Smutsskallarnas beskyddare del 2
Forum > Fanfiction > Smutsskallarnas beskyddare del 2
Användare | Inlägg |
---|---|
Choixpeau
Elev |
NU ÄR JAG TILLBAKA MED EN FORTSÄTTNING!
Kommer att skriva lite mer här på första inlägget snart, men just nu längtar jag bara efter att få dela det första kapitlet med er. Kopierade en gammal lista, så alla användare finns inte kvar, tyvärr, och vissa nya läsare har kommit. Agnate smutsskallensmamma Barry Tråtter 1q2q3q LilyPotterOwl Mormor Malfoyine Kendra Minerva Snape HermioneGrangerr luna lovegood 21 emerentia Bella♥ Potterhead #1 Mr.Lupin Dumbledore02 Kenzarea Holytail ElinPotter24 Nordanhym smörbyttan True Potterhead esse Hermes Sagisen14 Queen Of Tea potter_fan Parva Fortemque aaaaaa 3 feb, 2016 18:47
Detta inlägg ändrades senast 2016-02- 3 kl. 19:17
|
Borttagen
|
Yay! =D
3 feb, 2016 18:54 |
Choixpeau
Elev |
Vill ni ha första kapitlet? Det är färdigskrivet.
aaaaaa 3 feb, 2016 19:10 |
Parva Fortemque
Elev |
Bevakaaaaar! Måste man dpck läst ettan så återkommer jag om typ ett dygn... x)
www.kulturforeningennimbus.com 3 feb, 2016 19:18 |
Borttagen
|
JAAAAAA!!!! BEVAKAR STENHÅRT!!!! LÄÄNGTAR!!!
3 feb, 2016 19:20 |
Choixpeau
Elev |
Dåsååååå! Hoppas att jag inte är alltför ringrostig, det var länge sedan jag skrev. x) Så det kanske inte är det bästa kapitlet någonsin, men tar gärna emot kritik så att jag kan utvecklas!
Kapitel 1 Det känns som att jullovet har tagit hur lång tid som helst, faktiskt längre än vanligt. Den här gången var det inte framförallt julklapparna som jag längtade efter, utan framförallt att få komma tillbaka till Hogwarts. Tiden hemma har rent ut sagt varit pest och pina. Min älskade familj har bara gått runt, låtsats om att jag inte existerar och inte nämnt ett ord om det jag varit med om under den gångna terminen. De som aldrig träffat henne, sett hennes blodtörst och hur beredd hon är att kasta dödsförbannelsen över vem som helst som råkar stå i vägen, kan uppenbarligen inte förstå. De beter sig som om det är mitt fel att pappas renblodiga (vilket är näst intill heliga, i deras ögon) moster råkar vara död, vilket det i och för sig är. Mitt fel att jag råkar vara vid liv. Jag orkar inte mer. Jag har faktiskt fått en del ugglor, i alla fall. Inte ifrån Idah, såklart, hon hade blivit placerad på ett mugglarbarnhem där ugglor var strängt förbjudna. Mugglare verkar förresten att vara riktigt korkade varelser. Tänker de försöka skicka brev genom att trycka på en skärm eller något liknande, eller? Den tanken får mig faktiskt att le lite i mörkret. Men från Anthon har breven strömmat in, och jag har fått dem alla dagar som Picco har kommit med posten. De gånger som jag har varit tvungen att skicka brevet med mammas gamla Treasure, en mycket gammal uggla som själv tagit på sig arbetet att se till att hålla "den ärovördiga familjen Malfoy" helt och hållet ren och fri från icke önskvärt smutsskalleblod, så har det första jag sett när jag vaknat dagen efter varit en hög med sönderrivna pappersbitar utanför dörren. I och för sig så gör det inte särskilt mycket, för Anthon har en tendens att skriva en hel roman om att han har köpt en ny kittel. Oftast skummar jag bara lätt igenom, medan jag gnager på pralinerna som han alltid skickar. Hans mugglarföräldrar råkar nämligen äga en stor chokladfabrik, vilket jag inte är det minsta ledsen över. Men trots alla brev och praliner, börjar det ärligt talat att bli rätt trist. Min otroligt vise far råkade dessutom förlora hela vår åker bakom huset i ett vad med den där Blaise, så nu kan jag inte ens hoppa upp på kvasten och spela Quidditch med Gemma där ute, utan får nöja mig med att cirkulera några varv runt skorstenen. Jag ser plötsligt på klockan, som hänger på sned ovanför sängen. Halv fem. Jag suckar djupt. Jag klarar aldrig av att sova på nätterna, det är som att hjärnan plötsligt har värsta partyt och jag att jag nödvändigt vis måste gå igenom hela mitt livs historia vid just den tiden. Typiskt mig att ligga och tänka halva natten. Jag vänder mig om, för att hitta ett skönare ställe på den hårda madrassen. Innan hade jag en helt okej säng, men så bestämde sig mamma och pappa för att jag och Gemma skulle byta rum, och Gemmas säng var alldeles för liten. Därför eldade de upp den, med madrass och allt, som de brukar göra. Varför vet jag inte, men det har väl någonting med att skryta om ens oändliga rikedom att göra. Jag har aldrig förstått mig på det där. Men hur som helst, så hade de inte råd att sedan köpa en ny säng åt mig, vilket betyder att jag får stå ut med att ligga på en tunn extramadrass på golvet som är full med loppor och annat som jag inte riktigt känner att jag vill veta exakt vad det är. Trevligt, trevligt. Trevligt är det också när jag vaknar fyra timmar senare av en snabb knackning på den robusta dörren. Det är dags att vakna. Långsamt och gäspande sträcker jag på mig och undrar om jag inte skulle kunna strunta i det och sova en timme till, eller två. Nacken gör ont efter en hel natt på det hårda underlaget, jag är så trött att jag skulle vilja dö ett tag och har absolut ingen lust att gå upp. Bara lite sömn till … Jag ska just till att slumra till igen, när jag minns vilken dag det är. Minnet får till och med mig att ivrigt flyga upp ur "sängen" och börja brottas med strumporna. Jag har alltid varit otroligt obegåvad på att ta på mig tunna nylonstrumpor, som mamma envist anser att jag måste ha på mig varendaste dag för att inte smutsa ner släktnamnet ytterligare. Men efter att jag lyckats dra sönder två par, så lyckas jag till slut och kan skutta ner för trapporna i mina nyinköpta mugglarkläder, som mamma motvilligt köpte till mig förra veckan då jag har vuxit en hel decimeter sedan i somras. Det är ett par blåa byxor i ett konstigt, obekvämt material och en långärmad, randig tröja. Pappa rynkar kraftigt pannan när jag kommer in i köket. Om det ogillande uttrycket är på grund av skutten eller för att jag bär mugglarkläderna som han själv varit med och valt, det vet jag inte. Jag tänker inte fråga heller. Jag häller bara i mig ett glas med pumpajuice och tar ett par snabba bett på en ostsmörgås innan jag klär på mig ytterkläderna och ställer mig att vänta utanför huset, medan de andra långsamt segar sig ut. Det ska bli så himla skönt att komma tillbaka till Hogwarts och slippa allting. Jag är nog den enda som tycker att skolstarten är lika med lugn och ro … aaaaaa 3 feb, 2016 19:30 |
Borttagen
|
JÄTTEBRA!!!!
Har ingen negativ kritik alls. Inte så konstigt, du är ju liksom bäst på att skriva! 3 feb, 2016 19:36 |
Choixpeau
Elev |
Skrivet av Borttagen: Nejmen rowling vad snäll du är! ♥ Blir så glad.JÄTTEBRA!!!! Har ingen negativ kritik alls. Inte så konstigt, du är ju liksom bäst på att skriva! aaaaaa 3 feb, 2016 20:23 |
Borttagen
|
OMG!!!!!!!!! Du dödar mig med din awesomighet!!!!!! AWESOME! Du borde seröst ôverväga en karriär som författare, för du skulle ärligt talat bli en jättebra sådan!
Det är omöjligt att ge dig negativ kritik bara så att du vet! 3 feb, 2016 20:27 |
Choixpeau
Elev |
Skrivet av Borttagen: Men TAAAAAAAAACK! Och självklart ska jag bli författare, det är min dröm. Tack igen, finns typ inget bättre än att få sådana här kommentarer OMG!!!!!!!!! Du dödar mig med din awesomighet!!!!!! AWESOME! Du borde seröst ôverväga en karriär som författare, för du skulle ärligt talat bli en jättebra sådan! Det är omöjligt att ge dig negativ kritik bara så att du vet! aaaaaa 3 feb, 2016 20:33 |
Du får inte svara på den här tråden.