Mr Filch och mrs Norris

Mrs Norris
Mrs Norris reste på sig från den varma solstolen och gick in i huset. Där inne var det svalt och skönt och hon gjorde i ordning ett glas iste som hon njutningsfullt läppjade i sig. Detta var en oerhört varm sommar. Gräsmattorna i det lilla radhusområdet var torra och nästan bruna. Hon såg ut genom fönstret. Utanför dallrade luften och inte ett liv syntes. Jo, när hon skärpte ögonen såg hon en katt kila över vägen och in under den svalkande skuggan av en bil. Hon undrade hurdet skulle kännas att vara en katt och hade inte en aning om hur snart hon faktiskt skulle få veta det. Mrs Norris blev dåsig av värmen och gick upp på sitt rum för att ta en tupplur. Hon lade sig på
sängen och somnade nästan genast.
Blev inte så långt men ett litet smakprov.♥♥♥

Är Mrs Norris en människa? Lät intressant, fortsätt!

lät ganska bra, fortsätt

Mer, NU! Like It!

haha, me too

Mer!! *Bevakar*

jag med

Kom igen Krumben, meeer!

heeja

Kul att ni gillade den Här kommer mer:
__________________________________________________
När Mrs Norris vaknade var klockan nästan elva och hon var fruktansvärt hungrig. Hon steg upp och gick ner till köket där hon tog fram resterna från gårdagens middag och värmde upp den. Sedan satte hon sig och åt den, ensam som vanligt. Hon suckade och sjönk ihop lite på stolen. Hon hade aldrig träffat någon. Inte sådär på riktigt. Hon försökte trösta sig lite med att hon bara var drygt trettio år och att det säkert skulle komma. Denna tanke stärkte henne lite men hon kände sig ändå lite dyster till mods. Men hon reste sig tillslut och ställde ner den smutsiga tallriken i diskhon. Hon var trött och tänkte att hon kunde diska imorgon. Men just när hon skulle gå upp och lägga sig igen hörde hon ett brak ifrån tvättstugan. Hon skulle just öppna dörren dit in då hon hörde två viskande mansröster. Hon stannade med hjärtat i halsgropen och lyssnade.
"Det här är inte Mr Nordings hus, det här måste vara hemma hos en mugglare! Det måste ha blivit ett missförstånd!"
"Jag vet Filch, men du måste prata tystare! Det är mitt i natten och han, hon eller dem som bor här ligger förmodligen och sover! Nu måste vi försöka ta oss ut härifrån utan att någon hör oss. Jag kan besvärjelsen för flyttnycklar!"
Mrs Norris ryckte till. Det här måste vara inbrottstjuvar som talade i koder! Hon ryckte upp dörren till tvättstugan och vrålade:
"Rör er inte! Jag ringer polisen!"
Hon tände ljuste och där stod två män. Den ena var yngre, kanske trettio år, och med axellångt hår och den andre såg ut att vara runt femtio och hade en träpinne riktad emot henne.
"Transfigurata kattus!" utropade han och sedan hände allting väldigt fort. Ett blått ljus från träpinnen träffade henne i bröstet. Hon öppnade munnen för att skrika men istället kom ett fräsande. Hon slöt förvånat ögonen när hon kände hur golvet gungade till men när hon öppnade dem igen såg hon allt ifrån golvet. Hon vände vingligt på sig och klev undrande bort från en klädhög som hon stod i. Då fick hon syn på sin spegelbild och ryggade förskräckt tillbaka. Där stod inte en människa, utan en katt!