Låt floden komma [SV] [PG]

Hejsan kära häxor och trollkarlar. Detta är första gången jag skriver en fanfiction här på Mugglis. Innan jag börjar vill jag att ni ska veta att allting som händer i böckerna (av J.K Rowling) i Harrys sjätte år inte händer i min fanfiction. Ingenting som händer i Halvblodsprinsen händer här, så att ni vet och inte blir förvirrade! : )

Titel: Låt floden komma
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 2
Färdigskriven: Nej
Rating: PG
Beskrivning: Årskurs sex på Hogwarts har precis har börjat och korridorerna fylls av häxor och trollkarlar, deras prat om vad som har hänt under lovet och hur mycket de har saknat varandra. Harry Potter är en av alla dessa ungdomar - och han, precis som dem, har saknat slottet och all magi - för att inte tala om hans vänner. En av de här vännerna har ett leende som får Harrys ben att bli knäsvaga och det är första gången han känner den där känslan som kallas för kärlek sprida sig in i kroppen. En främmande känsla som får hans hjärta att slå tusen gånger snabbare.

Kapitel 1 - drömmen
Jag vill springa rakt in i dina andetag.

Fåglarna sjunger sin sång uppe i trädtopparna. Harry betraktar dem där han ligger i gräset, vars strån kittlar hans bleka hud. Himlen är blå, molnfri; sådär som den beskrivs i sagor med lyckliga slut. Solstrålarna dansar över hans ansikte, ner till hans hals och över hans nyckelben, så att han känner hela världen i hans lungor. Ett litet, knappt märkbart leende får form i hans ansikte och hans hjärta på ungefär 250 gram bultar hårdare än någonsin, av lyckan, av glädjen. Han vänder sig mot sin högra sida, låter sina ögon betrakta flickan med brunt, lockigt hår ligga med slutna ögon bredvid honom. Hermiones bröstkorg rörs upp och ner, upp och ner, av hennes andetag; ett bevis på att hon finns, hon är ingen av alla illusioner Harry någonsin har haft.

För honom är hon tryggheten, det svaga ljuset i det ändlösa svarta hålet, det vackraste som någonsin kommer existera; hon är allt. Hennes kinder är rosenröda, i samma färg som hennes hjärtformade läppar, hennes bruna ögonfransar ligger mjukt över hennes kind och bilder en skugga - hon är hjärtskärande vacker, en tanke som har snurrat runt i Harrys huvud flera gånger.
“Hermione?”
Han smakar på hennes namn, låter läpparna forma bokstäverna som han nästan snubblar över. Hon slår upp ögonlocken för att sekunden efter vända sin blick emot honom. Det känns som om hon kollar rakt igenom honom; får reda på alla demoner som någonsin funnits i hans liv, att hon tar reda på alla hemligheter de inte har talat om. Det känns som om hon håller ett hårt grepp om hans själ.
“Ja?”
“Du är underbar.”
Ett leende sprider sig i flickans ansikte. Hon flyttar sig allt närmare Harry, vilket gör så att deras bara överarmar rör varandra. Ljudet av floden som rinner under dem är som sång i öronen, tillsammans med de små, små fåglarnas kvitter. Nu känner han hennes andetag mot hans hals - ännu ett bevis på att hon är verklig. Hermiones ögon är fulla av liv och innan Harry vet ordet av har hon placerat en fjäderlätt kyss på hans läppar.
“Du är mer underbar,” viskar hon. “Du är obeskrivlig.”

Harry vaknar med ett ryck. Solstrålarna letar sig in genom fönstret; det är en tidig septembermorgon och det tar flera sekunder innan Harry förstår att det som har pågått i flera timmar i hans hjärna bara har varit en dröm. En dröm, som får hela hans kropp att göra ont - för han vet att den drömmen aldrig någonsin kommer att slå in.

awesome, my dear friend!!!

Den är jättebra! ♥

bra

Elderwand - tack hjärtat! ♥
Snövinge Åh tack ♥
Nymfadora Tonks Tacktack, hihi!

var så god

Jag vet inte när jag ska skriva ett nytt kapitel - men det kommer så fort jag har tid!

ok,den som väntar på något gottväntar alldrig förlännge så jag antar att jag kan vänta ett tag

Jag läser
bra!!!

Åh tacktacktack