I am Lily Evans {Svenska}

Halloj!

Jag hade tänkt skriva en fanfiction om Lily Evans och hennes skolgång och liv. Jag kommer även skriva lite om marodörerna, men främst Lily. Jag har en annan fanfiction, men har lagt den på is då jag inte var särskilt nöjd med den. Vem vet? Jag kanske fortsätter med den någon annan dag?

Jag hoppas iallafall att ni kommer att gilla den här.

Trevlig lässtund!

Rating:Om ni klarar HP så klarar ni det här.
Färdigskriven:Nej
Antal kapitel:

Kapitel 1
Ödet

Lily slog upp ögonen och såg sig omkring i rummet med de pastellrosa väggarna. Det var morgon och dags att kliva upp. Men.. Var det inte en speciell dag idag? Hennes morgontrötta hjärna arbetade febrilt för att komma på vad det var. Just det! Det var hennes födelsedag. Hon fyllde elva! Lily kände hur ett rus av lycka flög igenom hennes kropp. Det var hennes dag idag, och bara hennes! Hon kastade av sig täcket och tryckte in fötterna i hennes vita och fluffiga tofflor. Klitch klatch, lät det när hennes tofflor trycktes mot golvet medans Lily sprang ut ur rummet och ner för trapporna. "Det är min födelsedag! Mamma, pappa, Tuney, det är min födelsedag!

Lily satte sig på trappräcket och gled ner den sista biten av trappan innan hon rusade in i köket där hennes mamma stod och stekte dagens ägg till frukost. Hennes pappa satt och läste tidningen medans hennes syster Petunia försökte brygga kaffe åt de vuxna.

"Godmorgon och grattis på födelsedagen, min lilla solstråle!" sade deras pappa och lyfte upp sin yngsta dotter i knät. "Vad vill pappas stora flicka göra idag då?" frågade han sedan och lade tidningen på bordet.

"Jag vill bara ha en lugn dag med min familj." Svarade Lily och drack ur glaset med apelsinjuice som Petunia ställt framför henne.

"Då ska vi se till att det blir så." Sade hennes pappa och kramade om henne.

"Grattis på födelsedagen, syrran." Sade Petunia och Lily log. De hade alltid kommit bra överens. Visst, de bråkade som alla syskon. Men oftast var det lugnt.

Mrs. Evans satte ut tallrikarna och ställde ner stekpannan med ägg och bacon mitt på bordet. Snart så satt hela familjen och åt frukost, medans skrattet ekade i köket. Det dröjde däremot inte länge innan det hördes ett stort "Krack" i trädgården och det ringde på dörren. Mr. Evans reste sig förvånat upp och gick ut i hallen för att öppna. Snart så hördes en kvinnoröst.

"God morgon herrn, jag är här för att träffa Lily Evans, elva år" Sade kvinnan. Lilys pappa måste ha släppt in henne, eftersom kvinnan snart dök upp i köksöppningen. Hon såg ut att vara i fyrtioårsåldern och hade på sig en lång smaragdgrön klänning. Hennes svarta hår satt i en tajt knut i nacken. I sin högra hand så höll hon i ett brev med ett rött sigill på. Hennes blick fastnade på Lily, och hon log.

"Är det du som är Lily Evans?" Frågade hon.

Lily nickade långsamt och såg på kvinnan med sina gröna ögon. "Ja, och vem är du?" frågade hon, så artigt hon kunde.

"Jag heter Minerva Mcgonagall, och är biträdande rektor för Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Jag har ett brev till dig" Sade hon och räckte Lilly kuvertet som tog emot det med skakiga händer. Petunia däremot satte apelsinjuicen i halsen vid meningen "Hogwarts skola för häxkonster och trolldom". Ms. Mcgonagall vände blicken mot Petunia och rynkade på pannan. Petunia tystnade genast och sjönk ner i stolen.

Lily såg fortfarande ner i sitt brev, och läste det om och om igen. - Hon kunde inte tro det. Hon - en häxa? Det kunde inte stämma. Magi fanns väl inte?

"Hur vet jag att du inte ljuger?" Frågade hon och slet blicken från brevet för att kolla på Mcgonagall.

"Har någonting någonsin hänt som du inte kunnat förklara?" Frågade Ms. Mcgonagall med ett leende. Lily funderade och kom att tänka på en händelse i förra veckan.

Hon och Petunia hade haft ett stort bråk, och Lily hade blivit så arg att hon velat slänga någonting i väggen. Petunias dagbok hade svävat i luften och sedan slängts i väggen av sig själv. Hennes föräldrar hade blivit arga på henne, och Lily hade inte kunnat förklara vad som hänt.

Lily nickade och svalde, men log sedan tillbaka mot Ms. Mcgonagall. Lily var en häxa, och hon hade fått en inbjudan titll Hogwarts skola för häxkonster och trolldom.

Snart så hade Ms. Mcgonagall gett sig av, och Lily och hennes föräldrar var helt till sig av förväntan inför det så kallade Diagon Alley. - Häxornas och trollkarlarnas egna centrum. Lily hade fått en påse med pengar för att köpa sina saker för i nästa vecka. Någon som inte var glad var Petunia. Hon hade lagt armarna i kors och rynkade pannan något enormt.

"Jag vill också! Varför får Lily och inte jag?" skrek hon, men sedan började hon gråta av avundsjuka. Lily's leende försvann. Vad hände? Det var väl Petunia som hade tyckt att Ms. Mcgonagall var konstig? Lily suckade och gick upp till sitt rum. Det var lika bra att lämna Petunia ensam när hon var arg, det hade hon lärt sig för länge sedan.

Känn dig bevakad

Jättebra!

Jättebra!

Super!!!!

Super

Tack för alla kommentarer, här kommer nästa kapitel!
~~
Kapitel 2
Diagon alley

Lily slog upp ögonen en vecka senare och kände hur det pirrade i magen. I dag skulle hon åka till Diagon alley! Hennes födelsedag hade varit härlig, om man bortsåg från Petunias ilska det vill säga.

Hon svängde benen över sängkanten och skuttade fram till sin garderob, där hon slet fram första bästa par byxor och tjocktröja. Hon slängde på sig dem och rusade ner till köket där frukosten redan stod framdukad och hennes familj satt och åt.

"Måste jag äta frukost, kan vi inte bara åka nu?" klagade Lily.

Mrs. Evans log snett. "Klart du måste, hur ska du annars kunna bli stark och kunna utöva trollformler?" Påpekade hon.

Lily suckade och satte sig motvilligt i sin stol och slängde i sig maten som hennes mamma lagt upp åt henne så fort som möjligt.

"Klar!" Utbrast hon. Eller ja, så tydligt man kunde med munnen full av scones och marmelad. Hon sköljde ner allting med ett glas apelsinjuice som hon sedan ställde ifrån sig med en smäll innan hon kollade på sin pappa med ett stort leende. Hennes blick sade "kan vi åka nu?" väldigt tydligt.

Mr. Evans såg på sin dotter som om han inte visste om han skulle skratta eller gråta, men lade ned sina bestick på tallriken och reste sig upp. "Ja, då ska jag ringa Mrs. Roberts, och säga att vi släpper av Petunia om en halvtimme."

Mrs. Roberts var mamma till Ally, Petunias bästa vän.

"Ska inte Petunia följa med?" frågade Lily, och en våg av besvikelse sköljde över henne.

Petunia fnyste högljutt. "Varför skulle jag? Det lär inte vara så intressant!" Morrade hon och gick iväg för att byta om. Mrs. Evans harklade sig och plockade undan disken medans Mr. Evans gick iväg för att ringa Allys mamma.

Lily suckade och gick ut genom ytterdörren, där hon satte sig på det översta trappsteget. Det var en solig dag, och fåglarna kvittrade glatt i bakgrunden. Det var snart dags för dem att flyga iväg över vintern, och de såg ut att njuta av den sista värmen för året. Dörren öppnades igen och Lilys mamma satte sig bredvid henne. "Är du okej?" Undrade hon.

Lily skakade på huvudet och såg rakt framför sig. "Jag vill nog inte åka mamma, Petunia är så arg på mig."

Mrs. Evans skakade på huvudet och såg på Lily. "Hon kommer över det snart Lily, Petunia är bara avundsjuk. Hon vill också kunna magi."

Lily log snett och vände blicken mot sin mamma. "Jag hoppas att du har rätt."

Mr. Evans och Petunia kom gåendes från baksidan av huset. "Vi åker nu, kom." Sade Mr. Evans och gick mot bilen.

Lily tog sin mamma i handen och reste sig upp, innan hon också gick iväg till bilen och satte sig i ett av sätena. Petunia var redan där, och hon satt med armarna i kors. "Skynda er, Ally väntar!" Morrade hon. "Ally får vänta på att träffa dig tills skolan börjar om du inte blir mer respektfull!" hotade Mr. Evans och startade bilen.

En kvart senare så hade de släppt av Petunia hos Ally, och stod mitt i Diagon alley. Lily hade spärrat upp ögonen vid synen av alla häxor, trollkarlar, butiker och magiska djur. Folk hade kollat konstigt på dem vid synen av deras kläder, och Lily förstod att hon behövde köpa nya kläder. Sagt och gjort, snart hade hon gått iväg ensam till madam Malkins butik. Hennes föräldrar hade nämligen stannat för att prata med några trollkarlar.

Lily knuffade upp dörren till butiken och tog ett steg inåt. Det var tyst i butiken, endast några få barn i hennes ålder var där för tillfället. Hon granskade butiken, den var inredd med möbler i trä, och hela butiken var upplyst av en stor kristallkrona. Lily tryckte sig mot väggen och såg sig omkring efter personal.

"Behöver du hjälp raring?" frågade en kvinna. Lily ryckte till och vände sig om till höger, dit rösten kommit ifrån. Kvinnan var kort, och hade vitt hår. Lily tyckte att hon såg trevlig ut, men vågade inte riktigt gå fram, så istället nickade hon bara.

"Var inte rädd sötnos, kom här så ska jag hjälpa dig." Sade hon och log innan hon sträckte ut sin hand. Lily tog tag i den och följde med kvinnan till ett omklädningsrum. Kvinnan, som Lily antog var madam. Malkin tog fram ett måttband och mätte Lily från topp till tå, och runt midjan. Hon tog därefter fram en skolkostym som hon räckte Lily. Hon tog emot dem och gick in i omklädningsrummet. Kläderna fick henne att känna sig obekväm, men hon skulle nog vänja sig. Lily var ändå bra på att anpassa sig.

Lily tog på sig sina vanliga kläder igen och gick ut. Hon tog fram säcken med pengar och gick fram till kassan där hon lade upp kläderna på bänken. Kassörskan tog emot pengarna och och lade kläderna i en påse som hon räckte till Lily.

"Ska du också börja ditt första år på Hogwart?" Frågade någon bakom henne. Lily ryckte till och vände sig om så att hon stod framför en kille med svart hår och mörka ögon. Hon nickade, som förstenad.

Pojken log och sträckte fram sin hand, som Lily skakade. "Jag heter Severus, Severus Snape." sade han.

Lily log, glad över att träffa någon i hennes ålder.

"Trevligt att råkas Severus, jag heter Lily Evans." Severus log igen. "Vi ses på perrongen imorgon, Evans. Jag måste nog gå nu. Jag ska prova kläder."

Lily nickade och höjde handen i en vinkning. "Hejdå!" sade hon och lämnade butiken. Hennes föräldrar väntade utanför, och nu var det dags att köpa en trollstav.

"Hur gick det med kläderna, raring?" undrade Mrs. Evans.

"Jättebra, jag träffade en elev i min ålder också." kvittrade Lily. Hon knuffade upp dörren till Ollivander's butik och såg sig nyfiket omkring. Rektangulära boxar med trollstavar låg staplade på hyllorna så långt ögat kunde nå. En medellång man med grått hår som förmodligen var Ollivander dök upp.

"Kan jag hjälpa er med något?" Undrade han. Han såg mycket vänlig ut.

Lily harklade sig. "Öhm, jag ska köpa min första trollstav" förklarade hon.

Ollivander log stort och drog fram en låda. Han lyfte på locket och tog fram en trollstav. "Järnek, draksträng som kärna. Trettio centimeter." muttrade han och räckte Lily trollstaven.

Lily tog den i sin hand och gav den en lätt viftning. En hylla med lådor radade ner på en gång. "Oj, förlåt så mycket!" utbrast hon. Ollivander skakade på huvudet.

"Nej då kära barn, den passar inte dig bara. Det är allt!" Förklarade han och drog fram en ny låda. "Vide, enhörningshår och tjugofem centimeter" fortsatte han och räckte trollstaven till Lily som tog emot den och viftade på den.

Lily kände en värme i handen och ett sken spred sig i rummet. Hon spärrade upp ögonen, och värmen försvann lika snabbt som den kom. Ollivander log igen. "Jag tror att vi har hittat en trollstav till dig" sade han.

~

Dagen gick fort, och snart stod Lily på plattform 9 3/4 med sin familj, för Petunia hade också följt med. Med lite tjat från deras föräldrar.

"Jag lovar att skicka brev." sade Lily och kramade om sina föräldrar.

"Gör det, och vi ses i jul raring" sade Mrs. Evans.

Lily log och kramade om Petunia. "Jag önskar att du också fick åka" sade hon.

Petunia fnyste. "Sa hon Hogwarts skola för häxkonster och trolldom?, snarare Hogwarts skola för missfoster" fräste hon. Lily släppte sin syster och tog några steg bakåt. "Det där var inte schyst." påpekade hon. "Det var bara sanningen." morrade Petunia.

"Petunia, lugna ner dig." varnade Mr. Evans.

Lily skakade på huvudet och lyfte upp sin koffert på Hogwarts expressen innan hon själv klev på.

"Vi ses i jul!" ropade hon när dörrarna höll på att stängas. Lily ställde sig vid ett fönster och började vinka när tåget började röra på sig. Hennes familj hade snart försvunnit utom synhåll, och Lily vände sig om. Hon tog tag i sin koffert och började släpa den mot en kupée. Det fanns ingen där förutom en pojke som läste. Han hade ljusbrunt hår och såg trött och sliten ut. Lily öppnade dörren och harklade sig.

"Kan jag sitta här?" frågade hon. Pojken tittade upp från sin bok och nickade. "Visst" sade han och började läsa igen.

Lily gick in och satte sig framför pojken. "Jag heter Lily Evans, vad heter du?" Pojken såg upp igen. "Jag heter Remus Lupin." Lily log. "trevligt att råkas Remus Lupin!"

Dörren öppnades igen och två pojkar kom in. Den ena hade brunt hår och runda glasögon, medans den andra hade svart och lockigt hår som hängde över hans ögon. De gick rakt in och satte sig bredvid Lupin. "Tjenare, Remus." Sade han med glasögon. "Hej." svarade Lupin och vände blicken mot sidorna igen.

"Och du är?" frågade killen med håret och kollade på Lily.

Lily mötte hans blick. "Lily, Lily Evans" svarade hon och tog fram en bok ur sin koffert. "Jag är Sirius Black, och det där är James Potter" svarade han.

Dörren öppnades igen, och en till kille kom in. Lily hade träffat honom dagen innan. Hon sken upp och höjde handen i en vinkning. "Hej Severus, kom och sätt dig!" sade hon och klappade med handen på sätet bredvid sig. Han log och gjorde som hon ville.

"Dags för Hogwarts alltså, vilket elevhem vill ni sorteras i?" undrade James.

"Jag vet inte, Slytherin verkar rätt lockande" svarade Severus.

Sirius rynkade på näsan, som om han träffats av en äcklig stank. "Jag skulle ge vad som helst för att inte hamna där"

En till pojke kom in. Han var kort och rätt mullig. James vinkade mot honom. "Tjena Peter, kom och sätt dig" flinade han.

Lily suckade, James och Sirius innebar trubbel, det kände hon på sig.

Superbra
Känn dig bevakad

Tack så mycket!

Super!!