger ner brevet på mitt skrivbord när tanken slår mig.. Jag är bara tio.. Jag tar brevet och tackar. Ugglan tittar frågande på mig och jag ser mig omkring. Det finns mjölk kvar från igår. Jag ställer fram fatet för ugglan men den tittar menade på brevet. Jag nickar förstående och springer ut och ner till mammas och pappas sovrum. Jag smyger fram till mamma och skakar henne fram och tillbaka.
"Mamma jag har fått ett brev!" säger jag och mamma öppnar sina ögon.
"Du har? Men du är bara tio?" mamma tänder en lampa och jag kryper upp hos mamma. Jag öppnar brevet och vad jag möts av är ett lätt brev med svart bläck.
"Ska jag läsa?" frågar mamma och jag nickar.

"Kära Miss Alva Weasley"

Det är en ära att berätta att du har en chans att komma in på Häx-Akademin. Du bestämmer själv om du vill gå eller inte. Bara säg högt: 'Jag Alva Weasley accepterar/accepterar inte inbjudan'. När du accepterat kommer en lista på vad du behöver komma fram, men om du inte accepterar så kommer inget hända.

//Med vänliga hälsningar Professor Dunwoods

Jag sitter stilla och håller andan. Mamma tittar på mig med ett förvirrat ansiktsuttryck.
"Nå? Skulle du vilja gå?" mamma tittar på mig och jag tänker. Tänk om Hogwarts inte skickar något brev till mig?
"Jag vet inte" jag tittar på brevet. Jag har en chans.

Toppen bra

Super!

Känner för att skriva av mig lite♥ Så yeesss! O.B.S Bilder jag har med är offentliga så jag har rätt att visa dem(tror jag..ooops) ♥ Men vad jag vill berätta är att jag inte äger bilderna men att dem är offentliga för alla i världen ändå♥ Så här kommer kapitel tre!

Kapitel tre:

(Perspektiv Alva)

Alla i familjen springer runt och kollar vilka kläder dem ska ha. Jag kollar på kläderna jag fått i present. Dem känns inte så bra just nu. Jag skiter i om Rose blir ledsen om jag inte har på mig dem. Jag vill ha några normala! Jag rotar igenom min garderob och hittar till slut en svart kjol och vita knästrumpor. Jag hittar också en röd mysig långärmad tröja där det står: 'Merry Kisses' med gröna vackra bokstäver. Jag tar fram ett linne som jag kan ha under. Jag tar på mig kläderna och kollar i spegeln. Mitt bruna hår är vackert borstat med lockar längst ner. Kläderna sitter bara fin fint. Plötsligt kommer Rose in. Hennes röda hår är uppsatt i två flätor. Hon ser magisk ut. Hon ler mot mig och synar mig uppifrån och ner, nerifrån och upp.
"Vad fin du är" jag känner igen den lögnen. Jag får en klump i magen. Jag önskar att jag såg ut som Rose nu. Hennes klara ögon, bländande leende och charmade personlighet.
"Vi ska åka nu!" ropar mamma från hallen. Snabbt tar jag upp Beauty. Jag springer ner för hallen med Rose i hälarna. I hallen tar jag på mig en annan halsduk och jacka.
"Ta dina kängor" Rose ger mig mina svarta kängor. Jag tar på mig dem. Jag kan ju ha på mig något som Rose tycker om, eller?

Jag knackar på dörren till kråkboet så bra jag kan med en hand eftersom att jag håller i Beauty och medan jag huttrar av köld. Snön faller ner och är redan flera decimeter djup! Teddy kommer och öppnar dörren. Det går inte att ta miste på hans blåa hår. Men ibland ändrar han sitt utseende. Något som jag tycker är coolt, något som alla metamorfmagusar kan.
"Alva, kul att se dig" Teddy hjälper mig med Beauty då att jag kan gå in.
"Vad vacker du är" Teddy viskar det i mitt öra. "Men det har du väl alltid varit" Jag känner hur jag blir röd i ansiktet. Jag tar av mig och hänger upp min jacka på en krok. Jag går in i vardagsrummet där alla i släkten sitter.
"Alva!" Lily vinkar åt mig att komma och sätta mig ner. Jag tar Beauty från Teddy och går och sätter mig.
"Vad sa Teddy?" Lily tittar frågande på mig och skiner upp i sitt leende.
"Åh, inget" Jag klappar Beauty som spinner. Lily höjer på ena ögonbrynet men utbrister i skratt. Lily är ett år äldre än mig.
"Maten är färdig!" Molly ropar från köket och alla samlas i det lilla rummet. Det är verkligen proppfullt. Jag får sitta bredvid Teddy. Han har ändrat sin hårfärg till brun.

Jag tar inte så mycket att äta. Fyra köttbullar och tre prinskorvar med lite ketchup och lingonsylt. Molly tittar ogillande på min tallrik.
"Men kära vän! Ska du svälta ihjäl?" Molly får en sträng blick från mamma. "Du som redan är smal, till och med smalare än Harry var!" Harry blänger på Molly som tittar upprört ut i tomma inget. Men så tittar Percy på mig. Jag förstår inte varför han blev inbjuden.
"Men du, Hermione! Du som är trolldomsminister kan väll inte låta ditt barn, till och med yngsta, svälta ihjäl! Hon är smal som en pinne!" Percy ser nöjd ut med sin kommentar. Jag tittar ner på mina handleder.
"är jag verkligen så...smal..?" Jag tittar upp på mamma som sitter på min vänstra sida.
"Nej! Nejnejnej! Vem skulle tycka så?" jag ser hur mamma stirrar argt på Molly, sen Percy. Jag tänker efter, har någon sagt något om det? Nej, bara i tonåringstidningarna som jag tar från Rose.. Jag skakar på huvudet när mamma ler åt mig.
"Percy... Molly... Nu.." mamma låter arg och ställer sig upp. Alla tre går ut ur rummet och upp en våning. Jag hör hur mamma skäller ut Percy och Molly.
"Hon är tio!"
"Inte ska hon bry sig om hur hon ser ut!"
"Ni är inte kloka!" Jag suckar när jag hör det. Teddy tittar upp på Harry.
"Kan jag och Alva få gå från bordet?" Jag ser i ögonvrån hur Teddy ställer sig upp.
"Såklart" Ginny ler varmt mot mig och jag nickar. Snabbt går jag och Teddy ut i hallen. Jag vet inte varför men det känns skönt att vara själv med Teddy, samtidigt som det bubblar i magen. Varför då?
"Alva, jag har hört om brevet du fick.. Vad svarade du?" Teddy tittar bort från mitt ansikte när jag tittar upp.
"Jag.. har inte svarat än. Men jag tror jag vill gå" Teddy nickar även om jag inte kan se hans ansikte ser jag på något sätt hans besvikna min.
"Ska vi gå på en promenad?" Teddy tar ner sin jacka från en krok utan att vänta på mitt svar.
"Okej" jag tar min jacka och och halsduk. Jag tar snabbt på mig mina kängor. Teddy öppnar dörren och låter mig gå ut först. Han stänger dörren efter sig. Jag tittar upp på himlen. Man ser bara vit. Snöflingorna landar överallt på marken. Vi går länge tills vi kommer fram till en liten by, fast mer som en stad fast väldigt liten. Byn är underbar och vacker i snön. Jag vänder mig om mot Teddy.
"Vad fint!" jag snurrar ett var och stannar framför Teddy. Han tittar bort när jag kommer på att jag inte gett honom hans present. Eller jag har inte gett någon det än men det skulle bli det perfekta tillfället här. Jag ler åt mig själv, vilken bra idé. Jag tittar upp på Teddy och öppnar min mun. Men jag kan bara stamma när Teddy möter min blick. Och jag svär på att om man målat hur jag ser ut så skulle mina ögon vara fulla av stjärnor.
"Teddy..." jag försöker säga något men tungan är fast klistrad. Teddy ler och jag svär att mina kinder nog är röda. Jag ler lätt. Vi står så nära varandra att jag känner Teddys andetag när han andas ut luft. Jag tar fram det lilla paketet och sträcker det till Teddy. Teddy lägger en arm runt min rygg. Han håller i något rött. Jag ser lätt i ögonvrån att det är något rött.
"Ja?" han mumlar det tyst.
"Jag.." jag kan inte säga mer.

_____________________________________________

Hoppas ni/du gillade den♥

Superbra! Typiskt Molly att försöka tvinga i alla massor med mat

Som alla nog vet(Eller inte) så älskar jag att skriva Så här kommer kapitel fyra:

Kapitel fyra:

(Perspektiv Alva)

Jag sitter inne i Ginnys gamla sovrum med Teddy visslande på golvet. Han läser i en bok. Själv sitter jag i sängen, tyst och stirrandes på brevet från Häx-akademin.

Kära Miss Alva Weasley

"Det är en ära att berätta att du har en chans att komma in på Häx-Akademin. Du bestämmer själv om du vill gå eller inte. Bara säg högt: 'Jag Alva Weasley accepterar/accepterar inte inbjudan'. När du accepterat kommer en lista på vad du behöver komma fram, men om du inte accepterar så kommer inget hända.

//Med vänliga hälsningar Professor Dunwoods"

Teddy tittar upp från hans bok och visslandet avtar.
"Vad är det?" Han håller boken framför hans mun och tittar på mig sådär hemlighetsfullt.



"Har du fortfarande inte ändrat tillbaks din rediga hårfärg?" jag försöker låta irriterad och byta ämne. Men det är svårt när han ler bakom boken.
"Äsch, jag tycker jag ser ganska snygg ut, faktiskt" Jag ser att han försöker se viktigt ut men jag vet att han bara försöker göra allt till en bra stämning.
"Ah.. säkert" jag suckar och tittar tillbaka. Professor Dunwoods... Jag tittar ner på brevet igen, varför inte prova? Så många känslor säger ja, så få säger nej. Inga säger kanske. Jag tittar runt i rummet som att försäkra mig att ingen lyssnar. Hela kråkboet är ju fullt av min släkt och nyfikna lyssnare. Jag lägger mig på mage och lutar mig mot Teddy. Jag vill inte ta några risker att någon ska höra.
"Du vet brevet.. Jag vill gå.. Men mamma och pappa vill inte.." jag har inte berättat för någon att mamma och pappa är kritiska. Såklart har jag berättat om brevet men inte om kritiken om skolan.
"Men.. berätta inte det då, bara åk" Teddy lutar sig fram, som att han inte heller vill att någon ska höra.
"Här" han räcker mig hans bok och jag tar den försiktigt. Jag nickar och sitter kvar. Teddy himlar med ögonen och suckar.
"Läs" han låter irriterad men ler. Jag kollar ner i boken, det är bara massa dikter. Jag läser högt upp en av dikterna:
"Du är mina tankar dag som natt. Du är i mina drömmar varje natt. Jag kan inte se mig själv utan dig. Utan din kärlek finns där inget ljus. Utan din hud mot min finns där ingen trygghet. Ditt leende får mig att falla på knä. Utan dig i mitt liv skulle mitt liv vara meningslöst." Jag tittar i boken och läser fler. Ett leende leker på mina läppar.



Solen lyser in även om det är snö ute och vinter. Jag ger tillbaka bocken till Teddy och tittar på mitt brev igen. Kan jag svara ja i hemlighet?
"Maten är klar!" Mollys röst ropar från köket. Molly har bett om ursäkt men tycker fortfarande att jag är för smal.
"Så ska vi gå ner?" Teddy ställer sig upp när jag kommer på att tänka på en sak.
"Jag ska byta om" jag sätter mig på sängkanten och går fram till min väska. Teddy står bestämt kvar. "Hallå? Gå ut!" jag ler och puttar ut Teddy ur rummet. Jag stänger dörren och byter snabbt om till en lätt klänning. Jag vet inte varför men jag rycker åt mig min lilla vita kanin som jag fått i julklapp.

När jag kommer in i köket är alla i full gång att äta allt från pannkakor till torkade vindruvor. Jag rynkar näsan när jag ser Fleur tugga i sig en av dem torkade vindruvorna. Jag sätter mig ner bredvid George. Direkt börjar han pladdra om hans underbara framgångar i hans karriär.
"Och skolgodiset är i högsta grad en underbar säljare!" George böjer sig ner till mitt öra. "Jag smugglade in lite vad som helst i din kanin, barra kolla på dragkedjan på magen" han sätter sig upp igen och jag tittar under bordet. Jag drar lätt upp lite av dragkedjan. George ljög inte, flera karameller är gömda där. Fast dem borde inte få plats, han måste använt magi. Jag sätter mig upp igen och tar en pannkaka. Jag äter snabbt upp den och ser att Teddy äter sin tredje pannkaka. Jag försöker få kontakt med Teddy men han tittar inte upp med blicken. Jag ställer mig upp och går upp tillbaka på rummet. Inne i rummet är det varmt och för första gången genomsöker jag detalj efter detalj. Ginny älskade verkligen Quidditch. Flera affischer på olika Quidditch-lag. Dörren bakom mig öppnas och Teddy kommer in. Jag tittar oförstående och argt på en affisch. Jag vet inte varför men plötsligt lägger Teddy en hand på min axel och jag rycker till. Jag vänder mig snabbt om och Teddy tar bort sin hand. Och jag kan förstå om han ser förvånad ut. Mitt ansiktsuttryck skulle nog få mig själv att rygga till.



"Förlåt,jag blev bara frustrerad av en affisch" Jag lägger ifrån mig Fluffy när ljudet av klösande klor på dörren hörs. Jag går fram och öppnar dörren. Beauty kommer spinnande in. Jag stänger dörren och sätter mig i dörren. Jag tar upp brevet. Teddy sätter sig bredvid mig.
"Ska du göra det?" Teddy tittar nyfiket på brevet. Jag nickar.
"Bättre att göra det nu innan jag tvekar.." jag sväljer och känner hur det bubblar i magen. Jag försöker andas normalt. Jag tvekar länge innan jag andas ut.
"Jag Alva Weasley accepterar inbjudan" jag håller andan. Först händer inget men plötsligt kommer en lista fram. Det står inte så mycket.

'Kära Alva Weasley, Vi är glada att du accepterar inbjudan. Men det verkar som att du inte vet vad som behövs. Men det kommer finnas här på skolan när du kommer. Det ända du behöver ha med dig är en katt '. Jag sväljer. Vad har jag gett mig in på?

Jättebra!

NU är jag här igen♥ Wow.. Mugglarportalen har verkligen blivit min favo plats på internet förutom Youtube♥ Men nu kommer kapitel fem!

Kapitel fem:

(Perspektiv Hermione)

Jag parkerar bilen utanför vårt hus. Alva går snabbt ut utan ett ord och med brevet i hennes hand. Vid middagen sitter hon tyst. Rose och Hugo går upp på sina rum. Antagligen spela på sina mobiler. Men vad ska man som trebarnsmamma göra?
"Mamma?" Alva tittar ner i hennes mat.
"Vad är det gumman?" hon ser så liten ut där hon sitter. Jag vill bara krama om henne. Ron gör ingen nytta han äter och går och lägger sig. Hans jobb har blivit hårdare och han behöver mycket sömn.
"Du vet det där brevet?" Alva tittar upp på mig. Jag drar efter andan, vad har hon gjort nu!
"Jag sa ja" hon ler ledsamt och går upp till sitt rum. Det blir tyst i köket och jag andas långsamt ut. Vad i hela friden.
"Ron!" jag ropar det så diskret jag kan men min gälla röst bryr sig nog inte om att alla ska höra..

(Perspektiv Ron)

Hermione ropar mitt namn och jag skyndar mig ut i köket.
"Vad är det älskling?" Jag tittar mig förvirrat omkring. Hermione lägger sitt ansikte i händerna.
"Hon svarade ja" det blir en stel tystnad. Inte sa Alva ja till inbjudan? Jag försöker trösta Hermione men det går inte att få henne att sluta gråta. Till slut sätter jag mig ner bredvid henne och håller om henne. I tystnaden av Hermiones tysta gälla andning hör jag lugna andetag borta vid trappan. Jag vänder lätt på huvudet och ser Alva stå i trappan, hon skyndar upp som en pil när hon lägger märke till mig. Hermione slutar gråta och går och lägger sig röd i ögonen. Jag gör det samma. Imorgon är det en lång jobbdag.

Nästa morgon kommer Alva tyst ner till köksbordet. Hon sitter tyst som en mus. Inte ens hennes andetag hörs knappt. Hermione försöker prata med henne i en timme. Rose och Hugo går och handlar. Det är tidigt på morgonen och jag ska precis gå till jobbet. Jag står i hallen. När jag plötsligt hör Alvas röst.
"Vad gör jag för fel?" Alva tittar upp på mig. Hon håller i ett hårt grepp om Beauty. Jag sväljer, vad menar hon. Fan att jag ska vara så långsamt tänkande!
"Ääh..." Jag kollar på klockan och tittar på Alva. Jag vinkar lätt med handen och transfererar mig snabbt.

(Perspektiv Alva)

Jags tår tyst i hallen. Varför svarade inte pappa på min fråga? Vad gör jag för fel! Jag släpper ner Beauty. Jag måste få prata med mamma. Jag hör att mamma skramlar i köket. Jag håller hårt i brevet jag fick igår från Häx-Akademin.
"Mamma.." jag vet inte vad jag ska säga men jag får väl förklara det så gott som går. "Det är svårt att förklara, men igår fick jag ett brev från Akademin.. Om en vecka.. Så ska jag åka... Det är också på perrong nio tre kvart.. Förlåt" jag tittar ner i golvet. Jag blir förvånad när mamma plötsligt kramar mig. Hon borde vara arg och rädd..
"Jag vet.. Jag är bara så rädd.. Akademin har inget bra omtyckte! Men vi ska fixa allt" Hon sätter sig ner på huk och ler. "Allt kommer bli bra.. Skaffa bra vänner så kommer allt bli bra" hon kramar om mig igen. Vi sätter oss i soffan och tittar på Tv. För vad ska man annars göra när ens mamma accepterat det man trodde skulle gå åt skogen? Kanske fira, men vem bryr sig? Jag men.. Allt är så svårt att tänka på! Men jag kan inte vänta på att få åka till Häx-Akademin! Och träffa nya personer!

(En vecka senare på perrong nio tre kvart)

Det är fullt av trollkarlar och häxor. Alla pratar och pladdrar. Jag håller om brevet, det jag fick för en vecka sen.

"Kära Alva Weasley!
Tåget till Akademin kommer före 'Hogwarts-expressen'. Bär bara normala kläder, tack. Häx-tåget går en timme före Hogwarts-expressen lägg det på minnet. "

Så hade det stått. Och precis som det stod i brevet kom tåget en timme före. Rose och Hugo tappar hakan när Häx-tåget kommer in rullandes. Det är helt vitt! I fönsterna sticker vissa ansikten ut, pojkar och flickor. Äldre pojkar, yngre pojkar, yngre flickor, äldre flickor. Alla har på sig vanliga vardagskläder. Jag tittar ner på min gröna lätta klänning. Jag hade tagit en T-shirt som var vit och grön. Det matchar bra som en vår outfit. Jag håller i min ryggsäck med lite kläder och några av Beautys saker. Beauty ska ju med! Tåget stannar helt och folk drar sig mot dörrarna. Jag tittar på mamma sen pappa och så mamma igen.
"Jag kommer sakna er" för första gången kommer jag att tänka på hur ensam jag kommer vara. Mamma ler och puttar lätt på mig som att säga 'gå nu! Så du inte missar tåget'. Jag ler och vinkar åt dem. Jag springer upp på tåget och kollar in allt. Allt är underbart fint och vackert. Jag hittar en ledig kupé. Jag sätter mig tillrätta och släpper ner Beauty på golvet. Jag inspekterar kupén. Det finns flera kattsängar och pinnar som ugglor kan sitta på. Jag tittar på när Beauty klättrar upp i en säng och somnar. Jag suckar och tittar ut genom fönstret. Jag tittar ut på stationen och ser mamma, pappa, Rose och Hugo. Ett svart hål sätter sig i mitt hjärta. Jag kan inte! Jag känner hur mina tårar trillar ner från mina kinder. Jag vill skrika, allt är så tyst. Allt blir som en stor klump. Och jag skriker... Skriker...



Jag tystnar direkt när Beauty fräser åt mig. Tårarna sitter i halsen och jag andas häftigt.
"Förlåt.. Jag bara.. känner mig så-"
"Ensam?" en röst kommer från dörren och jag vänder mig om. Det känns som mitt hjärta slutar slå. Jag nickar stelt. Han håller i en kopp och ser uttråkad ut. Han stänger plötsligt dörren och sätter sig ner.



Han stirrar mig i ögonen som att han inte ser mig. Han slutar att stirra och tittar ut genom fönstret. Han ser ut som att han vill dö, tänker jag. Killen suckar och tittar på mig med blicken.
"Jag är Luca" Han ler. Kanske en vän att få..