Victoria's liv

Titel: Victoria's liv
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 0
Färdigskriven: Nej
Rating: PG-10
Beskrivning: Victoria är en vacker häxa på 11 år. Hon ska precis börja sitt första år på Hogwarts. Victoria har det väldigt kämpigt just nu eftersom hennes föräldrar nyss blivit mördade av Voldemort. Hon hyser agg mot alla som har något med Voldemort att göra och är väldigt ensam.
Victoria bor hos sina kusiner familjen Weasley nu. Den enda som typ bryr sig om henne mer än Mr och Mrs Weasley är Fred och George....
Det kommer att bli både kärlek, bråk och vänskap.

Vill ni läsa`?? Kommentera då så får ni första kapitlet ;D

Bra kusin Fortsätt )

Kapitel 1:
- Victoria är du vaken? Mrs Weasley tittade in i mitt " rum".
Jag suckade men svarade:
- Ja Mrs Weasley.
Hon log och stängde dörren. Jag hörde henne klampa upp för nästa trappa till tvillingarnas rum.
Jag reste mig upp och slängde en blick genom fönstret. Regn och åska. Som dom senaste dagarna....
Jag klädde snabbt på mig jeans och t-shirt innan jag kammade mitt långa blonda hår som gick till navlen ungefär. Håret är min stolhet! Håret och ögonen.
Ögonen med sin isblåa färg som alltid gnistrar..
Min mamma var lika vacker. Hon hade också blondt hår och isblåa ögon. Pappa var brun hårig med bruna ögon..
Varför skulle det just hända er?
Jag suckade ännu en gång och öppnade min sovrums dörr och stod öga mot öga med George.
- GOdmorgon Victoria!
Jag log snett mot en av mina 2 favoritkusiner.
- Godmorgon George!
Han flinade och vi gick tillsammans ner till köket där resten av familjen redan satt.
Jag sjönk ner brevid Mr Weasley och tog för mig av frukosten.. Eller tog för mig.. jag äter inte så mycket så om man kan kalla en macka för mycket så gör vi det!
- Sovit gott mina barn och Victoria? Frågade Mr Weasley och log mot oss alla.
Alla svarade ja utan jag som bara nickade.
Mr Weasley tittade oroligt på mig sedan på sin fru som nickade sakta.
Jag åt upp och lämnade sedan bordet.
- Vart ska du gå? Sitt kvar tills alla ätit upp. Bara för att du fick göra som du ville hemma får du inte göra det här!
Jag tvärstannade i dörren och tog in orden som Mrs Weasley sagt.
Jag vände mig sakta om med tårar i ögonen.
- Vad vet du vad jag fick göra hemma? Ni hälsade aldrig på !
Jag vände och rusade upp till mitt sovrum och slängde mig på sängen.
Varför ska de vara så elaka? bara för att mamma hittade en rik man ... Jag hatar denna familjen!

Mera?

Ah, bra, mer! Även fast det låter lite olikt Molly att vara såhär, men det är ju din ff o du bestämmer och ah, som sagt, bra! x3

helt awesome!!!!!

ska läsa imorgon hinner inte nu

Knizzlare: Det är meningen att den ska vara lite annorluna :3
-----------------------------------------------------
Kapitel 2:
Jag la i sängen och grät. Varför hatade dom mig så mycket?
Jag hörde en lät knackning på dörren innan den öppnades och Fred och George klev in.
De tittade på varandra, stängde dörren och smög fram til mig säng där de sjönk ner på varsin sida av mig.
- Victoria.. Började Fred.
Jag tittade upp med rödgråtna ögon.
- Vad?
George log snett.
- Mamma menade det inte.
Jag nickade och snyftade.
- Jo det gjorde hon. Alla hatar mig här. Varför tog ni ens emot mig?
Fred ryckte till.
- Vi hatar dig verkligen inte gumman. Han strök mig över håret.
George nickade.
- Klart vi inte hatar dig. Vi älskar dig. Som en syster!
Fred nickade.
- Mamma och pappa älskar dig som sin egna dotter!
- Fred har helt rätt.
Vi alla ryckte till. Vi hade inte hört när Mr och Mrs Weasley kommit upp till mitt rum. Nu sotd dom i min dörr och tittade sorgset på mig.
- Jag vill förklara mig! Sa Molly snabbt innan jag öppnade munnen.
Jag nickade sakta. De kom in och stängde dörren efter sig så att de andra inte skulle tjuvlyssna.
Molly satte sig på skrivbordsstolen medans Arthur stod vid fönstret.
- Jag träffade aldrig min syster för att vi bråkade för mycket Victoria lilla. Du vet, jag hamnade i Gryffindor och hon i Huffelpuff..
Jag nickade.
- Vad är det med det då?
Molly log snett men svarade inte. Istället svarade Arthur:
- Man får nya vänner, nytt elevhem och massa sådant. Du kommer att förstå när du börjar om en månad och blir sorterad.
Jag nickade sakta.
- Jag förlåter er. Men kan ni lova en sak?
Molly nickade snabbt.
- Vad du vill.
- Inget mer om mamma och pappa!
Molly kom fram och kramade mig.
- Jag lovar. Förlåt lilla gumman.
Alla log och lämnade rummet.
Jag la mig på rygg och tittade upp i taket medans jag log för mig själv.
Men hur länge kommer detta att hålla innan vi börjar bråka igen?? Det är det som är frågan!

mera?

jättebra! meeeeeeeeer!
ni måste ha det i blodet! (för du är ju släkt med zazza som skriver awesome och du skriver också awsome! )

Superduperawesome!!!

Mer!