Internatet - PRS!!!

Mall: Lilamupp

Namn:
Ålder:
Gillar:
Ogillar:
Personlighet:
Familj:
Utseende:
Övrigt:

Namn: Alexis Hastings (Kallas Alex av vänner)
Ålder: 15?
Gillar: Alex är mycket duktig på att rita och har ett anteckningsblock där hon skissar och gör hennamålningar. I Alexs kompisgäng ser de också mycket på filmer, till större delen dåliga b-filmer. Spelar gitarr och har rätt dålig musiksmak enligt sina vänner.
Ogillar: Jobbiga personer, skolan, grönt te och vuxna.
Personlighet: Lite högljudd och rätt pratsam, ser ut som en glad person men har egentligen gått igenom depressionsfaser. Ibland får Alex ångest och brukar då sätta sig ensam med musik och rita.
Familj: Pappa är en rik företagare i Indien och har en egen familj där. Så Alex har tre halvsyskon och en styvmamma I Indien. Mamman har grova problem och när hon till Slut klappar ihop måste Alex åka till pappan i Indien.
Utseende: Blek med tjockt mörkbrunt hår och ljusa, gröna ögon. (Dvs väldigt brittisk) Håret är just så långt att det går att sätta upp i en knut. Rätt smal och medellängd, har oftast på sig en munkjacka och smala jeans.
Övrigt: ...ååååå jag älskar redan AleX så mycket! Förlåt om det blev mycket text fick bara så sjukt bra backstory ideer :3Missy The Timelady

Namn: Clarie Banale
Ålder: 15
Gillar: Sjunga, Musikaler, Se världen
Ogillar: Vara instängd, ha tråkigt
Personlighet: Kan vara rätt sprallig, lojal, inte så lätt orolig
Familj: Mamma Dorsa
Utseende: V-format ansikte, stora klarblåa ögon, smala läppar, långt vågigt hår som hon färgar i rosa, blå eller grön, lång växt
Övrigt: Har en youtube kannal kallas Clarie The Azooom. Sjunger mycket och har bra/fin sångröst. Har en ovanlig sjukdom som gör att hon kan få 'attacker' (T.ex att hon svimmar/sommar/ Mår dåligt för inget/kan få väldigt ont) men det händer sällan.

Kan du börja? :3

Ja! Föresten lade till en sak :3 (ja jag behövde ha en sådan sak DXD)

~~~
Jag satt på min säng. Snart skulle jag till Indien. Enligt mamma skulle dem ha bra hjälp för mig att bli av med dem värsta sakerna. Jag blunda och lutade mig bakåt mot väggen samtidigt som fingrarna gick igenom det långa vågiga håret som jag nyss färgat till rosa/blå.

((Förlåt att det tog ett tag, glömde bevaka, kommer va aktivare nu )
"På alla bilder ser London ut som en drömstad. Ljuset på kvällarna som speglades i thames likt tusentals lysflugor, men London har en baksida. Gator som är smutsliga eftersom att ingen bryr sig om att städa där. Människor som ingen bryr sig om." Jag avslutade meningen med en punkt och lade boken under madrassen som jag sov på. Wilma, en av mina bästa vänner, snarkade högt och höll mig vaken. Men jag hade nog inte kunnat sova ändå. Det hade gått tre dagar sedan min mamma hört av sig, och det kändes konstigt. Hon brukade alltid ringa mig och sluddrigt meddela att hon mådde bra och snart skulle komma hem.
Min mobil pingade till och hela jag ryckte till. Wilma ålade sig oroat i sömnen.
Det var ett mail. Det var från socialtjänsten. Jag trodde att jag skulle svimma.
De tänkte skicka mig till Indien.

(gör inget )

Jag drog fram min lilla dator,började skriva lite på en novell om världen.Så klart var det första kapitlet ur mitt hemland, Australien, nästa var England, USA och så vidare.
"HAR DU PACKAT?" Ropade min mamma.
"JA!" Ropade jag irriterat tillbaka, det skulle ta minst en vecka innan vi skulle åka och jag vart tvungen att packa NU!

Tårarna brände i ögonen när jag läste igenom mailet. Min mamma hade hamnat på sjukhus, det stod inte hur, men på något sätt var jag inte förvånad. Eftersom att jag var minderårig och inte hade någon kontakt med min engelska släkt skulle de skicka mig till min pappa. Min pappa i Indien. Wilma hörde mina snyftningar.
"Alex?" viskade hon och rullade runt så att hennes ansikte syntes över sängkanten. "Hur är det?"
"De...de kommer skicka mig till Indien." snyftade jag och log tacksamt när Wilma satte sig ner bredvid mig och lade armen om mina axlar.
"En mardröm?"
Jag skakade på huvudet och visade henne mailet.
"Vilka tror de att de är egentligen? Du måste stanna här, vi kan gömma dig under min säng."
Jag fnittrade dumt mellan mina tårar och lutade mig mot Wilma. Avresdatumet var om en vecka, men det kändes som alldeles för kort tid

Tiden gick och jag vart alltmer piggare. Av någon anledning kunnde jag vara trött på dagen och så pigg att jag ibland inte ens sover på kvällarna. Andra gånger är jag trött dagen om och ibland är jag pigg hela dagarna. Förmodligen var det pågrund av mina konstiga sov ritualer. Klockan drog i väg och jag var allt mer rastlös. Tillslut bestämde jag mig för att gå ned.

Den sista veckan i London gick för fort. Förr hade jag drömt om att fly från staden med Wilma, bara åka ut i världen och se saker. Men nu förstod jag hur mycket jag skulle sakna att sitta på hustaken när det var solnedgång, att känna adrenalienet när man spang genom stadens gator.
Packningen gick snabbt, jag hade inte så mycket grejer. Helt plötsligt stod jag plötsligt på flygplatsen med min väska i handen. Kevin och William hade sagt hejdå utanför, av andledningar de inte ville nämna var de tydligen portade från flygplatsen. Det sista jag såg innan gaten stängdes var Wilma som pekade på sin telefon och gjorde tumme upp innan hur försvann ur mitt synfält för en lång tid.