Familjen splittras, familjen förenas

Hej! Min vän tyckte att jag skulle lägga upp min fanfiction även här, så nu gör jag det. Lämna gärna en kommentar över vad ni tycker

Snabb handling: handlar mest om Harrys lilla syster Amelia och hennes inblandningar i Harrys äventyr. Men det kommer ta ett tag innan hon kommer till Hogwarts
Ha en bra läsning

Chapter 1: Familjen Splittras

Ni har säkert redan läst om min brors liv. Om ni inte har det, så för er, men om ni inte visste om det så har han en lillasyster. Det är jag. Mitt liv är dock ingen dans på rosor direkt. Ni kommer snart få höra om det. En liten sak bara, anledningen till varför ingen har hört talas om mig innan. Jag gillar inte att stå i centrum. Så där, jag verkar mest i skuggorna. Nu vet ni.

Våran berättelse börjar den 31 oktober 1981, dagen då min familj splittrades.

"James, vart är Harry?"

"Han är här ute" Lily gick ut i köket och såg på sin man och deras lille son. Han var en exakt kopia av sin far men med sin mors ögon.

"Han börjar bli stor" James log emot sin fru. "Vart är Amelia?"

"Köket" svarade Lily. Amelia var parets två månader gamla flicka som var lik sin mamma. Längre hann paret inte sitt samtal förrän en man var inne i hallen. Det var Lord Voldemort.

"Lily, ta Harry och spring! Det är han!" James försökte ta upp striden mot den mörka trollkarlen men lyckades inte och blev dödad. Mannen gick efter kvinnan på övervåningen men hon klarade sig inte heller. Pojken överlevde däremot, av någon anledning. Mannen som mördat föräldrarna flydde från huset. I köket låg flickan kvar och undrade när hennes mamma skulle komma med hennes mat. I sovrummet på övervåningen satt pojken i sängen och grät för att han mamma inte rörde på sig.

En man kom in i det förstörda huset, hämtade pojken och gick ut igen. På utsidan mötte han barnens gudfar.

"Ge mig Harry, jag är hans gudfar." sade unge Sirius Black. Hagrid sade nej. Pojken skulle till sin moster och morbror. Dumbledores order. Sirius såg de båda åka i väg på hans motorcykel när han kom och tänka på flickan, vart var hon. Sirius var en av de sju som kände till flickans existens. Sirius gick in i köket med en gång eftersom han visste att Lily brukade ge henne mat vid den här tiden. Och som han misstänkte så var flickan där inne.

"Jag är här sötnos, ingen annan är här." mumlade han då han lyfte upp den två månader gamla tösen i famnen.

"Vart ska jag ta dig?" Han kunde inte ta henne till sin lägenhet eftersom han visste att Peter kunde tänkas leta där om han fick veta att flickan levde. Peter hade aldrig tyckt om flickan och de få gånger han hållit i henne hade hon börjat gråta och skrika. Och Harry hade snabbt varit framme hos dem (Hur han kunnat vara så snabbt visste dem inte).

Sen kom han på vart han skulle ta flickan. Han tyckte inte om det men hade inget annat val. Om han inte tog henne dit skulle hon troligen dö och han kunde inte låta henne göra det.

"Kom Amelia, vi ska resa hem. Vi ska till Grimmaldiplan nummer 12."

Den här kan ligga i HP, vara så du vet... gillar mycket mycket mycket!!

Hehe, bara för att det är du Anna får du ett till kapitel

Chapter 2: Grimmaldiplan nummer 12

Sirius tvekade en minut innan han, med Amelia på armen, höjde armen och knackade på ytterdörren till hans gamla barndomshem. Det hem han svurit att aldrig återvända till.

Dörren öppnades av familjen Blacks gamla husalf, Krake.

"Du, vad gör du här? Unge herr Black krossade sin mors hjärta när han rymde. Kunde han inte ha stannat borta?"

"Karke? Vem är det?" Sirius ryckte till då han hörde sin yngre bror tala.

"Regelus?" sade han. Hans bror kom fram till dörren.

"Sirius? Vad gör du här?" Regnet som hängt i luften över London hela den kvällen hade nu börjat falla.

"Jag behövde någonstans att gömma mig" svarade Sirius. Krake fnös.

"Inte här inte" muttrade han. Regelus såg skeptiskt ut.

"Du får tala med mor och far om det. De är i köket, följ mig" sade Regelus och visade in sin bror i huset.

De gick genom den långa mörka hallen, fram till dörren som ledde ner till köket och in i köket. Där satt deras föräldrar. Wulburga och Orion Black.

"Mor? Sirius är här" Regelus satte sig vid bordet och lämnade sin bror stående vid köksdörren med Amelia fortfarande i famnen. Sirius var förvånad att flickan inte hade börjat ge ifrån sig några ljud ännu. Hon var vaken, han kunde se hur hennes gröna ögon såg runt omkring köket och hon hade ett litet leende.

"Vad vill du här?" frågade hans mor och såg irriterad ut.

"Jag behövde någonstans att gömma mig." svarade Sirius.

"Kunde du inte varit hos den där Potter då?" frågade Orion. Sirius kände ett sting av sorg i sitt hjärta.

"Nej, det kunde jag inte. De dog i kväll" sade han med svag röst. De tre medlemmarna i familjen Black såg upp på de fjärde medlemmen.

"Dog? Men dem gick ju underjord." sade Regelus, som visste en del om saken eftersom dödsätarna talade om ämnet vitt och brett på deras möten.

"Vi blev förråda. Peter" svarade Sirius.

"Harry, deras son är hos deras moster och Peter kommer förstå att hon inte är död och komma efter henne och jag kan inte tillåta det, därför jag kom hit. Peter skulle aldrig leta efter oss här." tillade han snabbt.

"Vem skulle han leta efter?" frågade Orion.

"Amelia." svarade hans son och nu först såg hans familj flickan han hade i famnen. Mrs Black reste sig upp och gick fram till sin son. Flickan såg upp på kvinnan och log. Amelia sträckte ut en liten hand och mrs Black tog den, Amelia bet henne löst i handen och skrattade sedan.

"Hon verkar gilla dig." viskade Sirius.

"Kan jag få hålla henne?" frågade hans mamma. Sirius tvekade inte. Han sträckte över flickan och la henne i Wulburgas armar.

"Så kan vi stanna? Bara tills jag fått tag på Peter och fått honom betala för vad han har gjort" Sirius såg plågad ut. Hans mor log emot honom.

"Ni får stanna så länge ni vill."

Otroligt bra jag kan knappt fatta hur bra den är snälla skriv mer.
*bevakar*

Nytt kapitel
Tack för kommentarerna, de värmer ♥

Chapter 3: Besök

"Amelia, vakna nu" Amelia vände sig i sin gudfars famn, där hon tyckte om att sova eftersom hon inte drömde sina mardrömmar så länge han hade sina armar runt henne.

"Jag vill inte vakna, tass" mumlade hon och Sirius var tvungen att skratta. Hans smeknamn i skolan hade varit Tramptass men när Amelia väl hade börjat lära sig tala så kunde hon inte riktigt säga Tramptass så hon förkortade det till Tass.

"Du måste, sötnos" svarade han och reste sig upp från sängen. Dem hade delat på hans gamla pojkrum. Det var fullt med bilder av mugglar kvinnor (lätt klädda) och motorcyklar. Han hade gjort allt han kunnat för att irritera sina föräldrar men Amelia hade skrattat då hon kommit in i hans rum och när han försökt ta ner bilderna hade hon blivit ledsen. Hon tyckte att bilderna gjorde Sirius lite till den han var.

"Ni båda borde komma ner till köket. Mamma är på krigsstigen igen. Malfoys kommer" Regelus hade kommit in i sovrummet och log emot sin bror. Ända sedan dagen då Amelia kommit in i familjen Black hade de båda bröderna kommit varandra närmare igen, som de hade varit innan Sirius hade börjat på Hogwarts.

"Kommer Cissy och Draco idag?" Amelia satte sig upp i sängen. Regelus och Sirius skrattade. Flickan tyckte om när de båda kom. Hon brukade spöa Draco Malfoy i schack, det var deras far Orion som hade lärt flickan schack och såvida hon inte spelade emot Orion själv förlorade hon aldrig på det spelet.

"Ja, flicka lilla. Dem båda kommer, tillsammans med Lucius." sade mrs Black. Då hon klev in i rummet hoppade Amelia upp ur sängen och in i mrs Blacks famn.

"Måste Lucius komma?" frågade Amelia kvinnan hon betraktade som en fostermamma. De tre Blackmedlemmarna skrattade mjuk åt flickan.

"Tyvärr ja, det måste han." svarade Sirius och lämnade rummet tillsammans med sin yngre bror.

"Kom, det är dags att äta frukost." mrs Black lyfte upp flickan och gick ner med henne till köket.

Klockan ett ringde det på ytterdörren och Krake gick för att öppna. Utanför stod de tre medlemmarna ur familjen Malfoy stod där.

"Hej Krake" sade Narcissa och log mot husalfen.

"Miss Black" sade alfen förtjust.

"mrs Mafloy" rättade hennes make alfen med ett ansiktsuttryck som tydligt visade avsmak mot den lille alfen.

"Cissy!" Amelia sprang fram till kvinnan och kramade om henne.

"Hej gumman" svarade hon mjukt och svarade på kramen hon fick.

"Välkomna" mrs Black log emot sina gäster. Bredvid henne stod hennes man och bakom dessa båda stod deras söner. Men ingen utom Amelia, som nu släppt Cissy och vänt sig om mot Black familjen, såg att Sirius rodnade lätt.

"Krake, vi tar teet uppe i vardagsrummet" sade Orion till alfen som försvann ner till köket och dem andra gick en våning upp.

Spännande snälla skriv mer!
Snabb fråga bara hur gammal är Amelia nu?

Amelia är mellan 2,5 till 3 år


Kapitel 4: Mr Malfoy åker ut med huvudet före

"Amelia, vill du spela schak?" Draco såg på den unga flicka med en bedjande blick. Amelia log emot sin vän och hämtade brädet ifrån bordet där det alltid stod. Hon tog med det tillbaka till platsen vid den öppna spisen där Draco hade satt sig.

"Vitt eller svart?" Frågade hon.

"Jag har alltid svart." Svarade Draco. Flickan log och roterade brädet så de båda barnen fick sin önskade färg. De vuxna såg på de båda med glädje över att de kom bra överens, eller ja.. Nästan alla vuxna i alla fall. Mr Lucius Malfoy tyckte inte om att se Potter flickan komma överens med hans son så hon var dotter till en blodsförrädare och en smutsskalle. Han var arg hennes förmåga att redan vid hennes unga ålder visa tydliga tecken på stark magi.. Utan vare sig trollstav eller ord. Hon var inte ens tre år gammal ännu.

Lucius var även arg över det faktum att hon lyckats förändra hela den gamla familjen Black (som aldrig tyckt om smutsskallar) att sluta använda ordet smutsskallar och hon hade även fått Sirius familj att tycka om honom igen, även om han hade blivit borttagen från familjeträdet och rymt från familjen till Potters. Enligt Lucius var det en dålig sak.

"Min drottning tar din min så jag vann." Amelias röst avbröt hans tankar.

"Du använde inte ens ord ju." Sade Draco förbluffat.

"Behövs inte." Svarade hon.

SMACK!

Lucius hade gett flickan en rungande örfil för att ha vunnit för att hon hade fuskat (enligt hans mening). Detta resulterade i att mr Malfoy åkte ut från Grimmaldiplan nummer 12 med huvudet före.

"Och sätt aldrig din fot i mitt hus igen!" Sade mrs Black innan hon smällde igen dörren i Lucius Malfoys ansikte.

Ny läsare

*BEVAKAR*

Jätte bra snääääääääälla skriv mer.

Nytt kapitel Hoppas ni gillar det Liten förvarning, alla relationer som kommer att finnas i denna fanfiction ingår i min version av detta fantastiska universum som våran drottning J.K Rowling har skapat och om ni har några åsikter som är negativa om min version så håll de för er själva annars är alla kommentarer välkommna

Chapter 5: Linneskåpet i köket

"Då fick man ut den där ur huset, nu ska vi ha lunch. Krake, vi äter i vardagsrummet. Lite smörgåsar bara." Sade mrs Black som, fortfarande stod vid ytterdörren med Amelia i famnen vände sig till husalfen som kommit upp från köket då mr Malfoy hade fört massa oväsen när de tre manliga medlemmarna i Blackfamiljen hade puttat denne ner för trappan.

"Naturligtvis, matmor." Alfen buggade sig och försvann ner för trappan igen.

"Amelia, älskling. Kan du hämta en filt till mig från skåpet i köket?" Amelia reste sig upp från Orions knä där hon suttit och sett på när fadern slog sin yngsta son i schack. Draco Malfoy satt och bläddrade i en gammal bok som han hittat tidigare. Vart Sirius och Narcissa var visste man inte.

Amelia skyndade ner för trappen och in i köket i källarvåningen. Krake var inte där.

*konstigt* tänkte flickan snabbt innan hon skyndade bort till linneföråddet.

Det var inte så märkvärdigt med det om man inte öppnat dörren. Man kunde inte tro att det var ungefär dubbel storlek på skåpet, jämfört med dörren. Man kunde inte heller veta hur bra ljudisolerat det var med tankar på alla lakan, filtar, dukar och andra tyger som fanns där inne. Men det skulle Amelia snart få reda på. Hur mycket användning det kan vara att ha ett ljudisolerat utrymme.

Flickan la en hand på dörrhandtaget och öppnade dörren. Hon gav till en flämtning, drog tag i en filt, vände sig om och sprang tillbaka mot vardagsrummet. Men innan hon hunnit fram till hallen hade hennes gudfar hunnit ifatt henne, lagt en hand på hennes axel, snurrat runt henne och log svagt.

"Amelia, du får inte berätta vad du såg. Inte för någon. Förstår du?" Sade han allvarligt. Flickan nickade, Sirius släppte henne och såg henne springa upp för trappan och in i vardagsrummet där hans mor tackade för filten.

Sirius stängde dörren till sitt sovrum och såg ut genom fönstret mittemot.

"Tror du hon är tyst?" Sade en röst ifrån hans säng.

"Ja, det tror jag." Svarade han och log. Sirius gick fram till sängen och satte sig ner med huvudet i händerna.

"Jag är så ledsen, om jag inte rymt så hade.."

"Det är inte ditt fel." Avbröts han och han kände en hand på sitt lår. Han såg upp i sin kusins bleka ansikte. Cissy eller Narcissa log emot honom.

"Du gjorde det du trodde var rätt."

"Men jag lämnade dig till honom.." Han spottade äcklat ut det sista ordet. "Han fick 'göra kvinna' av dig."

"Nej, det gjorde han inte." Cissy flyttade sin hand från hans lår till hans kind.

"Du gjorde." Viskade hon och tryckte sina läppar emot hans.

Vem var någonting sagt att familjen Black är en normal renblodig familj utan några fel och brister.

Eller det kanske är normalt för en två, snart tre år gammal flicka att hitta sin gudfar i ett linneskåp i köket, i hans gamla familjehem och kyssa sin kusin som har älskat honom och han henne sedan innan de började Hogwarts.

Amelia lärde sig den där dagen att ingen familj, hur mycket det ens försöker visa det, är perfekt.