Mitt liv som örnen [SV]

Titel: Mitt liv som örnen
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 1
Färdigskriven: Nej
Rating: PG-13
Beskrivning: Den här novellen kommer handla om Brianna Morgan Yvainne Julie Oswald, en mugglarfödd flicka som på långt håll är släkt med Rowena Ravenclaw. Detta kommer som en chock för henne på hennes elvaårsdag, och hon blir skickad till hogwarts. Men kommer hon bli accepterad? Och hur kommer den där rösten hon hela tiden hör i huvudet reagera?

Jag börjar vid intresse.

mer .. tror jag :p

Haha, ja, jag håller med! Är nyfiken på den där rösten hon hör i huvudet...

YAY.

Kapitel 1:
Örnen i buren

Brianna hade vaknat tidigt. Den där drömmen igen. Det var en örn, ja, en stor ståtlig örn som stod i en öken. Sedan förändrades landskapet, och plötsligt var örnen fast i en bur. Den kämpade och kämpade, bet i stängslen, frammanade förskräckliga ljud och flaxade förtvivlad med vingarna. Gång på gång, varje gång Brianna hade den här drömmen, försökte hon låsa upp den släppa ut den. Men aldrig, ALDRIG lyckades hon. Hon vaknade varje morgon, genomsvettig och vettskrämd, som om det var hon som hade varit den stackars fågeln.

Brianna stirrade upp i taket. Det var mörkblått och här och var hade hennes pappa satt upp små självlysande stjärnor. De kändes rogivande att titta på dem när hon inte kunde sova. Men nu gick det bara inte.

Brianna virade sitt täcke omkring sig, och gick ned till köket. Klockan var bara fem på morgonen, men hennes mamma var redan uppe. Hon jobbade som sjuksköterska på ett närliggande sjukhus och hennes pass började klockan halv sex." Godmorgon mamma", mumlade hon och satte sig ned i en av stolarna. Hennes mamma log brett men lite trött mot henne." Godmorgon gullunge." Brianna gjorde en äcklad min, men log sedan smått tillbaka." Jag måste snart åka, du kan ta lite av den där äggröran vi åt igår till frukost", mumlade hennes mamma medans hon knäppte på sig kappan. Brianna nickade långsamt, men hon hörde faktiskt inte riktigt vad hon sade. Något annat rörde sig i hennes huvud. Det var rösten igen. Den där lågmälda, viskande rösten i hennes huvud. Det var inte en kvinnoröst, inte en mansröst, det var bara en röst. Och den sade saker åt henne. Befallningar. Råd. Ironiska kommentarer. Och idag var den arg. Mycket arg.

Bra

Wow, helt grymt kapitel. Asbra, spännande introduktion! Du måste uppdatera! Om du nu ser det här då heh...