Wrong[SV] [Pg-13]

Titel: Wrong
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 5
Färdigskriven: Nej
Rating: PG-13
Beskrivning: Harry, Ron och Hermione går sitt sjunde år på Hogwarts (ja, på Hogwarts, inte ute i världen och letar efter horrokruxer), då plötsligt allting vänds upp och ner för den lyckliga trion. Draco får upp ögonen för Hermione, vilket helt enkelt är wrong. Vad kommer hända när den tidigare uppnosiga, snobbiga slytherinpojken gör ALLT för att få Hermione?
_____________________
Hermiones bok föll i golvet med en duns. Krumben såg irriterat upp på sin matte där han satt i hennes knä. "Krumben! Var det där verkligen nödvändigt?", frågade Hermione argt när hon plockade upp boken som katten nyss knuffat ner. "Var nånstans var jag nu då..", mumlade hon och bläddrade fram och tillbaka mellan sidorna. Texten var liten och kompakt, boken helt utan bilder, och allt handlade bara om 'råttans betydelse för häxan genom tiderna'. Det var något som bara Hermione skulle läsa frivilligt. Krumben, som insåg att han fortfarande bara skulle bli ignorerad, hoppade ner med en förolämpad min och försvann upp till sovsalarna. Ron snubblade nästan på den yviga katten och muttrade nåt elakt om djuret. När han lyfte blicken och fick syn på Hermione sken han upp. "Hermione! Läser du fortfarande den där tråkiga boken? Lägg i från dej den en stund och häng med ut istället, har du sett vilket vårväder där är?". Han pekade ivrigt mot fönstret, och utanför sken mycket riktigt en varm vårsol. "Mm-hm", svarade Hermione, utan att lyfta blicken från boken. Med en suck gick Ron fram till henne och smällde igen boken. "Kom, nu går vi". Utan att hinna protestera drogs hon ut av Ron.

På gården sprang flera förstaårselever omkring och lekte. Ron och Hermione strövade ner till sjön där de satte sej i gräset. Ingen sade någonting, men tystnaden var skön och inte alls påtryckande. Ron sneglade på flickan bredvid sej. Flickan som han börjat tycka om så mycket. När Hermiones blick vändes mot honom rodnade han och vände snabbt bort blicken.

Under ett träd, bara ett tiotal meter därifrån, satt Malfoy, Crabb och Goyle. Draco åt ett rött äpple som han stulit från en förstaårselev i fängelsehålan. Han tuggade och svalde långsamt medan han iaktog de två gryffindoreleverna som satt nere vid sjön. Crabbe och Goyle bråkade om något, troligen en muffin, men han hörde inte deras käbbel. Hermiones mörka hår glänste i solen, Draco tyckte det nästan såg ut som en gloria runt hennes huvud. Han slängde äppelskruttet i gräset bredvid sej och suckade. Den där gryffindorflickan... han visste inte varför, men hon var... intressant. "Vad ler du åt?", frågade plötsligt Crabbe och såg förundrande på Malfoy. Den vithåriga pojkens blick hårdnade snabbt och han slutade genast att le. "Jag log inte, pucko", fräste han utan att se på Crabbe. Tydligen nöjde han sej med det svaret, för ett par sekunder senare fortsatte han gnabbas med Goyle om den sista muffinsen. Draco släppte sina följeslagare med blicken och såg mot Hermione igen. Hon skrattade åt något Ron sade, och hennes ögon tindrade. Ron såg minst lika glad ut. Han hade en svag rodnad på kinderna, och log med hela ansiktet. "Den där... jäkla Weasley...", muttrade Draco. Vad var det som Hermione såg i den där rödhåriga råttan som inte han hade, undrade Draco och sänkte blicken.

Hahah, den var riktigt bra!

..och värre ska det bli! x)
Tack

Det är kul att Malfoy gillar Hermione, det är ju typ det sista man väntar sig

Nä, vad gulligt! ♥♥
Har bara läst en Malfoy-Mione förut, och den var vääääääääldigt annorulnda!
Men jag tycker det ska bli kul att se hur det här utvecklas!

Jag satsade på det uddaste paret man kunde tänka sej, så ja, det blev verkligen annorlunda x)
______________________
Fotsteg en bit från slytherineleverna fick Draco att vända på huvudet. Harry kom gående med sikte på Ron och Hermione. Han höjde handen i en hälsning, och skulle just ropa nåt då han fick syn på Malfoy. Harry sänkte långsamt handen och hälsningen blev bara halv. Han såg misstänksamt på Draco, men fortsatte gå mot sina vänner. Malfoy såg med hatisk blick tillbaka på sin 'fiende', men gjorde inget. När Harry väl kommit fram till sina vänner sade han något som inte hördes upp till trädet. Både Ron och Hermione vände huvudet mot Draco, och skarpt på honom. De visste inte att han suttit och iaktagit dem en lång stund. När trion märkte att Malfoy fortfarande stirrade på dem reste sej Hermione och Ron. Dracos hjärta slog lite fortare när han såg på gryffindorflickan. Trots att hon såg arg och misstänksam ut kunde han inte låta bli att beundra henne. Det flygiga håret, hennes tindrande ögon och de söta läpparna. Plötsligt var de framme vid trädet, och Malfoy väcktes ur sina dagdrömmar. "Hur länge har du suttit och spionerat på oss?", frågade Ron hårt. Den smala, bleka slytherinpojken reste sej sakta och värdigt. Hans kumpaner Crabbe och Goyle kom också på fötter, och såg ut att vara redo för strid. "Skolområdet är fritt, jag får sitta här om jag vill det", svarade han nonchalant till Ron, även om han tittade på Hermione. "Ljug inte, din falska orm", väste Ron. "Vad är det du har för dej?", frågade Harry och såg genomträngade på Draco. "Jag förstår inte vad du menar, Potter", sade Draco med betoning på efternamnet. Han kastade en blick på 'glasögonormen' innan han vände tillbaka blicken mot Hermione. Hon såg osäker ut, och hennes tidigare arga ögon började nu bli lite rädda. "Vad.. vad glor du på?!", frågade hon argt. Han svarade inte, utan log bara. Inte ett av sina vanliga, kalla hånleénden, utan ett normalt, nästan varmt. "Kom, vi går.. han är ju sjuk i huvudet", muttrade Ron och tog Hermione under armen. Trion gick iväg mot slottet, men Hermione kastade en sista, osäker blick över axeln.

Hon kände sej osäker när hon gick upp mot slottet med sina vänner. Malfoy var skum, men vad var det för leénde han gett henne nere vid trädet? Hon kunde inte få bilden ur huvudet; den smala, bleka pojken med nästan vitt, glansigt hår. Hermione svalde och sneglade mot Ron. Han verkade fortfarande upprörd, och diskuterade buttert med Harry. De stora portarna stod öppna för att släppa in vårluften, och de gick raka vägen in till stora salen för att äta lunch. Självklart serverades det utsökt mat, men Hermione kunde inte äta. Den friterade kycklingen låg orörd på tallriken, och glaset var fortfarande fullt av pumpasaft. "Hall-åå? Her-mio-ne?". Hon ryckte till och såg förvirrat på Ron som nästan skrikit för att få hennes uppmärksamhet. "Vad är det med dej, sitter du och dagdrömmer? Du är väl inte sjuk?". Både han och Harry såg smått oroliga ut, men hon bara skakade på huvudet. "Nejdå, jag mår bra, lite trött bara", sade hon och log. För att understryka vad hon sagt skyfflade hon in en gaffel med kyckling i munnen och tuggade energiskt. Hon svalde, men maten kändes bara som en klump i halsen. Vad var det med Malfoys ögon som hon inte märkt tidigare? Det var något nytt med honom, något hon inte märkt förr.

Jättebra! Skriv mer Nu!

Den natten sov Hermione oroligt. Konstiga drömmar, fyllda av slytherins färger och ett blekt, magert pojkansikte. Hon vaknade med ett ryck och drog häftigt efter andan. Lakanen klibbade mot huden och håret låg i strimmor mot hennes panna. Det var fortfarande mörkt ute, klockan var knappast över två. Hermione svängde fötterna över sängkanten och satte sig upp.

Den tjocka damen snarkade till när gryffindorflickan slank ut. Golvet var kallt mot hennes nakna fötter, och de dragiga korridorerna fick henne att huttra till. Den tunna filten hon svept om sig i sällskapsrummet värmde inte mycket, och hennes tunna nattlinne var inte heller särskilt varmt. Utan att egentligen ha ett mål strövade hon igenom korridorerna, vilket inte var särskilt normalt beteende för stjärneleven. "Ute på nattvandring?". Rösten fick Hermione att skrika till, och hon slog handen för munnen. Hon svängde sej snabbt om och fick se pojken hon drömt om. "Malfoy, vad vill du?", frågade hon när hon återfick talförmågan. Hon lät mer förvånad än arg, och Draco log. Han var inte klädd i pyjamas, utan gick fortfarande i skolkostym och mantel, och den lättklädda flickan rodnade. Hon drog filten tätare omrking sej och såg ner i golvet. Pojken tog ett steg närmare. "Fryser du?", frågade han, men fick inget svar. Han drog av sej manteln och försökte lägga den över flickans axlar. "N-nej tack. Jag fr-fryser inte", sa Hermione och drog sig undan, även om hon nu klapprade tänder. Hon kände sej osäker, tänk om han planerade något? Tänk om det fanns nån besvärjelse lagd över manteln? "Du fryser så du skakar...", sade Draco och lade bestämt manteln över Hermiones axlar. Hon höll andan och väntade spänt på att något skulle hända, men allting förblev lugnt. "Eh.. tack", sade hon långsamt och drog manteln lite tätare omkring sej. Den värmde faktiskt rätt skönt, märkte hon. "Så.. vad gör du ute en natt som denna?", frågade pojken och såg på gryffindoreleven med huvudet på sned. "Jag kunde inte sova", svarade hon sanningsenligt och ryckte på axlarna. Hon studerade mönstret i stengolvet, att möta Dracos blick vågade hon inte. Malfoy tog ett steg närmare. Han stod knappt en halv meter från henne nu. Hjärtat bankade i bröstet på flickan när hon sakta lyfte huvudet. Draco log, ett varmt, hoppfullt leende. Långsamt lyfte han en hand och rättade till manteln på flickans axlar. Hermione stod som förstenad och såg på honom. Vad var det som hände? Tankarna snurrade vilt i huvudet. När pojken lutade sej lite närmare Hermione tog hon ett steg tillbaka. Hon backade rakt in i stenväggen, och var tvungen att stanna där. Hon tryckte sej mot de kalla stenarna och såg på Malfoy. Han såg inte besviken ut, utan nästan bestämd. När han lutade sej framåt igen kunde inte Hermione dra sej undan.
_________
lol, cliffhanger ;')

Aaaaa!!
♥♥♥♥♥
Det är superbra! ♥

Haha, jättebra med cliffhanger