we were only waiting for this moment to arrive [SV]

Hejsan svejsan m du hittat hit!
Numera skriver jag den här berättelsen här:
http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=23762&page=1#p1456746
så ta dig gärna dit!

Titel: We were only waiting for this moment to arrive
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Färdigskriven: Nej
Rating: PG
Beskrivning: Vi har den lille pojken Draco Malfoy, Eller Draco Lewitt som han kallar sig. Någonting gick fel när han var liten och nu står han med tusentals frågor, vilken väg är egentligen rätt?
(Kan hinta om lite dramione här också!)

_______________________________________________
Kapitel 1, Prolog

Alla runt bordet stannade upp och spetsade öronen för att höra vad det var som hade avbrutit Severus.
”LUCIUS!”, vrålade Voldemort irriterat och reste sig upp från sin plats. Det var inte första gången som det där öronbedövande kräket avbrutit mitt i ett möte. Nu var han dessutom för en gång skull väldigt intresserad av att lyssna på det Severus hade att säga, det lät som om det här var för viktigt för att avbrytas. ”CRUCIO”. Dödsätarna runt bordet ryggade tillbaka i skräck med ögonen fästa på Malfoy som skrek för sitt liv.
”HUR MÅNGA GÅNGER TILL SKA DIN ARVINGE FÅ STÖRA OSS, LUCIUS? Jag vill inte höra något mer ifrån honom!”, om det kunde vara möjligt blev Voldemorts bleka hy, röd av raseri. Nog för att det är illa nog att bli avbruten, men det som är allra värst att avbryta Lord Voldemort med, är just ett spädbarns skrik. Det hade tyvärr hänt alldeles för ofta de senaste veckorna. ”Hör du vad jag säger, Lucius?”, röt han mot honom när han inte fick något svar.
”J.. j.. ja.. ja. Ja, herre”, stammade Lucius tyst fram till svar, med blicken ner i bordet. Det var inte det vanliga stammandet av respekt som alla har när de tilltalar Mörkrets Herre, det fanns rädsla i hans röst. Hans vanligtvis kalla ögon var nu fyllda med något Voldemort aldrig sett hos den mannen förut. Voldemort hånlog.
”Lucius jag vill inte att din arvinge avbryter oss mer”, Voldemort talade nu lugnt, nästan mjukt, och hans smala leende försvann aldrig ifrån de torra läpparna. ”Få det att tystna genast!”
Lucius tittade upp men mötte ingen utav de stirrande blickarna. Han vred sitt huvud till höger för att istället möta sin frus blick, men hon var den ända i rummet som inte hade blicken fäst vid Lucius just nu.
”Eh… Narcissa!”, viskade han försiktigt till henne. Hon tittade upp och mötte Lucius oroliga och skräckfyllda blick, hennes egna ögon var blöta av tårar. Den blicken hon fick ifrån Lucius, blicken fylld av skräck, den räckte för att hon skulle veta vad hon behövde göra. Hon reste sig upp, bugade sig för sin herre och lämnade rummet. Två minuter senare blev det åter tyst.
”Då så…”, fortfarande hånleende fortsatte Voldemort att tala till Lucius. ”Jag kan inte tolerera att stå ut med hur mycket skit som helst Lucius. Speciellt inte när det kommer från någon som gör så lite för mig. Så du ska nu få huvudansvaret i nästa arbete. Det ligger hos dig att se till att ingenting går fel, absolut ingenting! Hör du det?” Voldemorts lugna ton försvann vid hans sista ord och gick istället till att bli riktigt hotfull.
Alla i rummet satt spända och tittade mot Lucius. Som lyfte på huvudet och såg rakt in i Lord Voldemorts röda ögon. ”Ja, herre. Jag kommer inte att göra dig besviken”, sa han mycket beslutsamt och nickade stelt.
”Då så”, sa Voldemort och log nu med sitt falska leende och vände sig bort ifrån Lucius och tittade ner mot en kvinna som satt några platser längre bort. ”Bellatrix, om Malfoy skulle misslyckas med sitt arbete, eller något arbete jag kommer ge honom i framtiden, eller om han någonsin gör mig besviken; då vill jag att du gör det värsta tänkbara mot hans son.”
Bellatrix hoppade ivrigt upp och log stort. Hon hade fått ett uppdrag, nu skulle hon äntligen kunna visa sin herre vad hon gick för. ”Definitivt herre! Det ska jag göra, du kommer inte ångra det här!
”Så bra”, gav Voldemort kort till svar, men han lät mer irriterad än övertygad och lämnade snabbt flickan med blicken. Han vände sig återigen till hela gruppen, även fast han inte alls var lika ivrig att fortsätta mötet. Han lade sin bleka hand på axeln tillhörande den unge trollkarlen som satt bredvid honom. Trollkarlen hade långt flottigt hår och i hans ansikte satt den krokigaste näsan i hela rummet. Hans mörka ögon såg mycket nervösa ut. Med en ålder på strax över tjugo år var det inte så konstigt, han var bland de yngsta på mötet.
Barnskriket hade gjort Voldemort otålig, nu ville han få det här överstökat och komma härifrån så fort som möjligt. ”Som Severus här berättade innan vi blev avbrutna, så kommer en liten pojke att försöka döda mig. Så kan vi ju absolut inte ha det, jag får göra slut på honom snarast. Lucius, nu ligger ansvaret hos dig att ingenting går fel när jag dödar familjen Potter. Det räcker för idag.”
Så lämnade han rummet, snabbare än vinden.
Sakta men säkert började de kvarvarande dödsätarna resa sig upp och lämna rummet. De kunde nu prata och skratta högt och ljudligt med varandra. Salen tömdes snabbt och snart blev det alldeles tyst igen. Kvar på sin plats satt den unge Severus. Nu såg han inte längre nervös ut, istället var var han full av fasansfull rädsla och en skräckinjagande chock.

_____________________________________________
Sådär. Detta är mina första riktiga fanfiction som jag publicerat och jag vill veta precis vad ni tycker, och inte bara om den är bra, jag vill veta om det är något som är dåligt, konstigt, oförstående m.m. Självklart vill jag även veta om det är något ni tycker om!
http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=23762&page=1#p1456746

Den var skitbra! Längtar efter att läsa mer! Älskar ditt sätt att skriva, inte överbeskrivande, och inte heller så att du bara hoppar på saken direkt. Älskar det!
Känn dig bevakad! ♥
*bevakar*

Bra!♥

Jättebra! Bevakar ^^

Nu har jag läst den syster och den var väldigt bra längtar till nästa

Jättebra

Jättebra

Jag bevakar

Tycker det var riktigt bra skrivet, framför allt var det spännande och fångade verkligen mitt intresse.
Skriv mer, snälla, I wanna read moar ^^" ♥