En Saga om den där Häxan

Titel: En Saga om den där Häxan (Lite flummigt)
Var: lite här och där
När: i samma tid som Harry Potters fast ändå inte
Hur: jaa du...
Huvudperson: Lunamoni (Jag har lånat namnet från min bästis, Lunamoni)
Lunamoni är en fullblods häxa, som en dag äntligen fick sitt brev. Du kan få fantisera hennes utseende hur du vill, men hon är typ 150 cm lång...
Lite klumpig, men väldigt hjälpsam. Bra på trolldrycker. Hon är förresten en Metamorfmagus
Handling: Som sagt så fick hon äntligen sitt brev om att komma till Hogwarts. Men saker och ting blir inte som hon tänkt sig. Och lite mer, som jag inte berättar här. Det får du läsa om...

Kapitel ett
Dagarna före brevet

Nu var hon äntligen elva, hon hade fyllt elva för två veckor sedan nu. Sommarlovet började gå mot sitt slut, men Lunamoni väntade fortfarande spänt på sitt brev. Även fast hon började ge upp hoppet; Hon hade inte visat ett enda tecken för minsta lilla strimma magi i sig på alla dessa år. Tänk om hon var en ynk! Tänk om hon aldrig skulle få se Hogwarts, som hon så länge drömt om. Nu satt hon där i sin säng och tittade ut genom fönstret, på spaning efter en uggla. Då klickade dörrhandgaget till och in kom hennes mamma och pappa med bekymrade miner. "Luna, gumman" Började mamma. "I fall, du inte skulle få något brev, så bli inte för besviken" fortsatte pappa. Hon kände sig hemskt ledsen just då, när det kändes som att hennes föräldrar också gett upp hoppet. De sa go natt och gav henne var sin kram och gick ut och stängde dörren efter sig. Länge låg hon och tänkte på att om hon var en ynk måste hon ju fortsätta att gå i sin gamla mugglar-skola. Till slut somnade hon.

Vart lite kort...

Skulle nån villa att jag skrev lite mer?

MEER! ♥

Tack!
___________________________________

Kapitel två
En ny frisyr


När hon vaknade nästa morgon, gnuggade hon sig trött i ögonen och tog på sig sina kläder. Hon kände lukten av rostat bröd, bacon och ägg. Hon gick ut i köket för att äta frukost, men när hon mötte sina föräldrars blick såg hon att de stirrade med chockade miner mot hennes hår. Mamma öppnade munnen för att säga något men stängde munnen. På pappa såg det ut som om han skulle säga något och till slut sa han: "Har du tittat dig i spegeln idag?" Lunamoni såg undrande på dem. "Tycker ni jag ska det?" Både mamma och pappa nickade och hon gick in på toan för att titta sig i spegeln. När hon såg sig själv blev hon lika stirrandes och Chockad som hennes föräldrar. Där stog hon med allderles cericerosa hår, lockigt var det också. Hon som brukade ha brunt och platt hår. Mamma kom in. "Jag tror att du kommer få ditt brev ändå." Lunamoni började le. "Men varför ändrades mitt hår? Är jag en sån där microfon?" Mamma skrattade. "Metamorfmagus menar du väl?" "Jo, juste! Så heter det ju." Mamma log. "Prova att ändra något!" sa hon. Lunamoni konsentrerade sig på blått och burrigt hår. Hon knep igen ögonen och tänkte intensivt på blått hår. Efter ett tag sa mamma: "Bravo! Men kunde du inte ha valt nån annan färg?" Lunamoni såg sig i spegeln och upptäckte att hennes hår var träskgrönt och stripigt. Hon såg lite sorgsen ut. "Äh... Du kommer lära dig det på Hogwarts!" Sa mamma lite tröstande. "Seså, gå och få i dig lite frukost nu. Det kommer att bli en spänd dag"

Gud så bra! Bra att hon upptäckte det!

Kapitel tre
Spilld juice och mystiska grunkor

Lunamoni gjorde som hennes mamma sa och gick och åt frukost. Medans hon åt ett kokt ägg tänkte hon nervöst på om det skulle komma något brev. Hon tittade ut genom fönstret men såg ingenting, så hon fortsatte att äta. När hon var klar började hon plocka undan. När hon stod vid kylskåpet såg hon att hon hade lite juice kvar. Just när hon skulle till att gå och dricka upp det, drämde nånting stort och brunt in i det så det flög juice över henne. När hon hade gnuggat juicen ur ögonen såg hon vad det var som satt och putsade sig på deras köksbord. En stor brun tornuggla. Lunamoni blev allderles mållös och det enda hon fick ur sig var ma...ma...pap... Glaset föll i golvet med ett ljudligt krasande, och hennes föräldrar kom in för att se vad som hände. Då började båda att le till denna roliga scen; det var juice runt hela köket, fullt med fjädrar och dun kring golvet, en alldeles lamslagen Lunamoni och det krossade glaset. Lunamoni gick fram till ugglan och tog försiktig ut brevet från dess mun. Sedan flög den iväg. Hon öppnade brevet med ett nervöst leende på läpparna. "Det är det" stammade hon fram. "Jahapp, då var det bara att ta sig till diagongränden, då!" sa hennes pappa. Ungefär en timme senare ställde sig hela familjen runt den öppna spisen. "Henrik, du går först" sa mamma till Lunamonis pappa. Så pappa gick fram till mamma och tog lite flampulver och ställde sig sedan inne i spisen. DIAGONGRÄNDEN sa pappa med hög och tydlig röst. och med några gröna flammor försvann han. Lunamoni vart inte rädd av elden; hon hade använt flampulver-nätverket förut när de skulle till sina släktingar. Efter att både mamma och Lunamoni hade tagit sig dit började de gå mot Olivander's men där var så mycket folk att Lunamoni irrade sig iväg från sina föräldrar. Hon kom in i en mystiskt mörk gång med en sträv lukt. Hon gick förbi många konstiga saker och grunkor...

MEEEEER!! Är beroende! ^^

Det kommer mer snart Kul att du gilla den ^^

ASSPÄNNANDE!

Kul att du tycker det :p
_______________________________________

Männen och vännen

efter att ha gått där ganska länge nu i ett försök att hitta ut kände hon helt plötsligt att någon tog tag i hennes hår och drog henne bakåt. Hon drogs in i en affär med mer konstiga grunkor och saker. "Vaad göÖörr en liIiIiIten ungeeee soom duuu häääääääär...?"
Hon vände sig om och såg att där stod en man med svarta kläder och massor av andra bakom honom. "Skaaa viiihii hjäälpa diig heeeeeeeeeeeeeeeeem...?"
Sa en annan. Lunamoni vart helt vettskrämd och vände sig om för att gå när de tog tag i henne igen. Men då kom det en blixt och alla låg nere på golvet och ojade sig. Hon vände sig om och där stod hennes mamma och pappa med trollstavarna högt upp i luften. "Kom nu fort!" sa pappa. De gick och köpte allt hon behövde och var sin glass.

Någon dag senare var det dags att åka till Hogwarts. De hade just kommit in på King's Cross och skyndade sig fram till spärren när de var inne och såg tåget hörde de att pipan tjöt. Då fick de bråttom och de kramade varandra hastigt och sedan skyndade hon sig på tåget. Tågresan gick som på räls (Hahaha Lol) och till slut kom en flicka med ärrat ansikte in. Hon satte sig och tittade ut genom fönstret med olycklig min. "Vad är det?" sa Lunamoni. "Näe... det är bara det att jag blir retad..." Sa flickan. "Förresten så heter jag Lunamoni, vad heter du?" Flickan tittade upp "Emmarina" Hon tittade ner igen. "Jag är en Metamorfmagus, är du också det?" Hon tittade på Emmarina "Näe..."

MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER!!!!