Allixandra Dumont - Hemligheternas Kammare

Ny läsare?
Jag jobbar på att skriva om denna FF, skriva klart den helt och hållet och sedan fortsätta skriva på serien. Jag håller på att publicera denna på nytt på wattpad (den blir tungt redigerad och mycket (!) läggs till och ändras). Jag rekommenderar att läsa på min wattpad istället för här.
Länk till min wattpad: PenelopeAllixandra
Länk till boken: Hemligheternas Näste
(Skrivet: 2019-07-30)

Hejsan, har börjat på en ny FF och hoppas att ni kommer tycka om den!

Jag kommer försöka att lägga upp minst 2-3 kapitel per vecka
Men eftersom att jag försöker vara petig och väldigt noggrann med det jag skriver så hinner jag inte lägga upp så jätte många fler kapitel än det
(Om jag inte sitter en hel lördag och skriver förstås, då kan det hända att det kommer upp ganska många kapitel.)

Titel: Allixandra Dumont - Hemligheternas Kammare
Författare: Nordanhym
Utspelar sig: Under Harrys andra år på Hogwarts.
Rating: G
Färdigskriven: Ja
Antal kapitel: 46
Handling: Allixandra har tidigare gått på Beaubaxton Akademi för Magi men hennes mamma (hennes pappa dog året efter hon föddes, dödad av dödsätare för att han vägrade att gå med Voldemort) dog när hon försökte skapa en ny besvärjelse, hon var alltid den som ville testa nya formler och trolldrycker vilket tyvärr orsakade hennes död.

På grund utav att Allixandra inte har någon annan släkt att vända sig till eftersom att de alla hade kämpat mot Voldemort under första kriget och blivit bestulna på sina liv av dödsätare eller konverterat till den mörka sidan så kunde hon inte stanna i Frankrike och tvingas flytta till England där hon tas emot utav familjen Weasley som tillsammans med hennes familj hade slagits sida vid sida mot Voldemort.

Lorraine, Allixandras mor, hade när Allixandra föddes utsett Molly och Arthur till Allixandras gudföräldrar. Så Allixandra flyttar till Weasley familjen i England och börjar på Hogwarts. Allixandra är även avlägsen släkting till Fleur Delacoure, de har samma gammel-, gammel-, gammelfarmor. Men eftersom att hennes gudföräldrar kommer före detta avlägsna släktband så flyttar hon till dem istället. Allixandra har träffat dem flera gånger tidigare men det är nu 3 år sedan senaste men hon vet att hon trivs med dem, hon är mer nervös inför att byta skola och behöva göra allt på Engelska istället för sitt modersmål som är Franska.

Men vad Allixandra inte vet är att mystiska saker försiggår på Hogwarts. Hon binder starka band med Harry, Ronald och Hermione under sommaren innan skolterminen börjar och de accepterar henne snabbt som en bästa vän och utökar sin trio till en kvadrant. Tillsammans måste de lösa gåtorna och de hemska händelserna som kommer att inträffa under det kommande året på Hogwarts.


I denna spoilern finns lite saker som är VÄLDIGT bra att
veta om Allixandra så läs detta innan du läser vidare:


Här kommer jag att göra en liten lista med länkar till alla kapitel så att ni inte behöver leta er genom varje sida


Information till läsare:

Puttar upp)

Här kommer första kapitlet!
Hoppas att ni kommer tycka om det!


Kapitel 1
~Att Möta Sin Nya Familj~

Tåget skumpar fram på den hårda rälsen, jag kan känna vibrationerna från tågets framfart och höra puffande ljud från loket i en ständig takt. Puff..Puff..Puff......Puff...Puff...Puff..Puff..Puff......Puff...Puff... Med benen uppdragna under mig och en bok i min famn sitter jag stilla på det ljusblå skavda sätet i min kupé. Utanför glider träd förbi i en suddig form och solen värmer mitt ansikte med sitt mjuka sken. Fokuserad på orden som löper över min boks sidor, boken tvingar mig att fästa tankarna på något annat än klumpen av nervositet som vilar i min maggrop.

Visslan ljuder och jag rycks ut ur min dagdröm om mamma i en lång sommarklänning på stranden när vi semestrade i Italien för två år sedan. Tåget sänker långsamt sin fart, visslan ljuder högt och gällt ännu en gång. Jag klär på mig min tunna jeansjacka över det mörk blå linne jag bär. Plockar ner mina två ohyggligt tunga koffertar från bagagehyllan, slänger min axelremsväska över axeln och väntar på att tåget ska stanna på perrongen.

Jag kliver ut ur tåget med alla mina tunga väskor och tar några steg bort från rälsen, ser mig nervöst omkring på jakt efter ett bekant ansikte bland alla människor som vimlar omkring runt om mig.
- "Allixandra! Allixandra!" hör jag och vänder mig om mot vänster, hållet rösten färdats från som jag knappt känner igen, Fred och George kommer löpande mot mig i en hiskelig fart. Efter kommer Molly och Ginny gåendes hand i hand.
- "Fred, George! Hej!" utbrister jag, mina engelska har en bred fransk dialekt och låter lite hackig, med ett brett leende på mina läppar över att få träffa dem igen för första gången på tre år.

Fred, eller möjligtvis George kramar mig första och sen kramar George mig, eller är det Fred kanske. Jag kan aldrig skilja på de här två, ännu mindre nu än förr eftersom det är så länge sedan tänker jag och ser på de båda med ett fundersamt uttryck.
- "Jag är Fred."
- "Jag är George." säger de med en mun och ger mig ett varmt leende av förståelse över min förvirring. Molly och Ginny har äntligen anslutit sig till oss.
- "Allixandra, va du har vuxit. Jag hoppas att resan gick bra?" Molly kramar om mig och ser med sina moderliga ögon på mig, jag nickar och ler mot henne. Ginny vinkar lite nyfiket till mig och fnissar när mina läppar ler tillbaka mot henne.

Vi lämnar King Kross bakom oss och stiger ut i Juni värmen, jag ser mig förbluffat omkring, London ser ut precis så som jag minns det.
- "Kom nu, vi hinner inte stå här och vänta, middagen måste lagas. Seså!" säger Molly och skyndar på oss andra fem över gatan. Vart ska vi? tänker jag fundersamt medan jag går efter Molly och Ginny med Fred och George bakom mig. Vi kommer fram till en liten blå Ford Anglia, George som drar min ena koffert och Fred som drar min andra lastar in dem i bagaget. Molly sätter sig i förarsätet och Ginny i framsätet. Fred håller upp dörren för mig och jag glider in till mitten av baksätet medan George kommer in från andra sidan och Fred hoppar in i bilen efter mig.

Bilen startar och vi börjar rulla ut från parkering, efter några svängar kommer vi in i ett underjordiskt garage där Molly trycker på en silvrig knapp på instrumentbrädan, jag ser frågande på Fred.
- "Bilen och det som är inuti blir osynligt så vi kan flyga hem." säger Fred och George med en mun till mig, nickades och leende ser jag rakt fram igen, ut genom vindrutan.

Efter några timmar i bilen landar vi på en smal grusväg och Molly trycker på knappen igen, gruset stänker om oss och vi lämnar ett torrt moln av damm över vägen, efter en krök kan jag se det höga lite rangliga huset som inte alls påminde mig om mitt ståtliga hem i Frankrike. Men det ser ändå hemtrevligt ut på ett något udda och förvirrande sätt.

Vi stannar på uppfarten och alla kliver ur bilen. Luften doftar friskt av sommar värme, solen steker det redan gula gräset på fälten som omger huset. Framdörren öppnas och ut väller ytterligare 3 rödhåriga personer och även en ung flicka med tjockt och bångstyrigt hår samt en pojke med svart hår och glasögon. Fred och George tar varsin koffert och bär dem in i huset medan Molly kommer fram med ett leende på sina läppar till mig.
- "Kom, de har alla väntat på dig." säger hon mjukt och jag nickar lite nervöst mot henne.

- "Allixandra, välkommen." säger den äldre mannen som jag vill minnas heter Arthur Weasley, han ger mig en varm kram och kramar sedan sidan av min arm med en mjuk hand.
- "Hej Allixandra." säger nästa person som är lika gammal som mig med en glad röst medan han synar mig uppifrån och ner,
- "Hej Ronald." svarar jag med ett mjukt leende och skakar hans framsträckta hand.
- "Hej, jag är Percy, du kommer nog inte ihåg mig." säger den tredje rödhåriga personen som jag inte kan minnas att jag tidigare träffat.
- "Hej, Allixandra, trevligt att träffas." svarar jag och skakar även hans hand.
- "Och detta är Harry och Hermione, de brukar stanna hos oss några veckor under sommarlovet." säger Molly och ler, jag nickar och skakar deras händer.
- "Allixandra, trevligt att träffas."
- "Detsamma." säger Harry,
- "Angeläget." säger Hermione och hennes handslag är fast men väldigt vänligt.

Jag får en snabb visning av huset och vart alla rum ligger. Mitt rum ligger högst upp och har en härlig rund form. Där finns en säng, en garderob, ett skrivbord och en fåtölj. Golvet knarrar lite härligt när mina fötter färdas över det och jag hör hur tvillingarna kommer upp för sista trappan med mina väskor.
- "Varsågod Allixandra, säg till om du vill ha hjälp med något eller undrar något. Vi står alltid till tjänst." säger de båda med en mun och jag ger dem ett brett varmt leende som visar mina snövita raka tänder. De ler tillbaka och lämnar sedan mitt rum. Jag ställer mig vid ett av de två fönstren och ser ut över fälten som omringar huset. Det kanske inte blir så hemskt att bo här, alla verkar så snälla, snällare än vad jag kan minnas att de var. Men, det är ändå inte hemma...

AWESOOME!!! *Bevakar*

Nemen, tack! Va glad jag blir ^^ Hihi

SKRIV NUUU!

Kapitel 2
~Skapa Nya Band~

Jag vaknar av ett pickande mot mitt fönsterglas. Jag drar av mig det fluffiga täcket och tassar på tå till fönstret i bara pyjamas. Det är Roux som placerat sig utanför på fönsterblecket och väntar spänt på att jag ska öppna, han flyger in direkt, sätter sig på min utsträckta arm och myser med sidan av sitt huvud mot mitt medan han nöjt ruskar på sina vingar. Han är svart som en korp med ögon som skiftar i gult och guld med svarta små prickar. Jag ler mot honom och stryker honom kärleksfullt över ryggen sedan kliar jag honom precis under näbben som är alldeles gul och matchar hans ögon perfekt.

- "Hade du en jobbig flygning hit gubben?" säger jag på franska och ler mot min uggla som blinkar med sina ögon och skakar på sig lite lätt.
- "Men det är bättre än att sitta i en bur i flera timmar i sträck, eller hur gubben?" han skakar ännu en gång på sin kropp för att säga ja. Mina fingrar stryker honom över vingarna igen för att sedan sätta ner honom på min skrivbordsstols ryggstöd.
- "Allixandra! Frukost!" Ropar Molly nerifrån botten av de många trapporna, jag går bort till min dörr om står på glänt,
- "Kommer!" ropar jag ner till henne och byter snabbt om till kläderna jag hade på mig dagen innan.

Roux ser på mig sömnigt och stänger till slut sina ögon precis när jag öppnar dörren för att lämna rummet och ta mig ner för alla trapporna till köket. Jag möts av en gäspande Ronald och en lika trött Harry bara en trappa ner.
- "God morgon." Säger jag med ett leende mot dem båda, jag har alltid varit en morgonmänniska vilket uppenbarligen de inte alls är.
- "God morgon..." mumlar de båda två och låter mig gå först eftersom de färdas mycket långsammare än vad jag själv gör.

- "Allixandra, god morgon raring. Sätt dig ner så ska du få i dig lite frukost." Säger Molly och jag nickar mot henne,
- "Dricker du te?" frågar Arthur med morgonpigga ögon medan han häller kokande vatten i sin stora mugg med en bild av en uggla på.
- "Ja Mr Weasley, men inte så här tidigt på morgonen." svarar jag honom med ett mjukt och piggt leende.
- ”Snälla, kalla mig Arthur. Du är familj." svarar han glatt tillbaka och stoppar in en bit stekt ägg i sin mun, jag nickar, tar en bit bröd som jag brer med smör och lägger ett stekt ägg ovanpå.

Frukosten hos Weasley familj är full av morgon prat, glada och trötta ansikten, alla pratar med varandra med glada röster och jag kan inte hjälpa det men jag känner mig lite utanför eftersom jag inte är van vid en sådan frukost stund. Hermione sitter bredvid mig och talar glatt med Ginny om skolstarten i september. Tydligen ska Ginny börja sitt första åt på Hogwarts och är lite nervös inför vilket elevhem hon kommer hamna i.

Jag lyssnar inte så noga på deras samtal, det känns för mycket som att tjuvlyssna för att tilltala mig, jag lägger min fokus på maten jag tuggar och riktigt njuter av. Detta måste vara det godaste ägget jag någonsin ätit.
- "Så Allixandra, hur känns det att börja på Hogwarts?" frågar Hermione mig plötsligt och jag rycks ut ur tankar om min ljuvliga frukost.
- "Umh, jo, jag längtar väl lite, men jag är mest nervös. De i min årskurs har ju redan gått ett helt år tillsammans och det känns som jag kanske kommer hamna utanför." säger jag med min engelska som har en fransk brytning och ger Hermione ett lite nervöst leende.

Hermione lägger sin hand på min axel och med ett leende säger hon,
- "Oroa dig inte, du har ju mig, Harry, Ron, Fred, George och Ginny ska ju också börja nu i september. Om du hamnar i Gryffindor förstås, men nästan alla elevhem är trevliga och välkomnar nya elever." Säger Hermione och innan hon hinner fortsätta avbryts hon av Ronald som hört vårt samtalsämne där han sitter på andra sidan bordet, mitt emot Hermione.
- "Ja, alla utom Slytherin. Men jag tror inte du hamnar där, du är alldeles för snäll och normal. I Slytherin hamnar renblodiga, uppnosiga, snofsiga, elaka människor. Som Malfoy." Han sa det sista med avsky, som om ordet Malfoy fick hans tunga att krulla sig av hat och jag hängde inte riktigt med i samtalet längre.

Hermione skakar på sitt huvud,
- "Ron, sluta, hon vet inte vem Malfoy är och hon har rätt till att skaffa sig en egen uppfattning om honom. Men du har ganska rätt om Slytherin, där vill du inte hamna Allixandra."
- "Snälla, kalla mig Alli. Vilka är de andra elevhemmen?"
- "Du har Hufflepuff, Ravenclaw och Gryffindor." När hon säger Gryffindor så vänder sig Harry om från sitt samtal med Arthur och ser på oss intresserat.

- "Gryffindor är det bästa elevhemmet av alla." säger han triumferande och Hermione skakar på sitt huvud uppgivet mot att de inte låter mig skaffa en egen uppfattning om något på Hogwarts.
- "Vi går alla i Gryffindor, men Hufflepuff och Ravenclaw är också bra elevhem. Ravenclaw uppskattar och föredrar intellekt, kunskap. Gryffindor är mest ansett att ha modiga elever, Hufflepuff anser att alla har ett värde och är bra på sitt sätt (Ronald hostar ordet "förlorare" och Hermione ger honom en hård blick) sedan har du Slytherin som anser att renblodiga, sluga och jag skulle vilja säga onda elever är de bästa och föredrar dem." Jag ler mot Hermione och nickar, hoppas att jag inte hamnar i Slytherin...

Jag, Hermione, Ginny, Ronald och Harry sitter i soffgruppen i det lilla vardagsrummet och diskuterar Frankrike, de är nyfikna på hur det var att gå på Beauxbatons och om det känns konstigt att behöva prata engelska istället för franska. Jag försökte svara på alla deras frågor så gott jag kan när Fred och George vandrar in i rummet och sätter sig på varsin stol.
- "..känns konstigt att prata engelska istället för franska och det känns som om jag inte riktigt har fått kläm på språket ännu men så länge som ni förstår mig så är det väl ingen fara antar jag." säger jag och ler mot Hermione som fascinerat lyssnar på mig.
- "Jag gillar din franska brytning, det får allt att låta väldigt vackert." säger Harry och ler mot mig.
- "Instämmer helt med dig Harry." säger tvillingarna med en mun och jag fnissar lite åt deras enighet och söta leenden.

- "Allixandra, har du kommit till rätta här ännu?" frågar Molly snällt när hon kommer upp till mitt rum lite andfådd från att ha vandrat upp för alla trapporna. Jag ser på henne där jag står vid min garderob och packar upp alla mina kläder ur mina två koffertar. Jag placerar mjukt in dem på garderobens olika hyllplan.
- "Snälla Mrs Weasley, kalla mig Alli, det är vad jag blir kallad hemma i Frankrike. Men ja, jag har kommit till rätta tror jag, jag ska bara packa upp denna kofferten med och min axelväska." svarar jag med ett leende mot kvinnan som har vågigt men tunt orange/rött hår.
- "Alli, kalla mig Molly, du tillhör familjen. Du får säga till om du undrar något eller vill ha hjälp med något. Vi finns här för dig och vi förstår att detta inte är en lätt tid för dig." Molly ser på mig med moderliga ögon och har ett omsorgsfullt leende på sina läppar. Jag nickar och håller tillbaka mina tårar vid tanken på att mitt gamla liv aldrig kommer tillbaka, hon nickar tillbaka och lämnar rummet.

Dörrens gångjärn klickar till när dörren sluts och jag lutar mig mot den stängda garderobsdörren och sjunker ner till golvet med tårar som strilar ner för mina bleka kinder. Mitt svarta, tjocka, halvlockiga hår faller ner längs med sidorna av mitt ansikte och jag snyftar in i mina händer.
- "Mor... Jag saknar dig så, jag saknar Frankrike, mitt hem, mina vänner, skolan... Jag saknar allt..." mumlar jag på mitt älskade modersmål mellan snyftningarna som jag försöker kväva med mina nu blöta händer.

Roux flyger ner från min stol och sätter sig på mitt högra knä som är uppdraget. Jag ser på honom när han ser på mig med sina oroliga ögon och lägger huvudet sött på sned medan han hoar lite tyst för att trösta mig. Jag ger honom ett ansträngt leende och rätar på mig så han kan hoppa ner mellan min mage och mina lår där ha lägger sig tillrätta. Jag lutar mitt huvud mot garderobens hårda dörr och sluter ögonlocken över mina isblå stora ögon. Ytterligare tre tårar tvingas ut och jag drar ett snörvligt andetag in genom näsan.

BRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!

BÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄST!

MÅSTE läsa!! Helt UNDERBART! (Ja, jag är upplivad, dels för att jag kommit hem från kören och sjunit mitt första Bach-stycke, dels för att determinism sååååå bra det du skriver!) *bevakar*

Harry-Potter-Bokslukaren: tack för att du taggade mig! Gillar att bli taggad!

Så bra! Var nästan lite orolig att du inte skulle gilla att jag taggade dig!