Tills alla stjärnor slocknar

Hej på er!
Jag älskar att skriva. Vet inte riktigt om jag är särskilt bra på det. Det får ni avgöra!
Hur som helst. Jag har planerat en fanfiction som heter: Tills alla stjärnor slocknar. Har kommit på en egen liten karaktär vid namnet Arielle Tyler. Hon går i fjärdeårskurken.

Här kommer en mall till berättelsen!


Titel: Tills alla stjärnor slocknar
Författare: Gabrielle Lovegood
Ratings: Inte värre än Harry Potter
Huvudkaraktärer: Arielle Tyler, Ginny Wealse, Luna Lovegood och Neville Longbottom. (Det här är de som kommer att vara mest med i boken.)
Generation: Det utspelar sig när Harry går i femte årskursen.
Handling: Arielle och Ginny är väldigt nära vänner. Och tillsammans med Luna går de med i D.A för att lära sig mer.
Med förhinder av deras nya lärare Umbridge försöker de hjälpa Harry och hans vänner. Arielle tror på Harry. Att Voldemort faktiskt är tillbaka och svär på att alltid hjälpa de. Samtidigt kommer det lite kärlek in i bilden när Arielle och Neville närmar sig varandra.


Okej någon som är sugen på att läsa? ♥
Det skulle vara jättekul ifall någon ville det.

*Bevakar*
DEN LÅTER AWESOME!!!

Låter bra!

Tack!

Vill du bli taggad över de som läser?

Ja

Låter bra

Du har en ny läsare! Låter awsome! ❤️

Tack för att ni läser!

Kapitel 1.

Det sista jag kom ihåg från förra skolåret var Cedrics död.
Hur Harry kom tillbaka med hans kropp... En stor klump växte sig i magen och jag försökte förtränga minnet.
Jag satte mig ner på sängen med borsten i handen och började långsamt kamma mitt toviga hår.
Min katt hoppade upp i mitt knä.
"Godmorgon Flisan!", sa jag och strök henne på pannan.
Hon blinkade med ögonen.
"Har du sovit? Eller har du bara jagat råttor och spindlar?" frågade jag och la undan borsten.
Hon la sig ner i mitt knä och jag lutade ryggen mot min kudde.
Jag lät mina fingrar glida genom mitt hår.
En kall rysning spred sig inom mig när jag verkligen tänkte tillbaka på den hemska händelsen.
Och inte nog med det. Han som ingen får nämna vid namn är antagligen tillbaka.
Jag tog fram igår dagens tidning.
Ett massa tjat om att Dumbledore har tappat förståndet och Harrys ända vilja är att få uppmärksamhet.
Ilskan spred sig inom mig när jag läste. Hur kan folk ens tro på det där.
Allt Fudge försöker göra är att inte skapa oro.
Och få alla att tro att han har allting under kontroll.

Jag läste en bit från tidningen:
Det är bara ett rykte Dumbledore kokat ihop för att eleverna ska få en orsak till Cedrics död. Och att Mr Potter själv skulle ha sett ni-vet-vem är så osannolikt att man nästan vill skratta åt det...
Jag slängde ifrån mig tidningen. Min hastiga rörelse fick Flisan att hoppa ner från sängen.
Hur kunde de skriva så?! Jag tog ett ilsket grepp om tidningen igen. Jag bestämde mig för att gå ner och äta frukost.
På vägen ner slängde jag in tidningen i brasan och det sprakade till. Sedan kände jag mig mer lugnad.
Jag kröp ut ur porträtthålet och gick till stora salen för att ta något att äta.
Tavlorna rörde sig, vissa gäspade och andra pratade med varandra. Jag kanske kunde ha väntat på att Ginny skulle vakna. Men jag behövde verkligen gå ut därifrån och rensa tankarna. Jag tog ett par djupa andetag medan jag klev upp på en trappa som rörde sig neråt.
Det här var första dagen på det här skolåret.
En ny lärare vid namnet Umbridge skulle bli vår lärare i försvar mot svartkonster. Undrar hur hon var som lärare.
Hon kanske var jättebra. Men med tanken på hennes tal igår verkade det inte riktigt så. Men jag skulle inte döma henne än.
Hittills hade vi aldrig haft kvar någon.
Mitt första år var med Lockman. Sedan med Lupin, han hade varit jättebra. Och jag önskar verkligen att han skulle fortsätta här. Och förra året hade vi...snarare trodde att vi att vi hade Moody. Han var väldigt galen av sig. Och jag vet inte vad som riktigt hände med honom. Hela slutet på förra skolåret var ett ända stort kaos.
Så jag har nu stora förväntningar av Umbridge.
Jag gick och satte mig vid Gryffindorbordet.
Harry, Ron och Hermione satt redan där men ingen från min årskurs.
"Hej.", sa jag och tog för mig av frukosten.
Alla tre såg deppiga ut. Lite som om de hade bråkat.
"Hej.", svarade Hermione kort.
Jag ville inte störa de så jag sa inget mer.
Samtidigt försökte jag tjuvlyssna när de pratade.
Men det var mycket jag inte förstod.
Och det var säkert mycket jag aldrig skulle förstå.

Det här var då första kapitlet.

(Alltså jag vet att det inte var världens bästa. Och jag är inte så duktig. Men jag hoppas ni gillar det ändå! )

♥ ♥

DET VAR AWESOME ÄLSKAR KAPITLET!!!

Tack så sjukt mycket!