Förbjuden Romans (Professor/Elev)

Hejsan!
Jag har skrivit denna "lilla" FF för oss alla att njuta av som vill
Jag hoppas verkligen att ni kommer tycka om denna. Alla som känner mig vet att jag är en total Rickmaniac, och Snape galen, därav kom denna FF:n till ^^

REKOMMENDERAR ATT NI LÄSER PÅ MIN WATTPAD ISTÄLLET DÅ DEN ÄR REDIGERAD OCH UPPDATERAD! Länk här nedanför och på min profil!

Kommentera och tumma JÄTTE GÄRNA!



Titel: Förbjuden Romans
Författare: Nordanhym
Rating: PG
Känsla: Breaking Benjamin - Give me a sign / Jordin Sparks - Battlefield
Färdigskriven: JA
Totalt antal kapitel: 26 + ett extra!
Antal kapitel upplagda: 26 + ett extra! - HELA UPPLAGD
Antal ord: 22.239
Samlingsinlägg: JA - klicka här!
Uppföljare: JA (längre ner i inlägget)
Handling:

Penelope Lovegood har sedan sitt första år på Hogwarts tyckt om sin professor i Trolldryckskonst, professor Snape. Under åren på Hogwarts har hennes förälskelse växt sig starkare och starkare. Penelope går nu i årskurs sex på Hogwarts och fantasierna om hennes mörka, mystiska professor fyller hennes dagar och nätter. Men är hennes känslor för honom besvarade? Vad kommer hända mellan dem? Förhållanden mellan Professor och Elev är strikt förbjudna och får alltså inte förekomma.

Men något händer som vänder upp och ner på Penelopes liv, något som får allt att känns mörkt och dystert, som om inget någonsin kommer kunna bli bra igen. Något som ingen ska behöva utsättas för vid sjutton års ålder.

Vad är det som händer?
Är hennes professor medveten om hennes känslor?
Känner han likadant för henne eller kommer Penelope att få sitt hjärta krossat?
Vem vet...

På min wattpad sida ligger alla mina FF´s uppe samt att där kommer alla nya FF´s att hamna.
Följ mig på wattpad: PenelopeAllixandra

Här kommer länkar till alla kapitlen:



Har skrivit klart UPPFÖLJAREN till denna lilla FF'n! Du hittar den här:
Förbjuden Romans ~ Uppföljaren (Professor/Elev)

Hoppas du läser denna och sedan läser uppföljaren!

Sedan får du gärna fortsätta med den tredje delen: Förbjuden Romans ~ Avslut

Läser!!!!!!!!!!! osv.

Yay!

BEVAKAR!!

Låter kul!

MÅSTE LÄSA!! *bevakar*

Yay!

Jippi!
Kan du lägga upp en kommentar till? Så får ni första kapitlet

JAJAJA *kommenterar*

Ofc!! *kommenterar*

Hej hej! Här kommer första kapitlet! hoppas ni tycker om det!


~Kapitel 1~

Jag sitter på trolldryckskonsten, professor Snape står längst fram i klassrummet och ser ut över oss medan vi läser i boken Avancerat Trolldrycks Skapande, vi ska läsa om hur man skapar trollbrygden Levande Död. Instruktionerna är komplicerade och jag håller på att läsa sidorna för andra gången, jag vill inte göra bort mig inför professor Snape. Jag tittar upp på honom där han står med sina armar i kors över sitt bröst, ljuset från fönstret gör att det ser ut som om han står i ett änglalikt sken.

Alla andra i salen börjar titta upp från sina böcker för att visa att de läst klart, professor Snape är inte den som väntar på att alla ska bli klara så när hälften har tittat upp börjar han tala med sin makliga och sakliga röst. Han uttalar varje ord med sådan bestämdhet att jag knappt kan sitta still på stolen i väntan på nästa ord som ska lämna hans ljuvliga läppar.
”Nu, för att kunna brygga denna kraftfulla brygd, måste ni vara uppmärksamma gentemot mina ord. Levande död är fasansfull och katastrofal om ni skapar den på ett inkorrekt sätt.” Hans armar släpper taget om hans kappa och den fladdrar vackert ner tills den hänger rakt gentemot sidan av hans kropp.

Nu sitter jag helt still vid min bänk, jag lyssnar spänt på när professor Snape talar. Han berättar vilka ingredienser man ska använda och i vilken ordning de ska tillsättas och avslutar med,
”...allt om hur man skapar brygden står i de sidor ni precis studerat. Börja.” Jag ställer alla saker i rätt ordning på min bänk. Jag läser sidorna en gång till, jag kan se att flera elever redan börjat på sina brygder. Efter en stund ser jag också att de flesta har problem med den femte ingrediensen, en form av stor böna som kallas för sopoforusböna.

Jag lägger ner min bok och börjar på min brygd. Jag börjar med vatten och tillför sedan malörten. Sedan fortsätter jag med att blanda i pulvret gjort av valerianarötter, sedan rör jag två varv i klockans riktning och lägger i sengångshjärnan. Jag läser i boken en gång till för att se till så allt stämmer än så länge.

Jag har studerat trolldryckskonst tidigare och redan läst alla böcker om det i biblioteket så jag har bredare kunskap än vad den vanliga sjätte års eleven har. Jag har läst att just sopoforusbönor, som används i Levande Död-brygden, är nästan omöjliga att skära. Vilket jag nu ser verkar stämma för det ser ut som mina klasskompisar försöker sticka en kniv i en sten. Jag lägger den på min bänk istället och krossar bönan med bladet av min kniv. På så vis får jag ut mer juice än vad jag skulle fått om jag hade lyckats skära den på något mirakulöst sätt.

Jag låter fyra droppar av bönans saft hamna i min kittel innan jag lägger ner den på bänken, jag läser i boken igen. Det står att man ska röra sju varv mot klockans riktning, inte med den. Men i en bok på biblioteket jag läste står det att man ska röra sju varv mot klockan och ett varv med klockan för att lyckas. Jag väljer att göra det istället, min kropp säger till mig att det är rätt sätt.

Jag tittar runt omkring i klassrummet, mina klasskamrater verkar inte ha lyckats, Mr Finnigan har någon grön sörja som kryper runt på bordet, Miss Parcys kittel kokar över och Miss Laviers kittel ryker det från. Ingen annan av alla eleverna i klassrummet verkar ha lyckats heller. Jag måste ha valt rätt när jag krossade och blandade annorlunda mot vad det stod i vår bok. Jag ser ner i min kittel och min brygd skiftar från den första lila-aktiga färgen till att bli genomskinlig.

Jag räcker upp handen, professor Snape stänger boken han läst i med en bestämd ryckning av sin hand och lägger den på bordet bakom sig, han går med långsamma, allvarliga steg mot mig medan han ser på alla andra elever runt om i salen som misslyckas totalt med sina brygder. Han ställer sig jämte mig. Jag kan känna hur små pixignomer svävar runt i min mage av upphetsningen över att få vara så nära honom.
”Miss Lovegood, du räckte upp din hand?” Jag sväljer hårt och nickar, han säger mitt namn så sakligt och drar ut på varje bokstav med sin rossliga stämma.
”Så, Miss Lovegood, vad är det du vill?” Hans röst är sträng och grov, lite raspig och han talar i en långsam och väldigt koncentrerad ton ännu en gång. Jag ser på honom där han står framför mig.
”Professor Snape, min brygd är klar.” säger jag och ser ner i min kittel, professor Snape lutar sig över bordet och ser ner i kitteln innan han vänder sig om och hämtar ett löv från en av växterna som finns på samma bord som han lade ner sin bok på.

Han går tillbaka till mig och släpper bladet över min kittel, det faller långsamt innan det landar och flyter omkring i två sekunder innan det brinner upp från kanterna och in.
”Uppenbarligen.” säger han bara innan han vänder sig om och går fram till sin piedestal. Han lägger armarna i kors och ser nedlåtande ut över alla elever.
”För er som ännu ej lyckats med brygden, Miss Lovegood har klarat uppgiften och är tydligen den enda i denna klass med tillräckligt mycket kompetens för att klara mina uppgifter. Nästa vecka ska vi studera vart man hittar de ingredienser som behövs för att skapa de mer komplicerade trolldryckerna. Vilket, jag hoppas, att fler elever har kompetens nog att förstå” Jag ler inombords när han säger att jag är den enda med kompetens nog att klara hans uppgifter, men jag håller mitt ansikte som det varit under hela lektionen. Intetsägande. Vilket inte är det lättaste.

”Ni som misslyckats, ni kan avbryta era handlingar och städa upp den röra ni orsakat. Miss Lovegood, du kan lämna rummet, tack för idag.” Jag nickar, plockar i ordning mina böcker och lägger dem i min svarta axelbandsväska. Jag ser upp på professor Snape. Ännu en gång nickar jag för att säga tack för idag. Han nickar tillbaka, det går nästan inte att se men det gör han faktiskt. Jag lämnar klassrummet bakom mig och går upp till min sovsal för att byta böcker till Örtläran med professor Sprout.

Den här var ju lika bra som Allixandra Dumot ju!!! Eller nej, inget kan slå Allixandra Dumot...